Släpp loss de äldre

Är det mer kontroll vi behöver?

2012-02-12T18:42:00.004+01:00

I debatten om kvaliteten i äldreomsorgen så talar många om att det behövs mer tillsyn, mer kontroll och mer utvärdering. Jag har själv funderat en del på de här frågorna eftersom jag jobbar med det till vardags. Är det verkligen mer kontroll som är lösningen på problemen i äldreomsorgen? Är det verkligen så svart eller vitt? Knappast. Verkligheten ter sig mycket mer nyanserad. Det finns inga enkla svar på så svåra frågor.

Äldreomsorgen är en komplex verksamhet med olika krav som medarbetare och första linjens chefer ofta tyngs av och kan vara av följande karaktär:

Budget som inte alltid är realistisk där de faktiska kostnaderna täcks. Ett klassiskt exempel är den lilla kringtiden (tid utanför direkt brukartid som består av gångtid, dokumentation, APT, utbildning, planeringsdagar, telefonsamtal, akuta insatser etc.) i hemtjänsten. Olika studier har visat att den faktiska kringtiden är ca 35-40 % men ofta får verksamheterna endast betalt för 10-20 %. Fler arbetsuppgifter av administrativ karaktär har delegerats ut i organisationen utan att resurser har skickats med.
Ständiga besparingar. Ofta präglas verksamheterna av besparingar och åtstramningar, vilket även drabbar enheter som håller sig in om ram och som ger negativa effekter på pågående kvalitets- och utvecklingsarbete.
Höga förväntningar från brukare/kunder och deras anhöriga som kan krocka med den verklighet som omsorgspersonalen befinner sig i.
Lagar och förordningar som ska efterlevas.
Lokala riktlinjer och rutiner som ska efterlevas.
Insatser som ska utföras med mycket kort varsel.
Långa beslutsvägar som försvårar kommunikation mellan utförare och beslutsfattare.
Otydliga roller och ansvarsfördelningar i organisationen.
IT-system som krånglar och skapar stress.

Du förstår säkert min poäng. Jag kan fortsätta med många fler punkter om krav som ställs och som inte alltid kan uppfyllas. Frågan är då om ökad kontroll med utbyggda tillsynsinstanser är lösningen? Knappast för den enskilda undersköterskan, som upplever sig otillräcklig, eller enhetschefen som sliter sitt hår för att balansera ekonomi, arbetsmiljö, kvalitet och utveckling.

Jag har bloggat om det förut och upprepar mig. Det som behövs är att fokusera på vilka förutsättningar omsorgspersonal och första linjens chefer behöver för att klara sina uppdrag utifrån budget, lagar & förordningar och krav från brukare. Är det rimligt att en första linjens chef har direkt ansvar för mer än 50 medarbetare och över 300 brukare/kunder? Är det rimligt att en undersköterska ska arbeta dubbla pass (exempelvis kl. 07:30-14:30 och 16:30-21:30) eller oftare än varannan helg? Är det rimligt att en undersköterska i hemtjänst inte får en arbetsjacka? I mansdominerade tekniska verksamheter är det självklart. Sociologen Elisabeth Forsberg Kankkunen har skrivit en avhandling på temat om skillnaderna mellan mansdominerande tekniska verksamheter och kvinnodominerande omsorgs- och utbildningsverksamheter. (se min sida över litteratur). Är det rimligt att spara in på administratörer som löneförättare och lägga över arbetsuppgifter på cheferna, som samtidigt förväntas vara verksamhetsnära ledare? Med över 50 medarbetare där administrativa sysslor utgör mer än 50 % av arbetstiden?

Äldreomsorgen har ett strukturfel som behöver belysas, diskuteras och finna strategier för att komma tillrätta med utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Fackförbundet Vision har publicerat rapporten En värdig äldreomsorg som just pekar på brister i förutsättningar för cheferna att göra ett bra jobb med alltför många direkt underställda och för lite administrativt stöd. Fackförbundet Kommunal har publicerat en rapport om de anställdas situation i äldreomsorgen där det framgår att många känner en yrkesstolthet och positiv inställning till arbetet, men att många inte kan påverka sina arbetstider och kan inte leva på sin lön (deltidsanställningar, timanställningar etc.).

Det behövs dialog och forum om de här viktiga frågorna mellan omsorgspersonal, chefer, fackliga företrädare, politiker, brukare, pensionärsorganisationer och inspektörer. Tillsyn och kontroll kan säkert vara bra på det sättet att ge underlag och fakta på hur det ser ut. Samtidigt finns det redan rapporter, studier, avhandlingar, uppsatser och statistik som visar på att förutsättningarna behöver bli bättre.

Värdegrundsutbildningen

2012-01-29T16:46:00.001+01:00

I tisdags den 24 januari startade Socialstyrelsens värdegrundsutbildning Att leda och arbeta utifrån den nationella värdegrunden på 7,5 högskolepoäng vid Göteborgs universitet. Vi var över 100 studenter som hade samlats till introduktionen på Institutionen för socialt arbete. Det var roligt att återse flera gamla bekanta från studenttiden, både studiekamrater och lärare samt förstås flera kollegor. Alla lärare som presenterade sig kände jag igen. Framför allt var det roligt att återse Marie Törnbom, som är en av seminarielärarna på kursen. Marie var den första läraren jag hade på socionomprogrammet med delansvar för den första kursen Socialt arbete som ämne och profession. Hon var mån om att alla fick information och kände sig välkomna. Det var år 2004 och sedan dess har otroligt mycket hänt. En annan person som jag stötte på var Jan Turvall, en av Sveriges främsta experter inom förvaltningsrätt och en mycket engagerande och kunnig föreläsare. Han sysslar inte med socialt arbete utan är anställd på Statsvetenskapliga institutionen. Jag hade Turvall som föreläsare i kursen Administrativ teknik och han har en fantastisk förmåga att på ett skickligt sätt omvandla ett annars torrt ämne till något fascinerande. Har du inte läst Administrativ teknik rekommenderar jag det. Du lär dig mycket om förvaltningsteknik, förvaltningsekonomi och även arbetsrätt. Turvall kom nämligen och frågade oss vad som pågick eftersom vi var så många under fikat stod utanför föreläsningssalen och vi såg väl kanske inte ut att vara de typiska studenterna.

Att leda och arbeta utifrån den nationella värdegrunden är en uppdragsutbildning som ges på ett antal utsedda högskolor och universitet i landet. Syftet med utbildningen är att ge stöd för verksamheter att förankra den nationella värdegrunden. Bakgrunden var den så kallade Värdighetsutredningen som leddes av Thorbjörn Larsson, och som lämnade sitt betänkande Värdigt liv i äldreomsorgen, vilket ledde fram till Regeringens proposition Värdigt liv i äldreomsorgen. Därefter skedde tre lagändringar som trädde i kraft fr.o.m. 1 januari 2011.

Ny bestämmelse om nationell värdegrund i Socialtjänstlagen som innebär att den äldre personen får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Socialtjänstlagens 5 kapitel 4 § 1 stycket under avdelningen Äldre människor.
Den äldre ska så långt som möjligt kunna välja när och hur stöd och hjälp i det egna hemmet och annan lättåtkomlig service ska ges. Socialtjänstlagens 5 kapitel 5 § 3 stycket.
Kommunerna ges befogenhet att kunna betala ut kompensation till enskild vid utebliven insats eller att beslut inte verkställts i tid. Regleras inte i Socialtjänstlagen.

Läs Socialtjänstlagen i sin helhet på Notisum.

Upplägget består av fyra fysiska träffar med seminarier och föreläsningar och är annars webbaserat där vi studenter ska skriva uppgifter som vi lägger upp på Göteborgs universitets läroplattform GUL. Vi är indelade i ett antal projektgrupper som på läroplattformen ska lägga upp våra uppgifter där vi ska kommentera, diskutera och analysera varandras texter.

Kursen är indelad i fyra kunskapsområden:

Den nationella värdegrunden och dess sammanhang
Kommunikation och förmedling av kunskaper
Teorier om etik och humanism
Förändringsprocess, uppföljning, utvecklings- förbättringskunskap samt evidensbaserad praktik.

Vår första hemuppgift består av att:

I korthet redogöra för den nationella värdegrund, bakgrund och fokus.
Göra en inventering av styrdokumenten på min egen arbetsplats.
Analysera dessa styrdokument kopplat till den nationella värdegrunden.
Identifiera förbättringsområden på den egna arbetsplatsen.

Jag lär återkomma med lite rapportering på bloggen här under utbildningens gång. Jag ser fram emot att gå den här utbildningen, lära mig mer om värdegrundens innebörd och framför allt hur jag och vi som arbetar ute på enhetsnivån kan omvandla värdegrundens intentioner i den praktiska vardagen.

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Äldrepedagoger & det sociala perspektivet

2012-01-21T16:51:00.000+01:00

Äldrepedagogen är en relativt ny yrkesroll i äldreomsorgen som är på stark frammarsch. Äldrepedagogen arbetar hälsofrämjande och fokuserar på det sociala innehållet. Några arbetsuppgifter som äldrepedagogen kan ha är att anordna aktiviteter, skapa nätverk, arbeta uppsökande, vara anhörigstöd, äldreombud mellan kommunen och den enskilde, projektledare m.m. Äldrepedagogen har bland annat kunskaper om äldre hälsa, åldrande och pedagogik.

Jag är själv stark förespråkare för fler yrkeskategorier i äldreomsorgen än de traditionella, framför allt inom det beteendevetenskapliga fältet som äldrepedagog. Bland annat har jag i tidigare inlägg efterfrågat behovet av att anställa kuratorer i äldreomsorgen. Av tradition har hälso- och sjukvårdsperspektivet varit mycket starkare med läkarna i fronten. Ett exempel är att kommunerna har Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska (MAS) som ansvarar riktlinjer, tillsyn och kontroll inom hälso- och sjukvårdslagens område. Det finns även Medicinskt Ansvarig för Rehabilitering (MAR) som har motsvarande ansvar vad gäller rehabilitering. Självklart hamnar då det sociala omsorgsperspektivet då i skymundan. Däremot har det varit betydligt mera ovanligt med en befattning som ansvarar för riktlinjer, tillsyn, stöd och kontroll av socialtjänstlagens efterlevande. Dock har flera kommuner nu infört Tillsynsanvarig Över Socialtjänsten (TÖS), Socialt Ansvarig Socionom (SAS) eller liknande. Borås, Kristinehamn och Kungsbacka är exempel på kommuner som har den funktionen. Stockholms Stad har sedan länge äldreomsorgsinspektörer. Göteborgs Stad har infört socialt tillsynsansvariga i vissa stadsdelar och fler är på gång. Det är bra och ger tyngd åt socialtjänstlagen och det sociala arbetets betydelse inom äldreomsorgen.

Ska vi lyckas implementera ett salutogent och hälsofrämjande synsätt och arbetssätt i våra äldreomsorgsverksamheter behöver det sociala perspektivet få högre status och större plats. Utan att för den skull tränga undan sjukvården. För mig är det salutogena eller sociala synsättet INTE att exkludera mediciner och sjukvård. Snarare tvärtom. Ett salutogent synsätt inbegriper även det patogena som handlar om sjukdom och behandling. Som Du märker använder jag begreppen salutogent, social omsorg och hälsofrämjande något synonymt. Det stämmer inte riktigt, men ibland används de som kompletterande begrepp för att förklara synsättet vad gäller att se individens resurser i sitt sammanhang.

Hur ska då det salutogena och hälsofrämjande perspektivet få genomslag? Ett sätt på organisatorisk nivå är att satsa på förebyggande arbete genom att anställa äldrepedagoger. Nu har Göteborgs Stad Majorna-Linné där jag arbetar två äldrepedagoger inom den förebyggande enheten som bland annat ska ansvara för att arrangera en seniorfestival i stadsdelen. Jag tycker det är mycket positivt och ett lyft för äldreomsorgen.

På strukturell nivå finns föreningar som bevakar och värnar det salutogena och hälsofrämjande perspektivet. En yrkesförening med 92-årig historia som värnar om det sociala perspektivet är Föreningen Social Omsorg (FSO) där jag är engagerad sedan jag studerade på socionomprogrammet. FSO finns även på Facebook och Twitter. Numera finns inte social omsorg som ett eget ämne vare sig på högskolor och universitet eller i den nya omvårdnadsutbildningen - vård- och omsorgsprogrammet. Social omsorg anses istället vara ett perspektiv inom socialt arbete.

En annan förening som värnar och lobbar för det hälsofrämjande perspektivet är Äldrepedagogerna. Föreningen har även en Facebooksida. Du kan läsa till äldrepedagog på Äldrepedagogprogrammet vid Malmö högskola. Det är en tvåårig högskoleutbildning som ger 120 högskolepoäng (80 poäng enligt gamla systemet).

Sedan finns en yrkesförening som heter SGS - Sveriges Gerontologiska Sällskap för intresserade av gerontologi (läran om det friska åldrandet). Föreningen har som ändamål att främja forskning om åldrande och äldre och att stärka gerontologins ställning i samhället.

Personligen ser jag således anledning till ett nära samarbete mellan FSO, Äldrepedagogerna och SGS när det gäller att verka för det hälsofrämjande perspektivet inom äldreområdet i samhället. Där har dessa föreningar en del gemensamma frågor att kunna samlas kring.

Konferenser 2012

2012-01-10T18:16:00.002+01:00

Kära läsare!

Jag vill uppdatera på aktuella nationella konferenser som handlar om eller berör äldreomsorg och åldrande under det europeiska äldreåret 2012. Listan lär komma att fyllas på och läggs även upp som separat sida på denna blogg. Känner du till någon viktig konferens som jag råkat missa, skicka gärna mig ett mejl eller skriv en kommentar. Tack!

Januari
Nutrition i äldrevården 24-25 januari i Stockholm. Arrangör: Conductive i samarbete med Liva energi.

Äldreboendechef, 24-25 januari i Stockholm. Arrangör: Conductive.

Februari
Seniorliv i världsklass, 8-10 februari på Kistamässan. Arrangör: Kistamässan.

Mars
Elmia Äldre, 21-23 mars i Jönköping. Arrangör: Hälsohögskolan i Jönköping och Elmia.

Förbättrad biståndshandläggning inom äldreomsorgen, 29-30 mars i Stockholm. Arrangör: Conductive.

April
Steget framåt - Verksamhetsutveckling i äldreomsorgen, 16-17 april i Stockholm. Arrangör: Conductive.

Att arbeta utifrån ett salutogent synsätt i äldreomsorgen, 18 april i Danderyd. Arrangör: Kompetensutvecklingsinstitutet

Sveriges Gerontologidag, 18 april i Norrköping. Arrangör: Sveriges Gerontologiska Sällskap (SGS).

Kvalitetskontroll av privat äldreomsorg, 23-24 april i Stockholm. Arrangör: Conductive.

Rikskonferens: Kvalitet i äldreomsorgen, 27-28 april i Stockholm. Arrangör: Kompetensutvecklingsinstitutet.

Maj
Salutogent äldreoboende, 24-25 maj i Göteborg. Arrangör: Äldreomsorg/Fortbildning AB och Tre Stiftelser.

Oktober
Äldreomsorgsdagarna 17-18 oktober i Stockholm. Arrangör: Äldreomsorg/Fortbildning AB

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Äldreomsorg i media

2012-01-09T18:47:00.001+01:00

De senaste månaderna har det varit mycket skriverier om äldreomsorgen i tidningar och likaså rapporteringar på radio, TV, twitter, bloggar och i andra forum. Mest har det handlar om verksamheter som brister, som inte lever upp till lagens krav, som vanvårdar äldre, som glömmer äldre på toaletten och så vidare. I skottgluggen har privata bolag som Carema och Attendo stått kring ägarförhållanden, bristande upphandlingar och höga vinster som inte beskattas i Sverige. Men även en del skriverier om offentligt driven äldreomsorg. Och det är bra. Jag bloggade den 10 december om att vi får fler äldre men färre resurser och de dilemman som olika roller som den äldre, anhöriga, undersköterskor, enhetschefer, biståndshandläggare m.f. ställs inför.

