måndagen den 31:e maj 2010

Bristande kunskaper om social omsorg & åldrande

De tidigare sociala omsorgsprogrammen har numera gått upp i de mera allmänna socionomutbildningarna vid de olika universiteten och högskolorna i landet. Jag har själv läst på socionomprogrammet med hela livsloppsperspektivet om barn, ungdomar, vuxna, familj, äldre och funktionshindrade. Högskoleverket drev linjen om en generalistutbildning och genomförde en översyn 2002.
Avsikten var att åstadkomma en generalistutbildning inom socialt arbete där fördjupning och specialisering skulle ske ute i arbetslivet. Frågan är om denna fördjupning verkligen sker? Samtidigt försvann social omsorg som ett eget ämne och profession och gick upp som ett av flera perspektiv i socialt arbete (de andra jag har lärt mig är socialpedagogiskt arbete och psykosocialt arbete). I Skolverkets förslag till ny omvårdnadsutbildningen inom gymnasiet försvinner social omsorg som ämne. Utbildningen ska dessutom heta vård- och omsorg. Social omsorg har inte ens ersatts med socialt arbete. Däremot är gerontologi och geriatrik en egen kurs och det är i alla fall positivt.

Finns det i äldreomsorgen och äldrevården tillräckliga kunskaper inom gerontologi (det normala åldrandet), geriatrik (läran om åldrandets sjukdomar) och det tvärvetenskapliga socialgerontologi (hur individuella egenskaper och social miljö påverkar åldrandet)? Jag betvivlar detta. Gerontologi är inget ämne som i regel studeras och geriatrik är ständigt hotad inom sjukvården. Tack och lov finns Sveriges Gerontologiska Sällskap och Svenska Geriatriska Föreningen (se länkar i spalten till höger).

Men social omsorg då? Social omsorg handlar om att ge människor verktyg att bibehålla och förstärka sina förmågor för att kunna hantera sin vardag. I korta drag. Stina Johansson (se litteraturlista) utvecklar dessa resonemang. Föreningen Social Omsorg - www.fso.nu - har åtminstone längre tillbaka samlat yrkesverksamma inom fältet och kämpat för den sociala omsorgen. Frågan är hur framgångsrik FSO varit och är?

Finns det trots dessa intresseföreningar, risk att kunskaperna inom social omsorg, det normala åldrandet och dess sjukdomar tunnas ut till förmån för det mer etablerade hälso- och sjukvårdsperspektivet så att sjukdomsfixeringen och medikaliseringen tar överhanden?

Hur påverkar bristande kunskaper om åldrandet och den sociala omsorgen vårt sätt att se på och bemöta människor som är i behov av stöd och insatser enligt Socialtjänstlagen för att kunna hantera sin vardag och leva ett självständigt liv?

Hur kan vi arbeta för att höja kunskapsnivån vad gäller social omsorg, gerontologi och geriatrik inom äldreomsorgen och äldrevården?