Oberoende granskning behövs av flera skäl. Särskilt viktigt tycker jag det är att granska offentligt finansierad verksamhet som handlar om att ta hand om utsatta människor som inte alltid kan föra sin egen talan. Används våra skattemedel på ett förnuftigt och klokt sätt och kommer till gagn för de som behöver dem mest? Tack vare media kan viktiga frågor hamna på den politiska dagordningen. En högst relevant fråga att ställa sig och diskutera i politiska sammanhang eftersom vi har enorma utmaningar framför oss.

Hur ska vi ha råd att finansiera den sociala välfärden med socialförsäkringar, hälso- och sjukvård, äldreomsorg, socialtjänst, skola, förskola osv. med allt fler äldre och en minskad andel yrkesarbetande? Denna stora knäckefråga är inte löst så vitt jag vet av vare sig politiker, nationalekonomer eller statsvetare. Hur ska vi klara en social sektor med högre kvalitetskrav, högre krav på effektivitet och samtidigt minskade resurser? Hur får vi ihop den ekvationen? Dessa frågor behöver politiker och professionella seriöst föra samtal kring över gränserna utifrån långsiktighet och hållbarhet där vi inte fastnar i kortsiktigt budgettänkande och polariseringar om privat kontra offentligt.

En sak är viktigt att komma ihåg om den verksamhet som du själv arbetar i hamnar i massmedia. Tänk på att i offentlig verksamhet råder meddelarfrihet, vilket innebär att anställda har rätt att lämna uppgifter till media. Den som meddelar har rätt att vara anonym och efterforskningsförbudet innebär att myndigheter och andra allmänna organ får efterforska vem som lämnat uppgifter enligt meddelarfriheten. Alltså får inte chefen förfråga sig om vem som kontaktat media och lämnat uppgifter. Det är straffbart. Detta regleras i 1 kapitlet 1 § 3 stycket i Tryckfrihetsförordningen. Vad gäller vissa inskräkningar mot meddelarfriheten som avser tystnadsplikt och sekretess regleras det i Offentlighets- och sekretesslagen. Journalistförbundet har information om de här frågorna kring yttrande- och tryckfrihet.

Vid frågor eller klagomål kan man alltid vända sig till Justitiekanslern som ska värna integriteten, yttrandefriheten och rättssäkerheten i den offentliga förvaltningen.

God Jul & Gott Nytt År!

2011-12-21T22:17:00.001+01:00

Hej!

Jag vill tacka så mycket för att Du läser och följer min blogg. Jag tar ledigt från bloggandet under några veckor över helgerna. Därmed vill jag önska Dig en riktigt

GOD JUL &

GOTT NYTT ÅR!

Jim-Alex

Fler äldre men mindre resurser

2011-12-10T16:04:00.001+01:00

Nu intresserar sig alla för äldreomsorgen efter den senaste tidens vårdskandaler och missförhållanden. Grundfrågan är om de förutsättningar som krävs finns för att leva upp till en god omsorg och vård för de äldre? Och om de förutsättningarna inte räcker -vad gör vi åt saken?

Fackförbundet Vision gick den 8 december ut med ett pressmeddelande att en av tre chefer inte kan medverka till en värdig äldreomsorg utifrån en undersökning bland 500 chefer i privat som offentlig sektor. Fackförbundet Kommunal har publicerat en rapport Hänger din mammas trygghet på dig angående att resurserna till äldreomsorgen minskat trots att andelen äldre blir fler och att ca 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller slutat arbeta för att vårda en anhörig.

De äldre med hemtjänst får i genomsnitt allt mindre tid än för 9 år sedan trots att platserna på äldreboendena minskat. Samtidigt har de äldre blivit fler. Om det rapporterade Sveriges radio den 5 december. Gert Alaby, äldresamordnare på Socialstyrelsen ser allvarligt på utvecklingen och är orolig för att man dragit ner för mycket och att de anhöriga får ta ett större ansvar. Det har skurits ner kraftigt i hemtjänsten från 80-talet och framåt, vilket är en bild som många medarbetare till mig känner igen sig i. De har berättat att de kanske var hemma hos två eller tre personer under en förmiddag. Idag ska de hjälpa åtta till nio personer under samma tid. Under samma period har andelen äldreboendeplatser minskat så fler har fått hemtjänst, men med mindre tid.

Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet forskare vid Institutet för framtidsstudier, har uttalat att vi ska sluta se äldrevården som en kostnad och att om vi inte återställer minskningen av äldreomsorgen så kan det gå illa. Vissa anser att vi inte har råd med en utbyggt skattefinansierad äldreomsorg. Marta Szebehely delar inte den uppfattningen utan menar att ju mer vi satsar på äldreomsorg, desto fler medelålders kvinnor förvärvsarbetar. Ju fler som förvärvsarbetar desto mer skatteintäkter. Vill Du läsa mer om Szebehelys synpunkter kan Du läsa hennes debattinlägg Jämlikhetsambitionerna hotas i dagens äldreomsorg som är publicerad på SVT Debatt den 18 november.

Den ansvariga ministern Maria Larsson har i Ekots nyheter uttalat att hon tycker det är illa om att vårdplatserna* (se fotnot längst ner) minskar men att ansvaret för att ge en äldreomsorg av god kvalitet ligger på kommunerna.

Ansvaret ligger på kommunerna ja. Och resurserna minskar. Samtidigt ökar kraven på högre kvalitet och ökat inflytande genom valfrihet. Flera kommuner har infört kundvalssystem utifrån LOV- Lag om valfrihetssystem (2008:962) där en enskilde ska kunna välja leverantör. Du kan läsa mer om LOV på Valfrihetswebben. Personligen är jag förespråkare för valfrihet även om jag vet att den här frågan inom sociala omsorgsverksamheter är komplex. Jag tycker att Du ska kunna välja hemtjänstföretag och byta om Du inte är nöjd. Men, det är för många svårt att välja, t.ex. personer med demens och psykisk ohälsa där anhöriga blir viktiga. Nu har heller inte alla anhöriga. Vem ska de som inte kan tala för sig välja för dem? Oavsett utförare så har kommunen ALLTID ansvar för att den som utför tjänster uppfyller en god kvalitet. Det kräver noggranna upphandlingar med tydliga kvalitetskrav. Det är en komplicerad och omfattande process som jag inte tänker skriva om här. Min poäng är att oavsett om den enskilde bor på ett boende som drivs i privat regi eller har privat hemtjänst så har kommunen ansvaret för att lagar, regler och krav uppfylls.

Frågan om hur vi kan upprätthålla och garantera en god kvalitet på den omsorg och omvårdnad som de äldre får är i allra högsta grad? Räcker det med mer resurser? Läggs resurserna på rätt saker? Hur fungerar upphandlingarna utifrån kvalitetsaspekten? Är tillsynen av dessa verksamheter tillfredsställande? Får personalen de verktyg och det stöd som krävs? Frågorna är oändliga.

Jag som enhetschef i hemtjänsten upplever själv svårigheten att med begränsade resurser prioritera och se till så vi kan leverera service, omsorg och omvårdnad av god kvalitet. Det är ett tufft uppdrag att både se till att de äldre får en god omsorg och personalen har en god arbetsmiljö. Särskilt i tider av anpassningar och nedskärningar då vi får minskade resurser utifrån befolkningsprognos om att de äldre blir färre de närmaste åren.

Situationen med minskade resurser samtidigt som behoven och kraven ökar är en mycket svår ekvation. Organisationerna har slimmats där färre ska göra mer på mindre tid. Det administrativa stödet har minskat, men de administrativa arbetsuppgifterna har ökat och IT-systemen har blivit fler.

Ska vi lyckas leverera äldreomsorgstjänster av god kvalitet så krävs inte bara resurser, utan att vi använder de resurser vi har på ett smart och rätt sätt. Vi behöver basera beslut i verksamheten på väl underbyggda underlag utifrån lagstiftning, riktlinjer och budget men också utifrån vad forskningen säger. Vi måste föra en dialog mellan flera parter om hur våra resurser ska fördelas på bästa sätt och kommunicera hur vi ska prioritera. Vi har olika roller i och i förhållande till en organisation med olika dilemman och frågeställningar att brottas med. Här nedan är ett urval av grupper (det finns många fler).

De äldre som upplever att personalen stressar och har bråttom för att de har lite tid. De äldre kanske inte känner sig sedda och lyssnade på. Många äldre känner sig ensamma, isolerade och inte behövda.
De anhöriga som är oroliga för sina äldre som kanske inte får de behov tillgodosedda som behövs. De anhöriga får ta ett större ansvar samtidigt som de har arbete att sköta och en egen familj att ta hand om. Ofta är dessa anhöriga kvinnor som redan har fullt upp.
Undersköterskor och vårdbiträden som känner att de inte kan göra tillräckligt bra jobb. De ska hinna hjälpa de äldre, rapportera, dokumentera m.m. De ser att de äldre inte känner sig nöjda. De känner då samvetsstress. Enligt professor Gunilla Strandberg är samvetsstress ett vanligt arbetsmiljöproblem. Sunt liv har publicerat artikeln Dålig vård ger samvetsstress. De flesta undersköterskor och vårdbiträden är kvinnor. Många av dem har en familj att ta hand om och är anhörig till äldre. Stress, besvär med rygg, nacke och axlar på grund av förslitning är vanligt i denna yrkeskår.
Samordnare/Planerare som ska planera scheman och se till så alla får sina insatser och att personalresurserna används så optimalt som möjligt.
Biståndshandläggare som ska utreda och bedöma behov, fatta beslut om insatser och göra uppföljningar. Biståndshandläggaren har svår roll att se till den enskildes behov, följa praxis, riktlinjer och vilket utbud av insatser som finns.
Enhetschefer som får en budget tilldelat sig och ska med begränsade resurser prioritera för att leva upp till både god omsorg och en bra arbetsmiljö. Arbetsbelastningen med ökad administration och ofta för stora enheter där det inte är ovanligt att ha över 40 medarbetare skapar frustration och stress. Många enhetschefer i äldreomsorgen slutar och byter jobb, vilket är ett känt problem.
Områdeschefer - den klassiska mellanchefen som är länken mellan den strategiska nivån och den operativa nivån, att förklara och tydliggöra uppdrag och mål och se till så alla enhetschefer bidrar till helheten.
Sektorschefer som ska leverera resultat till politikerna med en budget i balans och en god kvalitet i verksamheten. Sektorschefen ska se till att områdeschefer samarbetar för helheten.
Förvaltningschefer som ska få sektorerna att samarbeta och fördela resurser mellan sektorer. Förvaltningschefen måste ha nämndens förtroende och är i regel den ende tjänstemannen som politikerna kan tillsätta och avsätta.
Politiker i nämnder, som är lekmän och ofta långt från basverksamheterna, som ska fatta beslut utifrån tjänstemännens förslag som påverkar många människor och kan ge allvarliga konsekvenser. Samtidigt är de allra flesta av dem fritidspolitiker som är engagerade utanför sitt ordinarie jobb. Politikerna företräder väljarna men är samtidigt ansvariga för att verksamheten lever upp till gällande lagar och regler.
Väljarna som vart fjärde år ska gå till val och rösta på de politiker och partier som har den bästa politiken.
De fackliga som ska bevaka och se till så arbetsgivaren följer samverkansavtal, kollektivavtal, arbetsmiljölagstiftning och driva sina medlemmars frågor. De fackliga företräder medlemmar på olika nivåer i en organisation ska väga samman olika perspektiv.
Pensionärsorganisationerna som ska ta tillvara och bevaka sina medlemmar (de äldres) rättigheter och intressen.

Vi behöver träffas på olika arenor i olika sammanhang för att tillsammans diskutera hur vi ska hantera resurserna och klara utmaningarna inom äldreomsorgen. Det räcker inte att politiker pratar med varandra i sina nämnder och med de högsta tjänstemännen. Det räcker inte att de fackliga har överläggningar med cheferna. Det räcker inte med att cheferna i sina ledningsgrupper diskuterar prioriteringar. Det räcker inte med att undersköterskorna pratar om problem i sina personalgrupper och sin närmaste chef. Det räcker inte med att pensionärsorganisationerna uppvaktar politikerna. Nej, det är angeläget att vi möts från alla kategorier för att prata om hur vi med begränsade resurser vill skapa och utveckla en äldreomsorg och äldrevård av hög kvalitet. En av de mötesplatser som finns att träffas på är till exempel Elmia Äldre - en konferens för de som arbetar i äldrebranschen och andra intresserade. Samtidigt behöver vi andra vardagsnära arenor att träffas på för att prata om dessa viktiga frågor.

-----------

Fotnot

* Ordvalet av vårdplatser är missvisande då den enskilde (efter ansökan som beviljats) flyttar till ett äldreboende där hon/han har ett hyreskontrakt till en lägenhet. Därför handlar det snarare om lägenheter och hyresgäster. Till skillnad från sjukvården där den enskilde är patient med en säng i ett rum eller en sal som hon/han kanske delar med andra.

Vanvården i äldreomsorgen

2011-11-13T19:15:00.001+01:00

Under de senaste veckorna och dagarna har vi fått läsa och höra om vanvård i äldreomsorg. Om dessa händelser har det tvittrats, bloggats och debatterats. Dokument inifrån visade ett program med rubriken Vi gav dem vår pappa. Äldreministern har gått ut med ett pressmeddelande om att misskötseln är oacceptabel. Fackförbundet Kommunal har i TV 4:s Nyheterna uppmanat till folklig resning mot vanvården. Agenda har debatterat bristerna i äldreomsorgen med äldreminister Maria Larsson (KD), Lena Hallengren (S) och vårdbolaget Carema Cares VD Carl Gyllfors. Carema har varit i blåsväder på sistone. Gyllfors har deltagit i en chatt på Aftonbladet. Carema Care har startat en blogg utifrån reportagen i Dokument Inifrån och blogg för nystart av Koppargården. Branschorganisationen Vårdföretagarna har gått ut med ett klargörande angående missförhållanden i privat driven regi. Vårdföretagarnas styrelse ska på fredag 18 november samlas för att ta beslut om granskning av företag som bryter mot de etiska riktlinjerna. Vårdföretagarnas styrelse begär fortlöpande information om hur Carema agerar och ska agera utifrån de avslöjade missförhållandena. Visions förbundsordförande Annika Strandhäll har gått ut med uppfattningen att utreda kvalitetscertifiering. Socialdemokraternas partiledare Håkan Julholt anser att riskkapitalbolag inte ska äga äldreomsorg.

Kärnfrågan är hur det kan komma sig att vanvård kan förekomma i äldreomsorg år 2011? Hur kan det vara möjligt? Denna till synes enkla fråga har inga enkla svar. Jag tänker heller inte ge mig på någon heltäckande svar. Däremot vill jag föra in några viktiga perspektiv som jag inte sett eller hört så mycket av i debatten och som behövs för att förstå och förklara varför det ser ut som det gör. Det finns risker med att lägga problemen på enskilda chefer, politiker eller medarbetare. Vi behöver diskutera och analysera de här frågorna utifrån ett strukturellt och sociologiskt perspektiv.

1) För det första så har vi synen på äldre och åldrandet. Vi lever i ett ungdomsfixerat och individualistisk samhälle där vi ska vara unga, snygga, framgångsrika och rika. Att vara äldre, erfaren, rynkig och gråhårig kammar inte hem några poäng. Att vara gammal är inte hippt och coolt. Utifrån vår syn på äldre och åldrandet, som vi försöker förtränga. Vem vill gammal? Vi har åldersdiskrimering, som är svår att upptäcka och bevisa, vilket leder till att ju äldre du är desto svårare har du att få ett nytt jobb. Det finns många fördomar och stereotyper om åldrande och som drabbar våra äldre negativt. Begreppet ålderism beskriver synen på åldrande som grund för diskriminering. De äldres kunskaper och erfarenheter tas inte tillvara på i samhället. Denna grundsyn präglar hela samhället liksom äldreomsorgen. Det svårt att rekrytera till äldreomsorg. Geriatriken, den medicinska expertisen om åldrandets sjukdomar, har låg status. Det har även varit på tal om att geriatriken ska läggas ner. Socionomer väljer att arbeta i andra områden i det sociala arbetet än äldreomsorgen. Vill du läsa mer om ålderism? Då kan Lars Anderssons bok Ålderism vara något för dig. Den finns bland annat att beställa på Adlibris.

2) För det andra har vi frågan om jämställdhet. Äldreomsorgen är ett typiskt kvinnoyrke. I slutet av 60-talet skulle kvinnor ut på arbetsmarknaden för att sköta våra äldre och barn. Omsorg och vård har lägre löner än manligt dominerande branscher som transport, industri och teknik. Resurserna är dessutom sämre i omsorgsbranschen. Vi kan i Sverige slå oss för bröstet att vara en av de mest jämställda länderna i världen, men vägen till riktig jämställdhet är lång. Det handlar om makt och makt handlar om relationer där männen har mer makt än kvinnor. Sverige har fortfarande inte haft någon kvinnlig stats- och regeringschef till skillnad från våra nordiska grannländer. Fortfarande är männen i övre medelåldern överrepresenterade i bolagsstyrelserna. Fortfarande ligger kvinnors löner efter männen. Fortfarande stannar löneutvecklingen upp i yrken som varit manliga men får fler kvinnor. Dessa kvinnor som arbetar i äldreomsorgen har låga löner, ska sköta sitt jobb samtidigt som de ska ta hand om hushåll, familj och eventuellt sjuka föräldrar och svärföräldrar. Vill du ha mer kunskaper så kan du ladda ner SCB:s På tal om kvinnor och män - en lathund om jämställhet 2010.

3) För det tredje har vi förutsättningarna inom äldreomsorgen. Sociologen Tina Forsberg Kankkunen visar på i sin avhandling Två kommunala rum att kvinnliga organisationer får sämre stöd än manliga organisationer. T.ex. har chefer i manliga verksamheter färre medarbetare och närmare till beslutsarenor medan chefer i kvinnliga verksamheter som skola och omsorg fler medarbetare och längre till politiker. Dessa skillnader spelar roll. Hur ser förutsättningarna ut för att klara uppdragen inom äldreomsorgen? Är bemanningen tillräcklig? Har cheferna ett rimligt antal medarbetare och brukare att ansvara för? Finns det administrativt stöd? Hur ser dialogen mellan politiker och de som arbetar längst ut i verksamheterna ut? Finns det medel avsatt för kompetensutveckling? Har medarbetare och chefer tillgång till handledning och samtalsstöd? Förutsättningarna i praktiken behöver belysas.

Hur kan vi komma tillrätta med vanvården som förekommer inom omsorg och vård av äldre? Tar politikerna på lokal nivå sitt fulla ansvar för kvalitén i äldreomsorgen? Ska riskkapitalbolag driva äldreomsorg? Ska vi tillåta stora vinster på vård och omsorg?

Ja, det finns många frågor och funderingar. I korta drag behövs kraftsamling för att agera för en god omsorg och vård av äldre.

Vi behöver arbeta aktivt för att förändra synen på äldre och åldrandet i hela samhället.
Vi behöver arbeta intensivt och långsiktigt med jämställdhetsfrågorna och de strukturella skillnaderna mellan kvinnodominerande och mansdominerande branscher.
Vi behöver kartlägga, utreda och analysera hur förutsättningarna för att bedriva äldreomsorg ser ut i praktiken.
Vi behöver samarbeta över gränserna för en bra äldreomsorg mellan fackförbund, yrkesföreningar, pensionärsorganisationer, arbetsgivare- och branschorganisationer, brukare- och anhörigföreningar, forskare och politiker.

Av intresse finns boken Vanvård i bilen finns att beställa på Kommunlitteratur.

Arbetsmiljö & Employer Branding

2011-11-02T19:50:00.000+01:00

Hur långt får det gå? Hur länge orkar vi med stressen på jobbet efter alla omorganisationer, neddragningar och effektiviseringar? Jag har fått flera nyhetsbrev från Metodicum Infoservice gällande en konferens med rubriken Vad arbetsgivaren behöver veta om utbrändhet/utmattningssyndrom. De skriver att ofta är det högproduktiva medarbetare och nyckelpersoner som går in i väggen och drabbas av utmattningssyndrom. Vägen tillbaka är lång och det finns ingen bevisad effektiv metod. Konferensen i sig låter intressant även om jag inte tänker åka dit. Frågan är dock av största vikt. Varje individ har självklart ansvar för sin egen hälsa och sitt eget välbefinnande. Ingen vet bättre om hur du mår än just du själv.

Men, arbetsgivaren har också ett stort ansvar för att ta hand om och se till så arbetstagarna har det bra, vilket är reglerat i Arbetsmiljölagar och förordningar. Arbetsgivarna har inte tillräckliga kunskaper om arbetsmiljöfrågor. Arbetsmiljöverket har genomfört inspektioner på 1 300 arbetsplatser och som visade på att 53 % av dessa hade brister som behövde rättas till. Arbetsgivarna har ett ansvar att förebygga, kartlägga och bedöma risker i sina verksamheter med jämna mellanrum. Tyvärr tenderar arbetsmiljöarbetet alltför ofta handla om fysiska faktorer som skrivbord, belysning, ventilation, arbetskläder osv. Det är förstås viktigt. Dock är den psykosociala arbetsmiljön som stressfaktorer, arbetsbelastning, trivsel osv. minst lika viktiga. Pratar vi tillräckligt mycket om hur vi hanterar stress och hur stress påverkar oss i arbetslivet? Jag tror inte det. Prat om både risker med stress och hur det hindrar oss i vårt arbete och likaså om friskfaktorer, vad som gör att vi trivs på jobbet är viktiga frågor att lyfta upp och prata om ur olika perspektiv. Genom att tala om stressen och hur vi hanterar den i olika arbetssituationer kan vi förebygga och minimera de risker stress medför och likaså de sjukskrivningar som stress kan leda till.

Jag googlade på ordet stress kopplat till jobb och hittade just hemsidan Stress-på-jobbet.se, som Stefan Ekberg ansvarar för och driver bokförlaget Redaktionen. Han radar upp många exempel på tidstjuvar som bidrar till stress: dålig planering, dålig organisation, problem som inte får snabb lösning, beslut som tar för lång tid att fatta, krångliga rutiner och onödigt pappersjobb, dålig förmåga att delegera, skjuta upp saker, släcker bränder istället för att ta kontroll i tid, perfektionism.... Stefan Ekberg har skrivit boken Stressfri på jobbet som kostar endast 29 kronor. Nu har jag inte läst den, men kan säkert vara värdefull för dig som känner dig stressad och som kan få dig att underlätta ditt arbete.

Idag talas det mycket om Employer Branding både här och var. Senast läste jag ett inlägg på Kreafonbloggen. Det handlar om varumärkesbyggande och att rekrytera morgondagens medarbetare. Ska en organisation bli attraktiv och ha ett gott renommé krävs karriärutvecklingsmöjligheter och god arbetsmiljö för de anställda. Det gäller att börja i rätt ände, att börja bygga från grunden. Utan en god arbetsmiljö för personalen och möjligheter till fortbildning och karriärutveckling är det ingen idé att satsa på Employer Branding. Då blir det bara fina ord med fina layouter på hemsidor, sociala medier, powerpointpresentationer och skrifter som saknar förankring i vardagsarbetet. Det genomskådas snabbt.

För mig hänger varumärkesbyggande samman med arbetsmiljöarbete, kommunikation och kompetensutveckling. Ska vi lyckas med ett framgångsrikt varumärkesbyggande där medarbetarna är goda ambassadörer kan inte arbetsgivaren tillåta att personalen stressar sig till ohälsa. Det är kostsamt. Inte bara ekonomiskt utan även vad gäller förlust av kompetens, människors lidande och dåligt rykte. Satsa och lägg ner tid på arbetsmiljöarbetet så behöver inte så mycket tid läggas på Employer Branding. Enligt min mening. Trivs medarbetarna och har förutsättningar för sina jobb så talar de väl om sin arbetsgivare och är goda ambassadörer. Det stärker varumärket. Men det gör inte medarbetare som arbetsgivaren stressat sönder. En attraktiv arbetsgivare bryr sig om och tar hand om sin personal. Men det är inte alltid lätt att veta hur.

Behöver du eller din arbetsgivare hjälp med att bli mer attraktiv och få människor att vilja söka dig till er? Ta då kontakt med Yāree som kan hjälpa dig på traven att komma igång med Employer Branding-arbetet och vad som krävs för att bli och fortsätta vara en attraktiv arbetsgivare.

Anhörigdagen

2011-10-06T21:59:00.002+02:00

Sala kommuns broschyr.

Idag, torsdagen den 6 oktober, firades den nationella anhörigdagen på olika håll i vårt avlånga land. Medan jag på min systerblogg Äldreomsorgsledarna skrivit om den interna kontrollens betydelse apropå organisationers struktur och kultur, tänkte jag här istället ägna mig åt relationer. Anhörigrelationer. Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (NkA) nämner om betydelsen av att lyfta fram och uppmärksamma alla de anhöriga som verkar i det dolda. På lördag den 10 oktober är NkA med och arrangerar En dag för anhöriga som hålls i Stockholms stadshus med start kl. 09:30. Kommuner runt om i landet arrangerar olika aktiviteter. Gå gärna in och besök din kommuns webbplats eller håll utkik i lokala tidningar vad som händer där du bor.

Vissa kommuner har inrättat särskilda funktioner, anhörigkonsulenter, som ska arbeta med råd, stöd, information, vägledning och samtal med och för anhöriga. Anhörigstödet är lagstadgat. Enligt Socialtjänstlagens 5 kapitel 10 § ska socialnämnden erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre som stödjer närstående som har funktionshinder.

Sedan hur anhörigstödet ser ut varierar från kommun till kommun. Däremot har kommunerna information om vad de erbjuder inom anhörigstödet.

Jag har själv inte vårdat någon anhörig. Däremot har min svärmor demens och min svärfar får ta hand om henne. Hon klarar sig inte själv. Blir förvirrad, har humörssvängningar, glömmer, tappar bort saker, är rastlös och orolig. Svärfar har jättemycket jobb med att se efter sin fru. Nu har han själv varit inlagd på sjukhus så min man har fått åka dit och se efter sin mor. De bor i Schweiz och där ser förutsättningarna lagmässigt annorlunda ut. Det som slår mig eftersom jag har den här situationen med både demens och anhörigomsorgen i familjen, är hur slitsamt och problematiskt det är för de närmaste. Just därför är anhörigstödet oerhört viktigt. Och just därför är det viktigt att omsorgspersonal eftersträvar en god relation till och involverar de anhöriga i hur omsorgsarbetet ska läggas upp utifrån en genomförandeplan. Både den som tar emot omsorg och vård och anhöriga ska vara delaktiga så långt det är möjligt.

Hur tänker jag mig då att anhörigstödet bör ser ut? Naturligtvis bör det anpassas efter varje individ och situation.

Här är några exempel på saker som kan vara viktiga att få tillgång till som anhörig:

Utbildning och information om sjukdom och beteende.
Möjlighet att träffa andra i liknande situation.
Få möjlighet till samtal med professionell som kurator eller psykolog.
Avlastning vad gäller omsorg och omvårdnad.
Tillgång till expertis i form av demenssjuksköterska, läkare osv.

Hur ser anhörigstödet ut i den kommun där du bor?
Vad tycker du kommunen ska erbjuda vad gäller anhörigstöd?
Har du erfarenhet av hur samarbete mellan anhörigvårdare och omsorgspersonal kan se ut? Vad krävs för att det ska fungera bra för alla parter?

Ta väl hand om varandra!

Jim-Alex

Kommande äldrekonferenser

2011-09-21T11:02:00.000+02:00

Här är lite kort uppdatering om kommande konferenser som handlar om hälsa, omsorg och vård av äldre.

Technology for Independent Life. 13 oktober i Örebro. Konferens om behov och krav vad gäller teknik och produktutveckling inom vård-, omsorg- och hälsosektorn. Om 30 år kommer 1/3 av Sveriges befolkning vara över 65 år så det behövs lösningar för att klara utmaningarna inom dessa sektorer. Konferensen arrangeras av Örebro universitet, Robotdalen, NovaMedTech och Business & Science Arena.

Äldreomsorgsdagarna. 18-19 oktober i Älvsjö, Stockholm. Temat för året är Välbefinnande. Mötesplats för olika yrkeskategorier inom omsorg och vård av äldre med work shops, föreläsningar, seminarier, utställningar och mingel. I höst firar även Äldreomsorgsdagarna 10 år! Arrangör är Fortbildning AB.

Demensdagen. 1 december. Erfarenhets- och inspirationskonferens för politiker och yrkesverksamma i kommunens äldreomsorg och primärvård. Konferensen arrangeras av GöteborgsRegionen. Mer information om tid, plats och anmälan kommer.

Elmia Äldre. 21-23 mars 2012 i Jönköping. De två första dagarna är till för yrkesverksamma och tredje dagen är öppen för alla som är intresserade av åldrande. Elmia Äldre arrangeras av Hälsohögskolan i Jönköping och Elmiamässan i samarbete med PRO och SPF.

Äldreriksdagen. 19-20 april 2012 i Stockholm. Femte årliga konferensen som vänder sig till beslutsfattare i kommuner, landsting och regioner. Anmälan kan ske först fr.o.m. januari 2012. Arrangeras av Sveriges Kommuner och Landsting.

Har jag missat någon viktig konferens eller happening? Mejla mig eller skriv en kommentar.

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Fler i omsorg och vård skadas i trafiken

2011-09-04T19:44:00.001+02:00

Efter att ha läst om att alltfler inom vård och omsorg skadas i trafiken på Suntliv började jag och mina medarbetare diskutera trafiksäkerhetsfrågor på en arbetsplatsträff. Hemtjänstpersonal vistas dagligen ute i trafiken och i den verksamhet jag arbetar så går eller cyklar de i tjänsten. Eva Pålsson, som är arbetsmiljösamordnare på fackförbundet Kommunal i Skåne, säger i artikeln att mörkertalet är stort vad gäller att anmäla olyckor på grund av rädsla att förlora jobben.

Själv säger jag till mina medarbetare att alltid anmäla tillbud och arbetsskador till mig. Hur ska vi verksamheten kartlägga och förebygga risker om vi inte får in underlag? Jag har svårt att begripa mig på de chefer som inte uppmuntrar sina medarbetare att skriva tillbud och arbetsskador. Dessutom är vi skyldiga enligt arbetsmiljölag och förordning att göra det. Hur ska vi annars kunna åtgärda problem och brister och jobba systematiskt med arbetsmiljöförbättringar? Enligt Eva Pålsson är kvarboendeprincipen en bidragande orsak till de ökade trafikolyckorna eftersom personal behöver ta sig mellan olika brukare. När kostnaderna pressas så blir schemana pressade och därmed ökar stressen och riskerna.