onsdagen den 26:e maj 2010

Verksamhetsnära & hållbart ledarskap

Nu är det sedan något år på modet att prata om verksamhetsnära ledarskap. Särskilt i samband med salutogent synsätt. Men vad är då verksamhetsnära ledarskap? Jag tycker att diskussionen ofta är för ensidig och förenklad om vad ett verksamhetsnära ledarskap innebär. Det måste kombineras med ett långsiktigt och hållbart ledarskap. Många är väldig snabba med att leverera enkla lösningar och predika om hur det ska vara. Men det stämmer inte för det mesta inte överens med chefens och verksamhetens förutsättningar och vad som är möjligt att genomföra. Istället kan det leda till frustration, känsla av misslyckanden och dåligt samvete för cheferna att höra om hur det borde vara och som de inte kan efterleva. Förutsättningar och chefers arbetsmiljö ska inte åsidosättas och är viktiga faktorer som jag tänker återkomma till mer om i ett annat inlägg. I detta inlägg vill jag lyfta fram hur jag ser på och själv försöker leva i ett verksamhetsnära och hållbart ledarskap.
Det gäller som chef att göra en nulägesanalys över sin verksamhet och anpassa sitt ledarskap därefter. För att vara en verksamhetsnära ledare som chef så handlar det inte om att dagligen sitta på plats i verksamheten och att ha max 25 medarbetare. Du kan prata hur mycket som helst att som chef måste du sitta i verksamheten och inte ha för många medarbetare för att kunna vara verksamhetsnära. Alla har inte och kommer inte at ha de förutsättningarna av många skäl. Därför vill jag nyansera diskussionen och visa på att chefen har ett eget ansvar att tillsammans med medarbetarna komma fram vad som är ett verksamhetsnära ledarskap utifrån rådande förutsättningar.
Vissa chefer sitter på plats och har i sitt uppdrag att arbeta operativt, andra chefer har många sidouppdrag och ingår i en strategisk ledningsgrupp medan somliga chefer har många olika verksamheter på skilda platser. Många tänker kanske att enhetschefens uppdrag, ansvar och befogenheter ser rätt lika ut. Men så är det ofta inte i verkligheten. För chefen och ledaren är det viktigt att utgå från sina egna förutsättningar, från sitt eget personliga ledarskap och sina medarbetare vad gäller att komma fram till vad som är ett verksamhetsnära ledarskap.
Jag sitter som enhetschef i hemtjänsten på annan plats än mina tre grupper. Jag sitter alltså inte på plats och kan så heller inte göra eftersom mina medarbetare är på olika ställen. Jag träffar sällan våra kunder - pensionärerna därför att vi arbetar hemma i den enskildes bostad. Jag har ca 40 medarbetare, ett antal personer över vad som rekommenderas. Men kan jag då inte vara verksamhetsnära? Jo, det kan jag.
Det handlar först och främst inte om de organisatoriska och fysiska förutsättningarna utan om andra förutsättningar. Anders Hanzon (http://salutogentledarskap.blogspot.com) som skriver och föreläser om Salutogent ledarskap nämner 3 viktiga förutsättningar som ledaren behöver ha:
1. Viljan att leda
2. Kunskap och förståelse för vad ledarskapet går ut på
3. Förmåga och mod att leda
Alla chefer har inte viljan och modet att leda. Kanske har de tappat motivationen. Kanske har de blivit befordrade för sin sakkunskap att gå vidare och den enda karriärvägen är att bli chef och ser det som ett misslyckade att kliva av och därför blir kvar trots att de egentligen inte vill. Det är synd för både dem och medarbetarna. Många som är duktiga inom sin profession ska inte bli chefer utan istället bli specialister och ha olika uppdrag. De kan sin sak, men har inte kvalifikationer för att bli chef och egenskaper för att bli ledare. Det behöver utvecklas fler karriärvägar som är accepterade. Att vara chef och ledare är en egen profession. Visst behöver den första linjens chefer ha fackkunskap och erfarenhet från sitt verksamhetsfält, annars blir det svårt med trovärdigheten och att driva verksamheten framåt. Däremot behöver ledaren inte ha detaljkunskapen. Ledaren ska kunna se till helheter och sammanhang, visa på riktningen, lotsa medarbetarna till målet och framför allt vara trygg i sig själv och sin roll som ledare.
För mig är ett verksamhetsnära och för den delen hållbart ledarskap att bry sig om och visa intresse för medarbetarna, att visa tillit och förtroende, att lyssna in och känna av stämningen, att dyka upp ute i verksamheten utanför mötestider, att sätta sig ner och käka lunch eller ta en fika och att våga bjuda på sig själv och vara personlig. Själv tycker jag det är viktigt att våga ta diskussioner och uppmuntra till ett kritiskt förhållningssätt. Vi ska vara lojala mot fattade beslut samtidigt som vi har en skyldighet och måste tillåta att medarbetare och chefer får utrymme att gnälla, vara kritisk att ifrågasätta. I en offentlig verksamhet måste jag som chef i praktiken värna om de demokratiska värdena och uppmuntra diskussion om hur våra skattemedel används. Lyhördhet, tillgänglighet och tydlighet är tre honnörsord som för mig är intimt förknippat med ett verksamhetsnära ledarskap.
Om du ska hålla som chef och ledare i längden kan du inte ställa orimligt höga krav på sig själv och måste se till att ha balans i tillvaron mellan arbete och fritid. Annars finns det risk för att slita ut sig som chef och det är oansvarigt. Därför planerar jag in egen tid för reflektion, eftertanke och att läsa litteratur. På så vis får jag möjlighet att både ladda batterierna och få motivation till att kunna vara verksamhetsnära och hållbart ledarskap utifrån mina förutsättningar.

måndagen den 17:e maj 2010

Salutogen äldreomsorg - släpp paternalismen

Göteborgs Stad satsar på att implementera och utveckla ett salutogent synsätt och arbetssätt inom äldreomsorg och kommunal- och hälsosjukvård som riktar sig till äldre. Bra! Det behövs!

För många kanske det verkar självklart att vi ska fokusera på hälsan, den enskildes resurser och att sätta individen i centrum, men så har det inte alltid varit och är fortfarande inte. Det kanske är provocerande att tycka så, men jag är nog inte ensam om den uppfattningen och min utgångspunkt här är den enskilde medborgaren som ofta hamnar i underläge och beroendeställning gentemot myndigheter såsom socialtjänst och sjukvård. Maktperspektivet får inte nonchaleras.

Äldreomsorgen och sjukvården har länge präglats av ett paternalistiskt inslag där "experten" anser sig veta vad som är bäst för en enskilde. Denna paternalism, som förstärker maktförhållandena, är både alienerande och kränkande och passar inte in på det komplexa informationssamhälle som vi lever i. Därför ligger satsningen på det salutogena som tror på varje människans egen förmåga och vilja att styra över sitt eget liv., i tidens anda utifrån en humanistisk syn. Det bidrar till att jämna ut maktbalansen och låta den enskilde ta ansvar och bestämma över sitt liv.
Om vi ska lyckas måste vi alla våga släppa kontrollen och prestigen utan att för den skull låta bli att ta ansvar.