Carl-Axel Sundström, som är Arbetsmiljöverkets sakkunnige inom trafikområdet anser att kunskaperna om trafiksäkerhetsfrågor behöver ökas hos både arbetstagare och arbetsgivare. Hur arbetet med riskbedömningar inför framtagande av en trafiksäkerhetspolicy finns att läsa på Arbetsmiljöverkets hemsida om transporter.

Cykelolyckor blir också vanligare. Av de 1 741 inrapporterade cykelolyckorna under åren 2005-2010 gällde 37 % (651) av dessa personal inom omsorg och vård.

Ja, det finns anledning att lyfta frågan om trafiksäkerhet och risker i trafiken på arbetsplatsen. Framför allt i verksamheter som hemtjänst där personalen vistas mycket ute i trafiken. Det räcker inte med att ha en policy utan att vi behöver hålla diskussionerna om risker och hur vi tar oss fram i tjänsten ute på arbetsplatserna. Vi får se till att ta med trafiksäkerhetsperspektivet i kommande arbetsmiljörond.

Socialt omsorgsansvariga

2011-08-31T19:01:00.001+02:00

Jag läste precis en intressant artikel med rubriken Ökat ansvar ger ökad status i tidningen Äldreomsorg nr 4/2011 om att Marie Bodén utvecklat rollen som social omsorgsansvarig i Falkenbergs kommun. Artiklen, som är skriven av Ann Nilsson och Thomas Carlsson, tar sin utgångspunkt i de två nya bestämmelserna i Socialtjänstlagen fr.o.m. 1 januari 2011 om dels nationell värdegrund och dels att den äldre så långt det är möjligt ska kunna få välja när och hur stöd och hjälp i boendet ska ges. I kommunerna pågår arbete med att ta fram lokala värdighetsgarantier utifrån de nya lagparagraferna och att omsätta dessa fina ord i praktisk handling i det dagliga omsorgsarbetet.

Falkenbergs kommun tas upp som exempel för att fokusera värdegrunden med individen i fokus genom att utveckla kontaktmannaskapet till socialt omsorgsansvariga. Falkenbergs kommun har fått statliga stimulansmedel för att utveckla denna roll. Syftet med namnändringen var att "tydliggöra och stärka brukarens rätt till ett värdigt liv. Målet är att förstärka och tydliggöra omsorgspersonalens yrkesroll, arbetsmetoder och förhållningsätt..."

Jag tycker det verkar vara en utmärkt idé och att låta det kallas för ansvarig och inte enbart person eller ombud. Visst är det så att andra än enbart chefen kan ha ansvar? Vi behöver inom den sociala omsorgen utveckla systematiska metoder och arbetssätt för just den sociala omsorgen utifrån socialtjänstlagen i förhållande till hälso- och sjukvårdslagen, som trots att den utgör enbart ca 5-15 % av det undersköterskor utför, väger väldigt tungt. Resterane 85-100 % är social omsorg. Denna tyngdpunkt har delvis sin förklaring i att hälso- och sjukvårdslagens personal (sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, läkare, dietister etc.) är legitimerade. Det är inte socialtjänstlagens personal. Undersköterskor är inte högskoleutbildade som sjuksköterskor. Den kommunala hälso- och sjukvården har MAS (Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska) och MAR (Medicinskt Ansvarig för Rehabilitering) som lagens och förordningarnas väktare, vilket i de flesta håll saknar motsvarighet inom socialtjänstlagen. Vissa kommuner som Kumla, Höör, Kungsbacka och Kristinehamn har infört TÖS (Tillsynsansvarig Över Socialtjänsten) eller SAS (Socialt Ansvarig Socionom). Göteborgs Stad har börjat inrätta TÖS-tjänster. Det är på tiden! Vi behöver TÖS:er som stödjer, bevakar och kontrollerar att äldreomsorgen arbetat enligt socialtjänstlagens intentioner med meningsfullhet, självbestämmande och det sociala innehållet. Det får inte försummas!

Men vi behöver fler verktyg och redskap i det dagliga omsorgsarbetet för att nå längre och här behöver samarbeten mellan praktik och forskning utvecklas och fördjupas. Personligen skulle jag vilja se verksamhetsutvecklare, som är riktade att stötta enheterna, vara engagerade i forskningsprojekt som främjar evidensbaserad praktik. Det räcker inte med enskilda enhetschefers och undersköterskors helhjärtade engagemang.

Lite kort om artikelförfattarna så utbildar Ann Nilsson och Thomas Carlsson i social dokumentation genom företaget Vård- & Omsorgsutveckling i Väst. Ann och Thomas arbetar också på Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Läs tidningen Äldreomsorg om Du vill veta mer hur Falkenbergs kommun arbetar med att utveckla rollen som socialt omsorgsansvarig.

Sluta tala över huvudet på de äldre!

2011-08-30T21:28:00.002+02:00

I förra veckan blev jag lite upprörd i jobbet även om jag höll mig lugn och saklig. Jag tänker inte gå in på exakta omständigheter utan nämna om ett fenomen, som jag ogillar, men tyvärr sett en del av under mina år i äldrebranschen. Jag har sett undersköterskor, sjuksköterskor, biståndshandläggare, sjukgymnaster, chefer och anhöriga göra det. Vad talar jag om? Jo, att prata om den äldre över huvudet på honom/henne. Jag upplevde det i förra veckan när jag och en medarbetare hade ett samtal med en kund och hennes vänner. När vi vände oss till den person som allt handlade om så fnyste vännen och mumlade något om att hon förstår ju inte, hon vet inte sitt bästa och liknande. Min medarbetare och jag upplevde att damen i fråga mycket väl förstod sin situation, svarade på frågor och var delaktig i konversationen. De närvarande vännerna ville svara för damen och det fick de, men vi ställde hela tiden direkta frågor till damen som det gällde. Vännen undrade varför vi gick därifrån när damen sa nej till att få hjälp. Vi förklarade att vi arbetar utifrån socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen som bygger på den enskildes frivillighet och medverkan. Vi har endast ett fåtal tvångslagar som kan tillgripas och kräver läkarintyg med beslut i domstol, dvs. Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Många verkar tro att så fort någon får äldreomsorg kan vi tvinga oss på. Så är det inte. Tvång för endast användas när den enskilde är i fara för sitt eller andras liv. Vår verksamhet bygger på respekt för och den enskildes delaktighet i den sociala omsorgen. Tvång är uteslutet.

Många gånger har jag funderat över hur det kommer sig att äldre behandlas som om de vore barn, dvs. mindre vetande? Vi får inte glömma att de äldre har lång erfarenhet med många minnen och kunskaper med sig. Men i dagens samhälle efterfrågar vi inte de äldres vishet och kunskap. Kanske har det med den djupt rotande ålderismen att göra? Vi har många stereotypa föreställningar om äldre och åldrande, vilket tenderar att särbehandla och diskriminera. Äldreomsorgen bygger fortfarande mycket på standardlösningar som utgår från de äldre som homogen grupp. Vi behöver lyfta fram ålderismens konsekvenser på agendan och diskutera våra egna fördomar och föreställningar och hur de påverkar vårt förhållningssätt.

Vi som arbetar professionellt i omsorg och vård av äldre får aldrig sluta möta och behandla den äldre som en självständig och tänkande individ. Vi måste värna individens integritet och frihet! Vi måste bekämpa paternalismen, som bygger på att en person har rätt att fatta beslut för vad som är bäst för någon annan mot dennes vilja, och ålderismen. Dessa synsätt som präglat och tyvärr i vissa delar fortfarande präglar både omsorg och hälso- och sjukvård är för mig raka motsatsen till det salutogena synsättet, som bygger på Aaron Antonovskys teorier, med fokus på det friska och individens egna resurser. Dock får vi inte underlåta oss från att agera om någon skadar sig själv eller annan. Vi måste vara humana och empatiska. Vi får inte använda den enskildes rätt till frihet och självbestämmande som ursäkt för att inte bry oss. Så enkelt kan vi inte avsäga oss ansvaret. Det är i de situationerna vi kan använda oss av tvångslagsstiftningen, vilket kräver både läkares medverkan och domstolsbeslut. Men det är viktigt att ha med sig att alltid tala med och till den berörda personen och att så långt det är möjligt låta henne/honom vara delaktig och få bestämma över sin vardag. Utgångspunkten ska alltid vara att den enskilde vet själv vad som är bäst för honom/henne.

Hur vi än väljer att agera får vi inte tala över huvudet på individen.

Har Du varit med om situationer där man talat över huvudet på den äldre? Hur har du gjort då?

Uppdaterat blogglista och länkar

2011-08-28T21:57:00.000+02:00

Jag har uppdaterat blogglistan och länkarna. När det gäller bloggarna har jag tagit bort dem där ingen uppdatering skett på över 1 månad (semestertiderna är ju över). Beklagar, Peter Westlund, jag menar inte att vara ohövlig på något sätt, men Din blogg finns längre inte med över listan eftersom Du inte skrivit något sedan januari. Om Du är intresserad att läsa mer om Peters arbete kan Du gå in här. Jag har även tagit bort tillfälliga hemsidor för särskilda konferenser eller mässor.

Anledningen till uppdateringen är att jag inte vill ha alltför långa listor och att jag vill länka till hemsidor och bloggar som har koppling till äldreomsorg och äldrevård.

Jag tar mycket gärna emot tips på hemsidor och bloggar som skriver om äldrefrågor.

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Omsorgshotell istället för korttidsboende

2011-08-22T21:40:00.001+02:00

Åsgårdens Wärdshus i Lyrestad. Varför kan inte korttidsboenden se ut så?

Har Du sett filmen Wellkåmm to Verona av Suzanne Osten? Det är en härlig film med bland andra Jan Malmsjö, Erland Josephson och Ghita Nørby som handlar om ett gäng människor över 60 år som bor på ett hälsohem. Filmen visades för några år sedan på en mässa för verksamma inom äldreomsorgen. Suzanne Osten var på plats och det var även utrymme för en paneldebatt. Jag kommer ihåg att Suzanne kommenterade mig för att jag nästan var den enda mannen i sällskapet. Om Du inte har sett filmen rekommenderar jag den. Varför kom jag att tänka på Wellkåm i Verona? Jo, den handlar om Verona, den enda hälsoanläggningen i sitt slag som erbjuder seniorer en bekväm, kärleksfull och lyxig boendemiljö.

Vi pratar mycket både inom äldrebranschen, inom politiken och i vardagssamtalen om att vi ska få bo och leva som vi vill när vi blir äldre, att vi ska bli respekterade för den vi är och få våra behov tillgodosedda. Visst låter det härligt? Men är det så? Ja, bilden är säkert väldigt skiftande. Det finns boenden som erbjuder god service och omsorg och som sätter individen i fokus på allvar. Samtidigt finns det boenden, som fortfarande nästan 20 år sedan Ädelreformens införande, som tillämpar rutinmässiga industrimetoden där allt ska ske på löpande band. Jag har sett det med egna ögon. Både för 10 år sedan som vårdbiträde och fortfarande idag. Tyvärr finns det tendenser att alltför mycket standardisera arbetet så att allt går på slentrian att vi glömmer människan bakom den vi möter.

Vill vi ha löpande band-principen i äldreomsorgen?

Det här löpande bandsarbetet där alla ska gå upp samtidigt, måltider ska serveras samtidigt och rutiner är viktigare än människors vilja, är en inhuman och maskinell hantering av människor, som borde vara förbjuden och är egentligen enligt Socialtjänstlagens intentioner inte tillåtet. Ändå förekommer det. Visst, ingen verksamhet är felfri. Ingen verksamhet är perfekt. Självklart är det så och vi ska ständigt arbeta med förbättringar utifrån kundens önskemål och behov genom att ta tillvara på personalens kompetens och engagemang för att arbeta efter mål och uppdrag.

Låter enkelt, men är svårare. Jag vet. Fast jag undrar när jag hör om dessa verksamheter var ledarskapet är och om chefen besitter rätt kunskaper om vad socialtjänstlagen menar med att verksamheten ska bygga på människornas självbestämmande och integritet. Omsorgen om äldre ska inriktas på att äldre få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande enligt det som numera kallas värdighetsgarantin. Som socionomstuderande har jag läst om socialtjänstlagen både ur ett juridiskt perspektiv vad gäller själva myndighetsutövningen och hur ett tillämpningsperspektiv som handlar om det psykosociala och arbetsmetoder. Därmed aktualiseras frågan vilken profession som ska vara chefer i äldreomsorgen. Socialstyrelsen anser att det ska vara socionomer och brukar vid sina tillsyner ha synpunkter på om det är för få socialt utbildade chefer. Personligen tror jag det är bra med en blandning av olika utbildnings- och yrkesbakgrunder som socionomer, psykologer, personalvetare, ekonomer, förvaltare, kulturvetare, sjuksköterskor, sjukgymnaster osv. Men, det som då är viktigt att de har kompetens i socialtjänstlagen och socialt omsorgsarbete. Åtminstone på operativ nivå som grupp- och enhetschef eller motsvarande.

För att återgå till vilket boende som bör erbjudas den äldre kom jag att tänka på korttidsboende för rehabilitering, återhämtning och vila inför hemgång eller i väntan på äldreboende. I morse läste jag en insändare i Göteborgs-Posten av en man i 90-års åldern som för tillfället bor på ett korttidsboende i Göteborg. Han var inte nöjd. Han är morgonpigg och ville gå upp klockan 6. Han ringde därför på personalen som kom inom 5 minuter och svarade på hans önskemål att han inte kan komma upp ur sängen förrän efter klockan 7. Motiveringen var att morgonpersonalen börjar då, men först ska de ha rapport. Mannen ringde igen på personalen strax efter 7. De kom då och talade om att han får vänta eftersom de måste ordna med frukost. Han fick gå upp först kvart över 8. Insändarskribenten ställer frågan om det finns bra äldrevård i vårt land? Han ställer sig dock på omsorgspersonalens sida och menar att statusen måste höjas och att det är skillnad mellan kök och vård.

Renodla yrkesrollen, men frågan är om undersköterska är rätt benämning?

Jag skulle vilja se en utveckling från korttidsboende till omsorgshotell med uppdelning av professioner mellan kökspersonal, omsorgspersonal och städpersonal. Omsorgshotell med någon som är mat- och dryckesansvarig (kock) och säkrar den processen vad gäller livsmedelshygien, matkvalitet och måltidssituation. Gästserviceansvarig (beteendevetare) som lämnar enkäter, frågar hur gästerna mår, arrangerar aktiviteter och lämnar information. Husfru som ser till att rummen är städade, pyntar, byter gardiner, tar hand om tvätt m.m. Ja, lite som på ett hotell. Varför inte? Är det dyrare? Varför ska undersköterskor springa runt och göra ALLA praktiska sysslor och varför driver inte deras fackliga organisation Kommunal de här frågorna ännu hårdare? Undersköterskorna bör, som insändarskribenten ägna sig åt, den sociala omsorgen, omvårdnaden, ge mediciner och utföra olika hälso- och sjukvårdsuppgifter på delegering.

Så in med satsningar, nytänkande och proaktivt ledarskap som tar tillvara och utvecklar personalens kompetens, idéer och engagemang med ett genuint fokus på vad gästerna vill ha.

Har vi råd? Ja, frågan är om vi har råd att INTE följa lagens intentioner och erbjuda omsorg och service av god kvalitet utifrån den enskildes integritet och självbestämmande?

Ska det behöva vara så år 2012 i dagens välfärdsSverige att en man eller kvinna på ett korttidsboende tvingas vänta över 2 timmar på att få gå upp ur sängen och äta frukost?

Hur tycker Du det ska vara?

Socialt arbete i Indien 3

2011-08-10T07:57:00.000+02:00

Jag har tidigare i två inlägg bloggat om det skolprojekt som Hans och jag engagerat oss i genom vårt företag Yāree AB. Vill Du läsa mer om projektet och vårt samarbete med Marudyan så kan Du gå in här där Du även kan bidra med pengar.

Vi har för övrigt fått vårt första bidrag till skollunchen och vill tacka så mycket för initiativet!

Vi går in med våra egna namn så det handlar om vårt eget goda rykte. Vi kommer att följa upp för att se till att pengarna används på rätt sätt. Nu har Marudyan fått pengar av oss för att kunna ge alla de närmare 200 barnen skollunch sex dagar i veckan för den närmaste månaden och jag är personligen väldigt glad för det!

Vi kommer främst genom Yārees blogg uppdatera hur det går. Jag kommer även skriva korta blänkare här även om Släpp loss de äldre främst är ämnat för äldrefrågor.

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Kulturen berikar livet

2011-08-05T08:00:00.001+02:00

I mitt förra inlägg skrev jag om att det är dags att prata om döden. På Facebook fick jag en kommentar om att äldre tveklöst vill prata om annat än döden. Helt rätt. Vi ska hylla livet och för det behövs kulturen (som är ett stort begrepp) i arbete med äldre. Då talar jag inte om dragspel och bingo utan om ett perspektiv som utgår ifrån att vi är människor som har behov av kultur för att våra liv ska vara meningsfulla. Vad kultur är kan diskuteras och det finns något som kallas finkultur. Vi ska utgå ifrån vad kultur är för varje enskild individ. Kultur kan handla om att om att läsa litteratur, lyssna till musik, dansa, gå på vernissage, resa, spela golf, njuta av naturen... Kultur kommer av latinets cultura av cultus, som betyder odling och innefattar språk, värderingar, konst, beteendemönster, seder traditioner osv (se definition om kultur på Wikipedia). Min avsikt är nu inte att gå in i en debatt om kulturens definitioner i sig utan att lyfta fram vikten av kulturen och att hylla livet i äldreomsorgen, att erbjuda arrangemang och aktiviteter utifrån varje persons egna önskemål och att våga tänka i nya banor. Syftet är att bidra till ökad meningsfullhet, stimulans, social gemenskap och god hälsa.

Göteborgs Stad har ett särskilt nätverk för kultur inom äldreomsorgen, VOFF-nätverket, som startades 1996 på initiativ av Kulturnämnden för att med samlade resurser få kulturverksamheten att betraktas som en naturlig del i omsorgs- och omvårdnadsarbetet (min egen omskrivning). Genom Speldags kommer kulturen till äldre som har begränsade möjligheter att ta sig ut. Jag har i perioder deltagit i nätverket och numera är en medarbetare som har ett helhjärtat engagemang för kulturen med i stället. Nätverket med representanter från de olika stadsdelarna träffas var 6:e vecka och 2 gånger om året arrangeras särskilda inspirationsdagar för kulturombuden i äldreomsorgen. Detta är ett oerhört viktigt arbete att värna och stärka kulturperspektivet i den annars vårdcentrerade äldreomsorgen, som går mot en mer salutogen- och hälsofrämande prägel (utan att för den skull utesluta vård och medicin, vilket det inte torde råda någon motsättning om). Peter Westlund är en guru på området, har skrivit flera böcker och föreläser runt om i landet. Problemet är den ständigt återkommande diskussionen om att det saknas pengar att bekosta kulturombud, konserter, reminiscenscentra (Lackarebäcks äldreboende i Mölndal har t.ex. ett reminiscenscentra), musikcirklar etc.

Varför ska kulturen, som inte kostar särskilt mycket, alltid drabbas vid nedskärningar? Själv tror jag det bottnar i ointresse och okunskap om kulturens betydelse för människans välbefinnande och kopplingen mellan kultur och hälsa. Vill Du läsa mer om vetenskapliga rön kan Du surfa in på Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet.

Personligen skulle jag önska att vi anställde fler kulturvetare och kulturarbetare inom äldreomsorgen eller att man åtminstone ställde krav på dubbla kompetenser inom både omsorg- och omvårdnad och konst- och kultur. Äldreomsorgen behöver fler professioner inom beteende- och samhällsvetenskap. Samtidigt har många flera kompetenser och här kan arbetsgivarna bli bättre på att kartlägga och ta reda på vilka kompetenser medarbetarna har. Göteborgs stad har tagit fram en modell för kompetensförsörjning i syfte att säkra kompetensförsörjningen och skapa bättre utvecklingsmöjligheter.

Men för att arbeta med kultur i vardagen så kan vi nå långt med relativt små medel. Det handlar om inställning, attityd och engagemang. Sedan behövs förstås uppmuntran, stöd och förståelse från chefen.

Hur arbetar ni med kultur i vardagen på din arbetsplats?
Är kulturen oviktig? Kan vi skippa kulturen i äldreomsorgen?

Det är dags att prata om döden

2011-08-01T19:02:00.000+02:00

Det sjunde inseglet från 1957 där Max von Sydow som medeltida riddare och Döden spelar schack.

Varför pratar vi så ogärna om döden? Visst ska vi fokusera på livet, men döden är de facto en del av livet. Jag kom att tänka på det idag eftersom vår katt är dålig så vi fick åka till djursjukhuset. Nästa vecka ska vi lämna in honom för en operation med osäker utgång.

Jag har mött på döden både i jobbet och privat flera gånger. Både vad gäller människor och husdjur. Med anledning av detta funderade jag om jag skrivit om döden och sökte igenom min blogg. Jag hittar alltså bara 1 inlägg (av alla 100) som handlar om död och det handlade om när jag besökte en begravning. Trots att jag arbetar i äldreomsorgen där det är naturligt att möta döden. Döden är tungt, allvarligt och svårt att tala om och säkert därför ett samtalsämne vi gärna undviker eller helst överlåter åt filosofer, präster, teologer, psykologer, kuratorer och andra "proffs". Trots att det är något som är oundvikligt och en realitet för alla av oss. Vi behöver emellanåt lyfta upp frågor om hur vi hanterar, reagerar och känner inför döden. Det är heller inte alltid så lätt att mista en person du gått hem till och hjälpt i många år. Även om du ska vara professionell har du utvecklat en relation och kan känna sorg.

Vi som arbetar professionellt med äldre i behov av omsorg och omvårdnad borde vara och säkert är mycket duktiga på att hantera och bemöta frågor kring döden. Visst vi har palliativa team, eller avancerad sjukvård i hemmet som det heter, som ska vara specialiserad på vård i livets slut. Oavsett det borde väl dödsfrågorna lyftas mer? Framför allt om hur vi möter och bemöter den enskilde som får besked om att hon eller han ska dö. Vad säger vi? Hur beter vi oss? Hur bemöter vi och samtal vi med anhöriga i sorg? Eller sker det slentrianmässigt på rutin?

Vi behöver reflektera över dessa frågeställningar. Inte bara i äldreomsorg och hälso- och sjukvård utan i allra högsta grad i den privata sfären i hemmet.

Hur tänker du i din privata situation kring frågor kring döden?

Har du skrivit testamente? Har du bestämt vem som ska ärva dig när du dör? Söker du svar på dessa frågor kan denna guide vara till nytta.

Hur vill du dö? Om du drabbas av en svår sjukdom som innebär mycket lidande, vill du fortsätta leva?
Vill du donera dina organ? Mer om organdonation kan du läsa på Stockholms läns vårdguide och Donationsregistret.

Pratar ni om döden hemma med din familj?
Pratar ni om döden på din arbetsplats?

100:e inlägget - om att blogga

2011-08-01T06:30:00.000+02:00

Rökning är inget jag uppmuntrar, men jag skulle inte tänka mig att säga till en 100-åring att sluta.

Det här är mitt 100:e inlägg sedan bloggen startades den 12 maj 2010 där jag haft över 500 besökare den senaste månaden, dvs under juli månad när jag knappt bloggat alls. Släpp loss de äldre har i genomsnitt haft ca 700 besökare varje månad. Inte så illa tycker jag själv med tanke på att bloggen inte vänder sig till en bred publik utan främst till personer som är verksamma inom äldreomsorg eller som är intresserade av äldreomsorgsfrågor. Äldreomsorgen är generellt sett inte så flitigt representerad på bloggar och sociala medier även om det finns viktiga undantag som t.ex. Äldreomsorgsbloggen, Lidingö stads hemtjänst, Eklanda äldreboende och Fjällbo parks äldreboende.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka er alla så mycket för att ni tar er tid att besöka och läsa olika inlägg här på Släpp loss de äldre. Kom gärna med kommentarer och feedback. Jag hoppas att Du som besöker och följer min blogg upplever att det är till någon nytta för Dig.

Ibland får jag frågan hur jag hinner att blogga med ett krävande chefsjobb?

För det första så gillar jag att skriva, det har jag alltid gjort, vilket förstås underlättar bloggandet. Om man inte gillar att skriva ska man naturligtvis göra något annat än att blogga. Jag har under årens lopp skrivit eller försökt att skriva noveller och romaner. Jag har även under flera års tid skrivit dagbok. Det har jag hållit för mig själv och inte haft en tanke på att lämna in till något förlag. Mer än så har det inte blivit. Att ägna sig åt enbart skrivande tar väldigt mycket tid och är i sig ett heltidsjobb.

För det andra så har jag varit van att uttrycka mina tankar och åsikter sedan jag började engagera mig i politik och föreningsliv 1997. Jag har haft olika förtroendeuppdrag i styrelser och nämnder där jag fått framföra mina synpunkter, yttranden och förslag. Jag har även delat ut flygblad på gator och torg, stått i valstugor och besökt skolor.

För det tredje så är det mitt engagemang. Är jag engagerad i något så får det ta tid och kraft. Jag har alltid varit engagerad i olika typer av frågor som HBTQ och likabehandling, kompetens, kvalitet och kommunikation på olika sätt. Som student kunde jag inte låta bli att engagera mig i elevråd, yrkesråd och diverse arbetsgrupper. Likadant är det på mitt jobb. Jag ser det som en självklarhet att engagera sig.

För det fjärde tar det inte så lång tid att blogga när man vant sig. Det handlar om att få in en rutin. Så, mitt svar är att jag hinner eftersom jag styr rätt mycket över min egen tid.

Om någon frågar mig vad syftet med mitt bloggande är så är mitt svar att jag vill bidra till att förmedla en annan bild av äldreomsorg än den gängse ofta negativa som förmedlas i massmedia, vars främsta uppgift är att granska makten, oegentligheter och skandaler. Eftersom det är svårt att ta sig fram i mediabruset såg jag möjligheten att starta en blogg i stället där jag själv väljer vad som ska publiceras, när och hur. Mitt syfte är att förmedla en nyanserad bild av äldreomsorgen, att föra fram viktiga frågor och att tipsa om goda exempel, föredömen, litteratur, länkar och bloggar.

Till syvende och sist handlar det för mig i grund och botten om ett engagemang för äldrefrågor som sträcker sig utanför min formella yrkesroll. Annars hade jag inte startat Social omsorg på Facebook med över 850 anhängare, utöver denna blogg även startat Äldreomsorgsledarna och låtit mig väljas till vice ordförande i Föreningen Social Omsorg.

Får jag frågan om jag tänker sluta blogga är mitt svar nej. Inte inom överskådlig framtid. Tvärtom. Det finns så många ämnen att blogga om i anslutning till äldreomsorg och äldrevård vad gäller kompetens, litteratur, kundinflytande, anhörigas roll, etik och moral, kvalitetsarbete, kost och nutrition, yrkesroller.... Ja, listan kan göras lång. Och jag skulle kunna tänka mig att jobba som bloggare. Däremot funderar jag över om det verkligen var så smart att ha två separata bloggar som handlar om äldreomsorg? Först startade jag Släpp loss de äldre och sedan Äldreomsorgsledarna.

Anledningen var att jag vill skriva om ledarskapet på en annan blogg eftersom det är olika perspektiv och teman som lockar olika målgrupper. Men, jag hade även ett annat skäl. Min uppfattning är att vi behöver en plattform, ett nätverk för chefer och ledare i äldreomsorg precis som skolans rektorer genom Skolledarna. Idag är äldreomsorgschefer splittrade i olika fackliga organisationer som SKTF, Akademikerförbundet SSR och Ledarna. Därför är äldreomsorgschefer splittrade och uppfattas som tysta i media när det handlar om hur äldrepolitiken ska utformas. Det är med många olika organisationer svårt att samlas som en enad aktör gentemot regering, riksdag och departement. Det är svårt att samlas kring gemensamma frågor att driva och att vara ledande vad gäller debatt och information på äldreområdet. Kanske kan den nya nationella ledarskapsutbildningen för chefer i äldreomsorgen som Socialstyrelsen föreslagit och som är inspirerad av rektorsutbildningen, bidra till att nya nätverk bildas och utvecklas för äldreomsorgschefer på nationell nivå. Jag hoppas på det i alla fall, men det får framtiden utvisa.

Jag hoppas i alla fall på att det blir minst 100 inlägg till här, gärna med kommentarer från Dig som läsare.
Ska jag fortsätta blogga?
Vad vill Du som läsare få ut av min blogg?

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Socialt arbete i Indien 2

2011-07-29T14:17:00.000+02:00

Hans och jag har beslutat att genom vårt företag Yāree AB fattat beslut om att stödja barn i ett fattigt område så att de garanteras lunch alla sina sex dagar i skolan. Beslutet var inte lätt att fatta som Hans beskriver om på sin blogg. Många människor världen över behöver hjälp. Vi har t.ex. torkan på Afrikas horn - den värsta på över 60 år - som bidrar till en allvarlig svältkatastrof i flera av länderna Somalia, Kenya, Etiopien.

Du kan stödja hjälporganisationerna Röda Korset, Rädda Barnen och UNICEF som finns på plats genom att sms:a HOPP 50 (om du vill skänka 50 kronor) till 72900 eller HOPP 200 (om du vill skänka 200 kronor) till 72900.

Du kan även skänka gåvor och läsa mer om hur de arbetar på deras hemsidor: Rädda Barnens katastroffond, Röda Korset, UNICEF. Själv har jag valt att ge gåva genom att skicka sms.

Åter till ursprungsfrågan som handlar om hur vi kan hjälpa till för att underlätta och förbättra andra människors liv. Att skänka gåvor till olika hjälporganisationer är ett viktigt sätt förstås. Vi är inga supermänniskor och kan inte finnas på plats över allt för alla. Det är en fullständig omöjlighet även om vi skulle lägga ner 16 timmar om dynget på sociala projekt och ideellt socialt arbete. Och det är praktiskt taget lönlöst att försörja sig på. Jag vill själv vara engagerad i ett projekt på längre sikt som jag kan följa, uppdatera mig på vad händer och veta att pengarna används på rätt sätt. I det här fallet blir vår satsning personligt eftersom vi varit där på plats, träffat barnen och grundaren. Alltså har vi nu genom Yāree AB valt att se till att de 196 barn som går skola i Gurgaon utanför Delhi, som drivs av NGO-organisationen Marudyan Society ska få lunch alla sina sex skoldagar per vecka. Tyvärr fick grundaren John ställa in skolluncherna för ett tag sedan därför att de inte hade råd längre att laga maten, vilket vi tyckte var väldigt synd. Tänk dig själv att gå i skola mellan klockan 9 och 16 och inte få äta något. Orkar du sitta och lära sig ord, räkna eller läsa när din mage är hungrig? Knappast.

Jag är imponerad över människor som John som med ett helhjärtat engagemang lägger ner så mycket tid och kraft på att till så att dessa fattiga barn, som annars inte hade gått i skola får utbildning och att förbättra livsvillkoren för dem och deras familjer. John kom tillsammans med sin familj till Indien 1997 och grundade organisationen Marudyan Society. Läs mer om Johns och Marudyan Societys sociala arbete på deras webbplats.