Värna och kämpa för kulturen!

Kulturen är viktigt för oss människor. Det anses skilja oss från andra arter. För mig är kulturen inte endast en opera, låt eller en bok utan ett perspektiv i vardagen. Tack vare kulturen utvecklas vi som människa, vi lär om oss själva och får omgivning. Vad som är kultur beror på vem du frågar. Det är viktigt att bevaka och värna om kulturen för de äldre och i äldreomsorgen. Jag som jobbar inom äldreomsorgen och även varit kulturpolitiskt aktiv har erfarit att kulturen alltid kommer på tal när det är dags att skära ner och spara i en verksamhet. Ändå kostar kulturen väldigt lite samtidigt som den skapar förståelse, väcker tankar och bidrar till mening i tillvaron.

Göteborgs stad har ett nätverk för kultur inom äldreomsorgen. Det heter VOFF - Ett skall för äldreomsorgen. Kulturnämnden tog initiativ till att bilda VOFF i syfte att med gemensamma resurser få kulturverksamheten att betraktas som en naturlig del i vardagsarbetet och att läggas in i de dagliga rutinerna. I nätverket ingår omsorgspersonal från stadens olika verksamheter. Det är jätteviktigt! Dessutom har GR genom ett EU-projekt vid namnet Blomstrande ålderdom fått upp kulturen på agendan för att utveckla kulturell och kreativ kompetens hos personal i äldreomsorgen. Göteborgs universitet har kultur och hälsa som tvärvetenskapligt fokusområde.

Men frågan är, räcker dessa satsningar? Nej, i ekonomiskt ansträngda tider blir det ännu mera angeläget att strida för kulturen. Det kräver både ett modigt ledarskap och ett synsätt som fokuserar på de sociala och existentiella aspekterna av livet och på hälsa.

Vi får se till att kulturens betydelse och effekter på människans hälsa inte glöms bort i tider när beslut om neddragningar och anpassningar av verksamheter ska fattas.

lördagen den 15:e maj 2010

Hemtjänsten måste utvecklas!

Hemtjänsten måste utvecklas och fokusera på omsorg och omvårdnad, eller det sociala arbetet som jag själv väljer att kalla arbetet. På Omsorgsbloggen http://omsorgsbloggen.blogspot.com/ har jag skrivit en kommentar till inlägget: Hemtjänsten måste back to basics" 7 maj 2010. Jag delar din uppfattning till vissa delar vad gäller problemen med resurserna och budgetsystemet. Däremot håller jag inte med om lösningen. I hemtjänsten där jag arbetar utgår biståndsbesluten från behov och inte ekonomi. Många medarbetare utbildade inom omvårdnad och är anställda som undersköterskor. Därför tycker jag det är slöseri på kompetens att undersköterskor ska städa. Jag vill se en professionalisering av hemtjänsten där städ och tvätt utförs av annan utförare med rätt kompetens. Det kommer att förbättra arbetsmiljön för undersköterskorna då städen är fysiskt krävande, särskilt när det ofta inte finns tilläckligt material. Min uppfattning är att undersköterskans kompetens behöver tas tillvara på bättre sätt. Frågan är om framtida medarbetare som är utbildade undersköterskor vill arbeta med städ? För mig är det givet att utföra både socialt arbete som social samvaro, promenader och HSL-uppgifter som t.ex. mediciner och såromläggningar inom ramen för hemtjänsten. Jag kan förstå att uppdelning av arbetet mellan det praktiska (hemtjänst), det sociala & det existentiella (dagverksamhet) och det sjukvårdsinriktade (hemsjukvård) i vissa verksamheter är logisk. Dock inte där jag arbetar. Jag ser en risk för att helhetssynen tappas och att den enskilde kommer i kläm mellan olika organisatoriska enheter. Jag tror att hemtjänsten kan ta ansvar för helhetssynen vad gäller insatser för den enskilde under förutsättning att vi får en rimlig budgetmodell och målstyrda biståndsbeslut. Inlägget i dess helhet finns på följande länk. http://omsorgsbloggen.blogspot.com/search/label/Hemtj%C3%A4nst

onsdagen den 12:e maj 2010

Hej & välkommen!

Hej och välkommen! Roligt att Du besöker blogg som jag precis startat.
Här tänker jag blogga om äldreomsorg, åldrande och ledarskap. Här kommer jag skriva min tankar om hur vi kan utveckla en god äldreomorg med lyhördhet och frihet i fokus för att låta individen leva det liv som hon/han vill.

Med namnet Släpp loss de äldre vill jag lyfta fram vikten av att låta en människa fortsätta leva sitt liv som hon/han vill i frihet på sina villkor och med eget ansvar och att vi måste bli mycket bättre på att ta tillvara de kunskaper, historier och levnadsöden de äldre bär med sig.


Mvh Jim-Alex