Socialt arbete i Indien

2011-07-27T13:53:00.001+02:00

Nu tänkte jag faktiskt inte blogga om äldreomsorg, men däremot om socialt arbete utifrån ett internationellt perspektiv och då om socialt arbete för barn. Det finns en internationell organisation för socialarbetare, International Federation of Social Work (IFSW), som bland annat kommer att hålla en konferens i Stockholm juli 2012 med rubriken "Social Work Social Development 2012: Action and Impact. Så varför skriver jag om detta? Jo, min man Hans och jag har varit på resa i Indien och besökt Delhi, Rishikesh, Agra, Jaipur, Jodhpur, Udaipur, Mumbai och Kerala. Om Du är intresserad av att läsa om våra äventyr och följa vår resedagbok är Du välkommen attbesöka Hans´blogg.

Vår resa var främst för att få semester och vila, men vi hade redan innan bestämt att engagera oss i ett socialt projekt genom vårt företag Yāree AB dären av våra grundläggande idéer är vikten av att företag har ett socialt ansvar (Corporate Social Responsibility eller CSR på engelska), att bidra till att förbättra det omgivande samhället på både ett lokalt och globalt plan. Det är ett av skälen till att vi valt att engagera oss i ett långsiktigt projekt i samarbete med en organisation som driver en skola för underpriviligerade barn som lever under fattiga förhållanden. Vi var där på besök, både i skolan och det fattiga kvarteret.

Här John, som är ansvarig för skolan, jag och Hans med barnen.

Hans och jag är inne i ett klassrum. Vi besökte dem alla.

Vi har varit på plats själva och sett skolan och träffat barnen. Vi kommer nu att vara med att sponsra barnens lunch. Tyvärr fick de sluta laga mat för ett tag sedan därför att de inte hade råd. Tänk Dig själv att gå i skola mellan kl 9 och 16 utan att kanske få något i magen. Hur påverkar inte det koncentrationsförmåga.

Här är jag med vattenbufflar. Till vänster ser ni bostäderna där barnen och deras familjer bor.

Ja, det sociala arbetet ser jämfört med Sverige helt annorlunda ut. När det gäller äldre så förväntas att sonen och sonhustru med familj tar han om dem. Äldreomsorg i form av äldreboenden finns för de som har råd. Hade det inte varit för frivilligarbetare och Non Government Organizations (NGO:s) så hade de här nyfikna och glada barnen som vi träffade inte fått gå i skola. Vi vill bidra till att göra livet bättre för barnen och att de har möjlighet att gå i skola och få äta en näringsrik kost så de orkar med att lära sig nya saker. Barnen är vår framtid. Utbildning är nyckeln till frihet och självständighet.

Vi delar sorgen med Norge

2011-07-27T12:52:00.005+02:00

Vi tänker på och känner med de drabbade, deras familj och vänner med anledning av det hemska vansinnesdåd utfört av Anders Behring Breivik på Utøya i Norge fredagen den 22 juli då många unga människor tragiskt miste sitt liv. Unga och samhällsengagerade människor. Vår framtid. Vårt hopp. Många unga människor som hade livet framför sig finns längre inte med oss på grund av en sjuk och fanatisk persons egna fantasier, som tyvärr blev till verklighet. När jag tog del av nyheterna på CNN var jag i Indien. Det kändes overkligt och obegripligt. De skrev om händelserna i Indiens främsta tidningar. Vi måste i dessa svåra tider ena oss och tillsammans kämpa mot extremism och intolerans FÖR ett demokratiskt, öppet, fritt och empatiskt samhälle. Vi kan inte skydda oss mot alla hemska ting, men vi får för den skull inte ge vika och släppa våra grundläggande värderingar. Tvärtom. Vi får inte ge upp hoppet om ett bättre samhälle där vi lever i respekt och samförstånd med varandra.

Trevlig semester!

2011-07-01T17:06:00.005+02:00

Jag har semester nu och för en gångs skull hela juli månad. I vanliga fall är jag ledig 3 veckor på sommaren. Jag har förstås rätt till 4 veckors sammanhängande semester under perioden juni-augusti, men tidigare har jag valt att dela upp den och ta ut resten på vintern. I vilket fall tänker jag ta semester och kommer inte att blogga här på några veckor. Alla behöver vi vila och avkoppling. Jag kommer att vara på resande fot i Indien och återupptar bloggandet när jag är tillbaka från semestern i augusti. Då fortsätter jag med nya inlägg om värdegrund, socialtjänstlagen, kvalitetsledningssystem, kompetensutveckling, boktips och annat smått och gott.

Därmed vill jag önska er alla
EN RIKTIGT SKÖN SOMMAR OCH SEMESTER!

PS! Bilden är tagen under en vistelse i Key West, Florida, jul/nyår 2008/2009.

Kunskap om gerontologi och geriatrik

2011-06-29T22:24:00.005+02:00

Jag har i tidigare blogginlägg tagit upp om problemet med bristande kunskaper om social omsorg och gerontologi. Grundproblematiken är att äldre riskerar att inte få en god omsorg och omvårdnad på grund av otillräckliga kunskaper om just åldrandet och dess sjukdomar.

Därför blev jag nu glad över en ny bok som getts ut med rubriken Äldre och åldrandet - en grundbok om gerontologi som tar upp biologiska, funktionella, psykiska, sociala och sexuella aspekter på åldrandet. Huvudförfattaren Marie Ernsth Bravell är lektor vid Institutet för gerontologi i Jönköping och äldrestrateg i Jönköpings kommun. Ernsth Bravell är legitimerad sjuksköterska och disputerat i gerontologi. Efter att ha jobbat över 10 år i äldreomsorgen så är min uppfattning att det råder kunskapsbrist på vad det friska åldrandet innebär och likaså åldrandets sjukdomar (geriatrik). Forskning bedrivs som på Institutet för gerontologi och Sveriges Gerontologiska Sällskap (SGS) som främjar forskning om åldrande och äldre och att stärka gerontologins ställning i samhället. På den medicinska föreningen har läkarna en motsvarande förening - Svensk Geriatrisk Förening (SGS).

Problemet är kanske inte forskningen i sig utan att de kunskaper som finns inte överförs och omsätts i praktiken inom äldreomsorgen. Kanske är det på grund av att det saknas beteendevetare med fördjupad kunskap inom gerontologi liksom läkare med specialistkompetens inom geriatrik knuten till omsorg och vård av äldre?

Vi behöver bygga starka broar mellan praktik och forskning inom äldreforskning.

Har du några goda exempel och erfarenheter av samarbete mellan äldreomsorgens praktik och forskning om äldre och åldrande? Det tas tacksamt emot.

Kunskapsguiden och nationell värdegrund

2011-06-08T22:50:00.006+02:00

Nu har Socialstyrelsen lanserat Kunskapsguiden i samverkan med Läkemedelsverket, Statens Beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Statens folkhälsoinstitut, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV.

Kunskapsguiden vänder sig till de som arbetar med hälsa, vård och omsorg. Syftet med Kunskapsguiden är att underlätta styrning, spridning och inhämtning av kunskap samt att personal på en samlad webbportal kan få åtkomst till aktuell forskning om metoder och modeller. Genom bästa tillgänliga kunskap ska personal kunna få vägledning i sin yrkesroll.

Utmärkt! Själv kommer jag regelbundet surfa in på Kunskapsguiden. Just nu för mig som är verksam inom äldreomsorgen ska jag uppdatera mig på och fördjupa mig i den nationella värdegrunden för äldreomsorgen. Bland annat har Socialtjänstlagen förändrats fr.o.m. 1 januari 2011 där värdegrunden införts som ger de äldre ökat inflytande och rätt till kompensation om beslut dröjer eller insatser uteblir.

En rad olika uppdrag pågår utifrån den nationella värdegrunden.

En högskoleutbildning för nyckelfunktioner (enhetschefer, biståndshandläggare, MAS:ar m.fl.) är på gång om värdegrunden
Socialstyrelsen har i uppdrag att stödja kommuner att ta fram lokala värdegrundsgarantier som dock ska vara frivilliga.
Allmäna råd om kunskap för undersköterskor och vårdbiträden som beräknas vara klart i november 2011.
Vägledning för vad som bör ingå i vidareutbildningar (yrkeshögskoleutbildningar) som beräknas vara klart 31 december 2011.
Allmänna råd om värdegrunden som planeras vara färdigt januari 2012.
Handlednings- och informationsmaterial om den nationella värdegrunden som planeras vara klart i mars 2012.
Vägledning för ökat stöd till äldre med psykisk ohälsa som ska rapporteras i maj 2012.
Bedömningsinstrument för biståndsbehov håller på att tas fram och ska vara klart att redovisas till Regeringen i februari 2013.
Kriterier och instrument för värdegrundsmärkning som ska redovisas i mars 2013.

Alla dessa satsningar och uppdrag understryker med all önskvärd tydlighet vad Regeringen vill med äldreomsorgen. Värdegrundsfrågorna måste få mycket större utrymme och fokus liksom att den äldres inflytande skall öka.

Frågan är hur det kommer att se ut på lite längre sikt? Hur frivilligt ska allt få bli? Hur kommer lagen att tolkas? Hur kommer kommunerna i besparings- och åtstramningstider ska klara att hålla uppe kvaliteten enligt lagens intentioner? Frågan är om kommunerna inte bara behöver resursförstärkning utan även andra sätt att organisera och fördela resurser, följa upp och utvärdera kvalitet och samarbeta med utbildnings- och forsningscentra för evidensbaserad praktik.

Kunskapsguiden ska fungera som vägledning och stöd för personal som arbetar med hälsa, omsorg och vård. Hoppas denna webbplats får genomslag ute i verksamheterna.

Göteborgs Stad anställer TÖS

2011-06-03T12:36:00.005+02:00

Göteborgs Stad SDF Östra Göteborg har valt att inrätta en befattning som Tillsynsansvarig Över Socialtjänsten - TÖS - som ska samordna, kvalitetsutveckla och granska den sociala dokumentationen inom äldreomsorgen och funktionshinderområdet. TÖS:en ska även genomföra intern tillsyn av verksamheter enligt Socialstyrelsens föreskrifter.

Utmärkt! Jag har i tidigare inlägg skrivit om att tillsynsansvariga över socialtjänsten bör inrättas (När ska äldreomsorgen räknas till socialtjänsten?, Hur ska de nationella kraven efterlevas?, och Framgångsrik äldreomsorg). Stockholms Stad har både äldreomsorgsinspektörer och äldreombudsman. Höör, Kungsbacka, Kristinehamn, Eskilstuna, Alvesta, Askersund och Kumla är några kommuner som inrättat TÖS eller SAS (Socialt Ansvarig Socionom), enligt artikeln Ny tjänst ska ge äldre mer trygghet i SKTF-tidningen.

Så, varför ska vi ha ytterligare stabsfunktion? Idag finns bland annat MAS (Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska) som granskar och kvalitetssäkrar hälso- och sjukvården inom kommunen. Det finns sällan någon motsvarande befattning vad gäller socialtjänsten. Eftersom socialt arbete/social omsorg utgör ca 90 % av äldreomsorgen är det rimligt att ha en tillsynsansvarig över hur socialtjänstlagen efterlevs. Denna funktion kommer inte i Östra Göteborg vara underställd sektorschef utan vara placerad på kanslienheten fristående från de verksamheter som denne utövar tillsyn över.

En tillsynsansvarig över socialtjänsten kan bidra till att:

Höja kunskapen om socialtjänsten, forskning och metoder.
Öka omvärldsbevakningen inom äldreomsorgen.
Verksamheterna får stöd i att arbeta med kvalitetsledningssystem.
Chefer och medarbetare får ökat incitament att systematisera avvikelse- och synpunktshanteringen som en del av förbättringsarbetet.
Förbättra metoder och arbetssätt i verksamheterna.
Koppla samman forskning, teori och praktik på ett tydligare sätt.

Finns det en TÖS eller motsvarande där du arbetar? Vad tycker du om att ha en tillsynsfunktion?

När ska äldreomsorgen räknas till socialtjänsten?

2011-05-19T20:33:00.012+02:00

Socialtjänstlagen styr framför allt arbetet inom äldreomsorgen där den enskildes behov efter ansökan eller anmälan utreds och bedöms. Därefter fattar handläggaren beslut om insatser enligt 4 kapitlet § 1 i Socialtjänstlagen (SOL).

Trots det så säger de flesta att arbeta i vården när äldreomsorgen egentligen hör till socialtjänstens verksamheter. Jag skulle önska ett ökat utbyte och samarbete över gränserna inom socialtjänstens område vad gäller individ- och familjeomsorg, funktionshinder och äldreomsorg.

Socialtjänstlagens femte kapitel har ett särskilt avsnitt som handlar om målgruppen äldre människor. Två viktiga förändringar har tillkommit i Socialtjänstlagens 5 kapitel, 4 respektive 5 §§ enligt nedan:

Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund).

Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.

Så hur efterlevs den här värdegrunden i praktiken? Har kommunerna upprättat särskilda värdegrundsgarantier? Har kommunerna inrättat socialt tillsynsansvariga som tillser att verksamheterna följer Socialtjänstlagen? Vi har ju idag MAS (Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska) och MAR (Medicinskt Ansvarig för Rehabilitering) som med stor auktoritet ska tillse att lagar, förordningar och riktlinjer på hälso- och sjukvårdens område efterlevs. Varför har vi ingen motsvarande funktion inom Socialtjänstlagen? När ska Socialtjänstlagen ges samma tyngd som Hälso- & sjukvårdslagen inom äldreomsorgen?

Hur ska paragrafen om att den äldre ska kunna påverka när och hur stöd och hjälp ges kontrolleras i praktiken? När kommer en dom på vad som menas med denna paragraf.

Det är dags att på allvar uppvärdera och uppgradera Socialtjänstlagens betydelse inom äldreomsorgen genom att:

Inrätta socialt tillsynsansvariga i varje kommun som tillser att Socialtjänstlagen efterlevs inom äldreomsorgen.

Vid varje beslut om ekonomiska åtstramningar begära konsekvensbeskrivning av hur Socialtjänstlagens efterlevnad påverkas.

Utbilda politiker och beslutsfattare i Socialtjänstlagen.

Bilda nätverk över verksamhets- och målgruppsområden inom Socialtjänsten.

Kontinuerligt fortbilda chefer, handläggare och undersköterskor i förändringar av Socialtjänstlagen med tillhörande förordningar, råd och riktlinjer.

Vad tycker du? Hur arbetar ni på din arbetsplats med förändringarna i Socialstjänstlagen? Är det uppfattningen på din arbetsplats att ni hör till Socialtjänsten?

Planering är a och o

2011-05-19T20:10:00.005+02:00

I hemtjänstens komplexa och oberäkneliga vardag är planering a och o för att arbetet ska flyta på och kunderna ska få de insatser de har rätt till. Planering i hemtjänst är inte lätt. Det händer alltid oförutsedda saker. Det är många variabler att ta hänsyn till som kundens önskemål om tid, personalkontinuitet, akuta händelser, geografi, gångavstånd, insatstyp, personalschema och personalbrist. Hur prioriteras insatserna? Vem är viktigast? Hur ska vi göra när många vill ha sina insatser samtidigt? Hur ska vi beräkna akuta händelser och larm? Vad ska väljas bort om vi ska till någon som precis kommit hem från sjukhus utan förhandsinformation? Ja, planeraren har många kniviga frågor att hantera och stå till svars för inför både kollegor, kunder och närstående. Finns det då något optimalt planeringssystem som kan lösa alla frågor och problem? Behöver man köpa in dyra system? Oavsett system så är det alltid någon person som får ta beslut och ta ställning. Det kräver god administrativ förmåga, logistisk skicklighet och framför allt stresstålighet.

Det finns i alla fall många olika program och verktyg som kan underlätta och förenkla planeringen. Erik Bentzer har ett företag som håller på med planeringsverktyg i hemtjänsten. Erik använder sig av Excel. Alltså behöver det inte vara något särskilt system.

Besök Eriks företag IDÉrik Design för mer information.

Släpp loss de äldre fyller 1 år !

2011-05-12T17:35:00.000+02:00

Idag är en stor dag. Den här bloggen - Släpp loss de äldre - lanserades 12 maj 2010 och firar just idag 1 år! Jag har under det här året haft nästan 8 000 besökare och under den senaste månaden över 9 00 besökare. Fler och fler hittar hit till bloggen och det känns kul. Även om jag skulle vilja se mer inlägg, kommentarer och diskussion här.

Jag vill symboliskt fira bloggens 1 årsdag med att skåla i champagne. Det är knappast någon hemlighet att jag är förtjust i bubbel. Men jag kommer inte att dricka något bubbel ikväll.

Välkommen att framföra dina tankar, idéer och synpunkter på den här bloggen om hur vi kan förbättra, utveckla och lyfta fram omsorgen och vården om de äldre.

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Har du känt dig diskriminerad?

2011-05-10T22:11:00.004+02:00

Vi pratar kanske inte så mycket om trakasserier, kränkande särbehandling och diskriminering i arbetslivet ute på arbetsplatserna, kanske inte så mycket som vi borde. Diskriminering på grund av kön, ålder, etnicitet, religiös tillhörighet, könsöverskridande identitet, sexuell läggning och funktionsnedsättning är enligt lag inte tillåten. Ändå är det säkert vanligare än vad vi anar.

De allra flesta större arbetsplatser har förmodligen inte bara en utan flera jämställdhets- och likabehandlingsplaner. Frågan är om någon (med undantag av den arbetsgrupp som tagit fram dem och de som fattat beslut om att ha dem) läser dem? Det räcker inte med planer som blir hyllvärmare, det krävs aktiv handling genom kunskapshöjande insatser och medvetandegörande som första steg till att gå vidare med kartläggning om hur det är på arbetet för att se vad som behöver rättas till. Allt detta kräver öppenhet, transparens, dialog och framför allt prestigelöshet. Den bild av arbetsplatsen som många har kanske i själva verket är en helt annan och det kan vara svårt att erkänna. Den resan kan innebära förnekelse och bagatellisering av de problem som finns, vilket kräver ett lyhört och modigt ledarskap där chefen tydligt markerar att kränkande beteende och trakasserier inte tillåts.

Vad handlar det egentligen om? Jo, om hur vi visar respekt för varandra och för varandras olikheter. Om hur jargongen är i fikarummet, om arbetsplatskulturen, om att ingen ska behöva bli utsatt för nedsättande kommentarer eller skämt. Hur är det att på en arbetsplats tillhöra en minoritetsgrupp?

Ska vi lyckas räcker det inte att skriva en plan som uppdateras och läses upp en gång om året. Det kräver regelbundna samtal om bemötande, förhållningssätt, fördomar och trivseln på arbetsplatsen.

Har du känt dig diskriminering och behöver råd och stöd? Eller riskerar du att diskriminera? T.ex. vid rekrytering, lönesättning eller befordran? Det är inte alltid så att arbetsgivaren är medveten om att vissa åtgärder eller handlingar är i sig diskriminerande. Vissa regler och rutiner kan till ytan verka vara neutrala, men som de facto missgynnar en viss grupp. Det kan vara så att arbetsgivaren saknar kunskap. Vissa uttalanden som att chefen kallar någon för fjolla eller bög eller något annat som en person kan ta illa upp av kan anses vara diskriminerande. Likaså om någon som är föräldraledig inte ingår i lönerevisionen eller om någon inte får en chefstjänst därför att denne anses vara för ung trots goda meriter. Det är exempel på diskriminerande omständigheter som kan anmälas. Så, om du känt dig diskriminerad eller vill veta mer om vad som kan uppfattas som diskriminerande - surfa in på webbplatsen för Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Just därför bör en chef i sin roll vara korrekt, inte göra sig lustig på bekostnad av andra människor och tänka på den maktposition som hon eller han har. Men, mer om härskartekniker som utnyttjas i arbetslivet en annan gång.

Hur aktivt arbetar ni med åtgärder för att förebygga diskriminering på din arbetsplats?
Har du några goda exempel eller erfarenheter på arbete med att förebygga diskriminering?

Äldreomsorgsledarna - ny blogg

2011-05-05T21:53:00.004+02:00

Jag har valt att renodla denna blogg mera för att fokusera på verksamhetsfrågor gällande kompetensutveckling, kvalitet, kundperspektiv och verksamhetsutveckling. Därför har jag startat Äldreomsorgsledarna där fokus kommer att vara på ledarskaps- och chefsfrågorna.

Anledningen är helt enkelt att själva ämnet intresserar olika målgrupper. Släpp loss de äldre vänder sig till alla som är intresserade av hur vi utvecklar och förbättra den sociala omsorgen. Äldreomsorgsledarna vänder sig till de som är intresserade av ledarskapet.

Är du intresserad av ledarskap är Du välkommen att besöka Äldreomsorgsledarna!

Mötesplats Äldreomsorg 2011

2011-05-03T22:04:00.007+02:00

För fjärde gången arrangerar GöteborgsRegionens kommunalförbund (GR) Mötesplats Äldreomsorg 4-5 maj på Folkets Hus i Göteborg. Personal i äldreomsorgen träffas för att inspireras, lära av varandra och utbyta tankar och idéer. Temat för 2011 är God, Bättre, Bäst som syftar på det nationella programmet för God äldreomsorg. Jag ska delta i ett seminarium för att prata om att kompetens lönar sig och hur vi på ett tydligt och strukturerat sätt utifrån vad verksamheten behöver tar tillvara på och utveckla den kompetens som medarbetarna har. Inom äldreomsorgen har vi kompetensmodellen som bygger på tre nivåer: bas, fördjupning och expert. Mer om kompetensfrågor, Dans som kommunikation, ASIH-team, KOM HEM-team, Taktil massage, Värdegrunden, Omsorgssamverkan, Inköpsteam och många andra spännande inslag på Mötesplats Äldreomsorg 2011.

Unga chefer vill och kan!

2011-04-30T17:24:00.004+02:00

Jag blev minst sagt positivt överraskad och imponerad av att läsa om Jeanette Mikkelsen, 24-årig verksamhetschef för äldreboende och hemtjänst i Linköping, som fått pris av Kungen för att ha gett äldreomsorgen en mänskligare inriktning. Jeanette har alltså fått ett pris av Scouterna och Stiftelsen ungt ledarskap. Syftet är att främja ungdomars utbildning som ledare efter värderingar i scoutrörelsen.

Äldreomsorgen och äldrevården behöver modiga, drivande, engagerade, prestigelösa och nyfikna chefer som vill och kan. Chefer som vill och kan utveckla verksamheterna och ta tillvara både på de äldres och medarbetarnas resurser, idéer och kunskaper. Chefer som inte bara fokuserar på budget utan fokuserar på en god omsorg och bra arbetsmiljö och för det använder de resurser som finns på ett så bra sätt som möjligt.

Jag skulle vilja hävda som själv är fortfarande hyfsat ung med mina 32 år, att det finns många mycket kunniga och driftiga unga chefer. Som tyvärr ibland ses som hot och blir utsatta för utfrysning, mobbing och härskartekniker. Det gäller att högre chefer och politiker uppmärksammar och tar tillvara på dem. Annars är risken att de unga cheferna flyr äldreomsorgen. Framför allt med de förutsättningar för chefskapet som alltid inte är så rimliga med alltför många medarbetare, för lite administrativt stöd, för lite tillgång till handledning och coachning, svårigheter att avancera och långa beslutsvägar.

Ta tillvara på de driftiga och engagerade cheferna och medarbetarna. Sopa bort jantelag och skapa goda förutsättningar för jobbet.

Social omsorg på Facebook

2011-04-27T20:17:00.004+02:00

Nu har Social omsorg fått ett eget användarnamn på Facebook. Social omsorg handlar om arbete med människor som behöver insatser inom äldreomsorg, funktionshinder och socialpsykiatri.

Välkommen att gilla Social omsorg för nyheter, länkar och tips. Ställ gärna frågor och starta diskussioner.

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Vill du bli kvalificerad äldreassistent?

2011-04-26T18:49:00.006+02:00

Vill du som arbetar inom äldreomsorg vidareutveckla dig i din yrkesroll och ta mer ansvar i jobbet? Då är utbildningen Kvalificerad äldreassistent som Folkuniversitetet erbjuder något för dig.

Kvalificerad äldreassistent är en yrkeshögskoleutbildning (YH) som ger 200 YH-poäng och ges under 40 veckor mellan september 2011 och juni 2012. Utbildningen hålls i Kungsbacka.

Är du intresserad? Mer info och ansökan på Folkuniversitetet.

Jag (Jim-Alex) ingår i ledningsgruppen för denna YH-utbildning och har precis blivit vald till dess ordförande. Tack för förtroendet!

Social omsorg på Facebook växer

2011-04-25T17:07:00.004+02:00

Idag 25/4-2011 är det 151 personer som gillar Social omsorg på Facebook. Bara för några dagar sedan var det färre än 100. Sidan växer så det knakar. Bra! Social omsorg omfattar likväl funktionshinder och handikappomsorg som äldreomsorg och socialpsykiatri.

Social omsorg behövs nu mer än någonsin nu när det försvunnit som eget ämne i både högskole- och gymnasieutbildningarna. Social omsorg handlar om att se individen i sitt sociala sammanhang - inte sjukdomen, funktionshindret eller problemet.

Om Du finns på Facebook - gilla Social omsorg Du med!

Glad påsk!

2011-04-20T20:37:00.005+02:00

Skönt med lite långledighet efter att ha jobbat mycket. Själv ska jag åka till Wien över påskhelgen.

Påskharar är tydligen populära på påsk. Ät en eller två om du gillar chocklad.

Jag vill önska Dig en riktigt

SKÖN OCH GLAD PÅSK!

Om hjärta och död i äldreomsorgen

2011-04-13T18:03:00.008+02:00

Idag var jag på begravning för första gången i tjänsten. En man som varit kund på min förra hemtjänstenhet har gått ur tiden. Det var en speciell och unik man på många sätt. Jag kände honom inte särskilt väl. Jag var bara hemma hos honom och hans dotter en gång, bara några veckor innan han dog, och han gav ett starkt intryck. Däremot har jag haft kontakt med dottern vid flera tillfällen. Han var en viljestark och livsglad människa som efter nästan 5 decennier i vårdkarusellen gav upp. Jag blev mäkta imponerad av hans och dotterns kämparanda och ork. Det är inte lätt att leva så många år beroende av sjukvård och omsorg med läkare, sjuksköterskor, vårdbiträden, biståndshandläggare och andra professioner som ska vara med och bedöma och ha åsikter. Det handlar om att inte få ha sin integritet helt i fred och att andra människor ska ha insyn i den privata sfären. För att orka med måste man ha en oerhört stark livsvilja.

När jag var hemma hos honom och hans dotter ville jag veta mer om mannen bakom allt och fick höra berätta om en väldigt intressant och spännande livshistoria. Många har tyvärr bara sett sjukdomar och funktionshinder och inte människan. En man som mot alla odds och med stöd av sin dotter aldrig gav upp utan kämpade envist på. Jag fick efter mötet återkoppling av dottern att hennes far upplevde att jag såg honom för vem han var och att jag brydde mig. Inget mer kan beröra mig mer i mitt jobb. Ingen uppskattning kan värderas lika högt. Vi som arbetar med människor som är i behov av omsorg och omvårdnad måste alltid ha med vårt hjärta i alla möten, att vara empatisk, att se, lyssna och känna in individen. Vi kan inte alltid bara följa logik, rutiner och färdiga lösningar. Vi arbetar inte med produkter. Det handlar i grund och botten om förhållningssätt, att se och bekräfta individen för den hon eller han är. Det är för mig vad man numera kallar med fina ord för ett salutogent förhållningssätt.

På begravningen höll dottern ett gripande tal om sin far och relationen mellan dem. Jag kommer trots mitt korta möte med denna enastående man alltid att minnas honom och ta med mig erfarenheterna från kontakten med honom och hans dotter i mitt framtida arbete. Jag blev berörd av begravningen och glad över att så många från sjukvården, hemsjukvården och äldreomsorgen fanns närvarande. Det tyder på att det finns hjärta och empati inom vården och omsorgen. Det måste vi värna om.

Äldreomsorgen ett föredöme

2011-04-10T16:58:00.005+02:00

Bilderna av äldreomsorgen är många. En bild än den något dystra om att enhetschefers kunskaper och förmågor brister och därmed behövs en nationell ledarskapsutbildning. En annan bild är att äldreomsorgen är ett modernt föredöme där cheferna är välutbildade och organisationen icke-hierarkisk. Det menar forskaren Maria Tullberg i en artikel Äldreomsorgen - ett föredöme som modern organisation!

Båda bilder stämmer säkert in på äldreomsorgen. Personligen ser jag behov av att utveckla ledarskapet på så sätt att vi har en gemensam plattform. Det spretar för mycket idag. Fastän Maria Tullberg menar att personal inte vill ha fler chefer i äldreomsorgen och att det inte ska behövas när ansvarsområden fördelas, blir det en komplikation. Allt fler arbetsuppgifter läggs på chef som inte går att delegera, t.ex. utvecklingssamtal, lönesamtal, rehabsamtal, dokumentation i personalärenden, handläggning och utredning av ärenden, arbetsmiljöuppföljningar m.m. Eftersom arbetsbördan har ökat så tror jag inte att, trots vad Tullberg hävdar, att chefen kan ha för många medarbetare. Utifrån hur arbetet organiseras så behövs fler chefer. Sedan tror jag själv att arbetet skulle kunna organiseras på ett annat sätt men det är en större fråga. T.ex. att chefer i större utsträckning ska ha möjlighet att delegera och organisera sin egen verksamhet utifrån de förutsättningar som finns.

Är då äldreomsorgen ett föredöme? Det finns många goda exempel, men vi som jobbar i branschen behöver bli betydligt bättre på att kommunicera dessa exempel på olika sätt genom sociala medier (apropå Kreafonbloggens inlägg om vården behöver bry sig om sociala medier), nyhetsbrev, dialogmöten och diverse nätverk. Äldreomsorgen behöver bli bättre på att tala om framgångsfaktorer (SKL har publicerat Framgångsfaktorer i Äldreomsorg).

Jag vill citera Tullberg "Om du inte ger ditt arbete den status det är värt, räkna inte med att någon annan gör det".

Enhetschefen i äldreomsorgen brister

2011-04-10T16:32:00.005+02:00

Socialstyrelsen har tagit fram ett förslag till en nationell ledarskapsutbildning för chefer i äldreomsorgen. Bakgrunden är att enhetscheferna i viss utsträckning har bristande ledarskapsförmågor och kunskaper för att äldreomsorgen ska fungera optimalt. Därför har Socialstyrelsen fått detta uppdrag.

De områden som Socialstyrelsen tillsammans med SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) kommit fram till behöver kompetensutvecklas är i huvudsak:

Den nationella värdegrunden i konkreta termer
Innebörden av att utgå från de äldres behov och självbestämmande
Evidensbaserad praktik och dess roll i en medveten och systematisk strävan att bygga en vård och omsorg på bästa tillgängliga kunskap
Metoder och arbetssätt för handledning, coachning, reflektion och implementering.

Utbildningen föreslås omfatta 30 högskolepoäng fördelat på 3 år med en studiedag per vecka. Visar utbildningen på goda resultat i utvärderingarna kan ett obligatorium bli aktuellt liknande den som rektorsutbildningen utvecklats över tid.

Jag applåderar förslaget. Idag bygger äldreomsorgen på en rätt bräcklig grund. Det behövs en gemensam kunskapsbas att utgå ifrån bland chefer. Vi talar inte ens samma språk, har väldigt olika utbildnings- och erfarenhetsbakgrund och fokuserar på väldigt olika innehåll i arbetet.

Dock räcker inte en nationell utbildningssatsning med eventuellt krav på obligatorium. Chefskapets förutsättningar behöver ses över. Är det t.ex. rimligt att vissa enhetschefer har 100 medarbetare med ansvar för 300-400 kunder / omsorgstagare medans andra enhschefer har 20-25 medarbetare och kanske 30 kunder / omsorgstagare? Är det rimligt att vissa enhetschefer har gruppchefer, metodutvecklare och administratörer medans andra inte har något stöd?

Ska äldreomsorgens verksamheter fungera mer optimalt räcker inte utbildningssatsningar, som ofta är det enahanda receptet, utan även en seriös och forskningsbaserad diskussion om förutsättningar för uppdraget. Både för chefer och medarbetare.

En annan sak är generationsväxlingen som Socialstyrelsens rapport nämner att de stora pensionsavgångarna är ett växande problem. Så är det nog.

Ett problem är att unga chefer vare sig får det stöd och den feedback som skulle behövas. Chefskapet i äldreomsorgen är pga dess komplexitet och ofta utifrån stora enheter med begränsat stöd och begränsade möjligheter till dialog med beslutsfattare, rätt slitsamt.

I vilket fall är jag mycket positiv att det äntligen tagits initiativ till en gemensam nationell utbildning för chefer i äldreomsorgen som påminner om rektorsutbildningen. Det är ett steg i rätt riktning.

Chefens lön har lite med prestation att göra

2011-04-10T14:39:00.006+02:00

Det menar Annika Elias, ordförande för Ledarna, och Glenn Magnusson, ordförande för Ledarna på Volvo PV, i ett debattinlägg i dagens GP 10/4-2011. Ledarna har genomfört en undersökning i Göteborg där 1 500 chefer deltog. Nästan hälften (46 %) av de tillfrågade cheferna upplevde att ledarskapet inte hade någon betydelse för löneutvecklingen. Nästan lika många (44 %) uppgav att kopplingen mellan resultat, prestation och lön är svag.

Om det nu är så här och det räcker egentligen med att så många upplever det så, är läget allvarligt. Vad spelar det då hur mycket engagemang och drivkraft chefen har för att få medarbetare och verksamhet att uppnå goda resultat när det inte visar sig i lönekuvertet? Chefsjobbet är många gånger roligt, stimulerande och omväxlande, men samtidigt rätt slitsamt och krävande.

Varför premieras inte chefer på lägre nivåer mera? Det räcker inte med fina och goda vitsord och beröm. Det är i praktiken handling som räknas och lönen ska vara det verktyg arbetsgivaren använder för att bedöma prestation. De som är duktiga och presterar väl ska kunna få en högre löneutveckling. Men så är det tydligen inte i realiteten. Bara på papperet.

Varför ska man anstränga sig extra när man ändå inte kan få upp sin lön och det inte märks i lönekuvertet? Om det är som Ledarnas undersökning visat på så kan motivationen minskas och leda till ett för hela verksamheten försämrat resultat. Varför göra mer än nödvändigt om det inte belönas?

Duktiga chefer och medarbetare ska lyftas fram och få credit för sitt arbete. Tyvärr lägger också den ständigt återkommande Jante käppar i hjulen. Duktiga människor ska inte tro att de är något. Nej, det kan sticka i ögonen på alla de andra. Här behövs även rejäla saneringssatsningar att en gång för alla städa ut Jante ur alla skrymslen.

De här frågorna bör ges högre prioritet. En kritisk och utomstående granskning av belöningssystemen och löneprocesserna kan vara på sin plats. Annars finns risk för att tappa kompetenta, engagerade och duktiga medarbetare och chefer som bidrar till hög måluppfyllelse.

Vad tänker du på när du hör hemtjänst?

2011-03-31T20:17:00.010+02:00

Förknippar du hemtjänst med vård i livets slutskede, rehabilitering i hemmet, ledsagning till bad, promenader, gymnastik eller social samvaro? Ser du framför dig kunder/omsorgstagare som är 70-åriga välutbildade kvinnor med stort nätverk och aktivt föreningsliv? Visste du att det finns medarbetare med högskoleutbildning i hemtjänsten som är vårdpedagoger, äldrepedagoger, socionomer, vårdlärare och kulturarbetare? Visste du att det i ett hemtjänstlag kan finnas uppdrag som kulturombud, planerare, utvecklingsombud, dokumentationshandledare, kost- och nutritionshandledare, demenshandledare och handledare i psykisk ohälsa? Tänker du dig att en fungerande hemtjänst kräver ett dagligt samarbete med ca 20 olika aktörer som biståndshandläggare, närstående, hemsjukvård, rehabpersonal, dagverksamhet, matleverantörer, livsmedelsbutiker, städbolag, fixare, vårdcentraler, trygghetsjour, apotek, sjukhus, färdtjänst och fastighetsskötare?

Jag vet inte vad du tänker på när du hör ordet hemtjänst. Många förknippar dock hemtjänst med vårdbiträden, merparten medelålders kvinnor eller unga och okunniga tjejer och killar som sparar ihop pengar för att resa jorden runt, som går hem till äldre damer i permanentat hår och rullator för att städa . Det är en nidbild som stämmer väldigt lite med verkligheten även om det i vissa fall stämmer. Hemtjänsten är mångfacetterad och komplex.

Med ytterst kort framförhållning, mycket begränsade resurser och komplex logistik ska hemtjänst ta emot personer från sjukhus som har stort behov av omvårdnad. Beskedet och hemgång kan ske redan samma dag där insatserna direkt ska verkställas. Hur lätt är det att omplanera och fördela om personalresurser? Hemtjänsten kan få ett nytt ärende med 50 timmar i veckan som innebär att det behövs helt plötsligt ca 2 heltider och det är inte helt lätt att ordna.

Syftet med det här inlägget är att nyansera bilden av hemtjänsten och belysa de svårigheter som är förenade med att arbeta i hemtjänst som förutsätter ständig planering och samordning. I regel finns det någon eller några i hemtjänstlaget som har uppdrag att hålla på med att planera och samordna alla insatser. Det kan handla om 200-300 insatser per dag. Det räcker med att 1 av dessa inte blir gjorda så kan en människas liv fara i fara. Visste du det?

Visste du, som inte är i branschen, detta om hemtjänsten?

Så, vad tänker du på när du hör hemtjänst?

Är myndighetsspråket begripligt?

2011-03-27T10:20:00.006+02:00

Hur uttrycker vi oss som arbetar med myndighetsutövning egentligen gentemot medborgaren? I äldreomsorgen tänker jag främst på bistånds- och avgiftshandläggningen. När jag skriver VI menar jag alla handläggare inom socialtjänstens äldreområde, dvs. biståndshandläggare, avgiftshandläggare, enhetschefer m.fl. som har rätt att fatta beslut. Jag har läst ett antal beslutsmeddelanden. De är formella, standardiserade och svårbegripliga. Hade det inte varit för mina kunskaper i förvaltningslagen och socialtjänstlagen hade jag förmodligen inte förstått vad som stått där. Jag har fått en tankeställare om hur vårt maktspråk bidrar till distansering och hierarki. Vi visar tydligt vem som bestämmer. Vi får verkligen tänka oss för hur vi skriver. Vi kan vara korrekta och juridiska utan att behöva vara så krångliga.

Jag tänkte på att det är många äldre som kanske inte förstår vad som står men som inte vågar blotta sin okunskap och fråga. Hur kan vi underlätta för dem?

Ska vi verkligen inom bistånds- och avgiftshandläggning behöva uttrycka oss så formellt från kommunens sida? Med tanke på att vi jobbar i äldreomsorgen kan vi fundera över om vi är salutogena i vårt skriftliga språk? Efter att ha läst ett antal beslutsmeddelanden är min reflektion att vi som representerar myndighetsutövning inte uttrycker oss lättbegripligt.

Frågan är om vi egentligen får uttrycka oss så obegripligt? Tillåter lagen det? Förvaltningslagen är tydlig på den punkten. I 7 § står det nämligen följande"Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra." Trots att lagen är tydlig i det här avseendet krånglar myndigheterna ändå till det. I onödan. Vi ska alltså inte använda oss av någon formell kanslisvenska gentemot kommuninvånaren och medborgaren som vi kommunicerar med. Internt kan vi vara hur formella som helst om vi vill.

Själv har jag haft det stora nöjet att lära mig förvaltningslagen i kursen Administrativ teknik av Jan Turvall, lektor på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, och expert på just förvaltningsrätt. Jan Turvall är en engagerande utbildare på området som gör ämnet mycket intressant, han gör det torra roligt. Jan Turvall skulle säkert ha en del synpunkter på att vi inte följer Förvaltningslagen när det gäller hur vi skriver till våra medborgare.

Tycker du vårt myndighetsspråk är begripligt?
Vad kan vi göra för att uttrycka oss mera begripligt?

Mats Thorslund har tilldelats Stora Gerontologipriset

2011-03-24T21:47:00.005+01:00

Professor Mats Thorslund, forskningsledare på Äldrecentrum, har tilldelats Stora Gerontologipriset som utges av Sveriges Gerontologiska Sällskap (SGS). Se motivering till utnämningen här.

Jag känner inte Mats Thorslund och har heller inte träffat honom. Däremot har jag läst mycket litteratur av honom och han är ett mycket välkänt namn inom äldreomsorgskretsar. Han är något av en ikon som med stort engagemang och kunnande bidragit till att äldrefrågorna uppmärksammats och belysts i betydligt högre utsträckning. Vi behöver inom äldreomsorgen gurus som Mats Thorslund, Lars Andersson, Stina Johansson, Marta Szehebely, Lars Tornstam, Gun-Britt Trydegård, Peter Westlund och andra. Jag känner stark beundran för dessa personer som ihärdigt fortsätter utforska, studera och bidra till ökad kunskapsnivå inom både akademin, verksamheter och hos allmänheten. Min fundering är hur forskning och utveckling av de sociala aspekterna av äldresektorn kommer att se ut framöver när det sociala omsorgsfältet trängs undan på universiteten till förmån för det psykosociala arbetetet. Som ju de flesta vet har de tidigare olika inriktningarna inom socionomutbildningen tagits bort till förmån för en generalistutbildning. Frågan är om det är till gagn för äldreomsorgen?

Personligen är min upplevelse att dels är kunskapsnivån om gerontologi låg i våra verksamheter både bland chefer och medarbetare och dels är sambandet mellan praktiken och forskningen svagt och behöver i betydligt högre grad förstärkas.

Vi behöver fler eldsjälar som Mats Thorslund och de andra ovan nämnda för att stärka och utveckla kunskapsnivån och bygga broar mellan forskning och praktik inom äldresektorn.

Sluta upp med standardlösningar för ledarskapet

2011-03-20T09:34:00.008+01:00

Ja, ofta i diskussioner kommer standardiserade lösningar upp för hur det ska vara vad gäller ledarskapet. En chef bör inte ha mer än 25 medarbetare, en chef bör sitta ute i verksamheten för att kunna vara nära, en chef bör inte vara under 25 år för då saknar man erfarenhet, en chef inom äldreomsorgen bör vara socionom/social omsorgare eller sjuksköterska osv.

Låt oss konstatera att förutsättningarna ser väldigt olika ut beroende på ansvar och befogenheter, uppdrag, utmaningar och problem i verksamheten, tillgång till administrativt stöd, tillgång till coachning och kollegialt stöd osv. Just därför går det inte att ge enkla och onyanserade svar på hur chefskapet bör vara ordnat. Det blir missvisande att dra alla över en och samma kam. En annan fråga är vad och hur jag som chef kan påverka. T.e.x får jag som enhetschef inte inrätta gruppchefer utan stöd från överordnade chefer. Å andra sidan har jag rätt stor frihet att delegera utom det som handlar om beslut och godkännande, vilket regleras i nämndens delegationsordning. T.ex. beslutar jag om anställningar och löner, men delegerar till samordnare/planerare att sköta rekryteringen av sommarvikarier genom att göra urval, hålla intervjuer och introduktion.

När jag berättar att jag har över 50 medarbetare så får jag ofta höra hur jag orkar det och att det inte kan vara riktigt klokt. Jag resonerar så här. Jag har hellre + 50 medarbetare (även om det är lite väl i högsta laget) med skickliga administratörer och samordnare/planerare ute i verksamheten än att ha 25 medarbetare och sitta med all löpande administration och daglig planering själv. I första hand är jag tillsatt att arbeta som chef och ledare - inte som chef och administratör. Viss administration ingår och går/bör inte delegeras som t.ex. dokumentation i rehabärenden, dokumentation i social akt, skriva dagordningar till möten, skriva verksamhetsplaner och arbetsmiljöprotokoll, rapport vad gäller budgetuppföljning, verksamhet m.m.

Det optimala hade kanske varit att ha 25 medarbetare med administratörer och samordnare/planerare, men den ledningsstrukturen är fortfarande sällsynt inom äldreomsorgen och här finns skulle jag vilja hävda en genusskillnad som Elisabeth Forsberg Kankkunen tagit upp i sin avhandling Två Kommunala rum.

Den löpande administrationen vad gäller avgiftshantering, personaladministration, planering av insatser i det dagliga arbetet och schemaläggning sköts av administratörer och medarbetare. Det möjliggör utrymme för att ha tid med lönesamtal, utvecklingssamtal, enskilda samtal, delegera och följa upp uppdrag, förbereda och följa upp APT, verksamhets- och enhetsmöten och planeringsdagar. Dessutom kan jag fokusera på mer långsiktig planering, systematisk uppföljning och analys av resultat i verksamheten.

I slutändan handlar det om förmåga att hantera den struktur jag befinner mig och i dialog med medarbetare, chef och kollegor hitta de lösningar och strategier som passar bäst utifrån den rådande situationen.

FSO:s årsmöte 2011

2011-03-14T21:35:00.005+01:00

Jag har under helgen 12-13/3 deltagit i Föreningen Social Omsorgs (FSO:s) årsmöte 2011 på Mariehamnskryssningen. Kvällen innan årsmötet inleddes med umgänge och föreläsning om hur vi som liten förening kan påverka utifrån ny teknik och media. Susanne Rolfner Suvanto, legitimerad sjuksköterska och fil.mag. i hälsovetenskap som är utredare på Socialstyrelsen, var kvällens energiska och intressanta föredragshållare.

Själva årsmötesförhandlingarna präglades av en positiv framåtanda där en majoritet röstade för att utveckla föreningen utifrån den nya hemsidan. Den avgående kassören redovisade ordning och reda på ekonomin som föranledde att revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet för styrelsen, vilket årsmötet beviljade. Nya och moderniserade stadgar antogs och en ny styrelse valdes. Bo Sjöberg valdes till ny ordförande och undertecknad fick förtroendet att bli vice ordförande. Styrelsen representerar flera verksamhetsområden (äldreomsorg, funktionshinder, utbildning), spridning i ålder, kön och geografi samt olika kompetenser.

För egen del tackar jag för att ha fått förtroendet att ha blivit nominerad och vald till styrelsen och ska göra mitt yttersta för att leva upp till de förväntningar som ställs på mig. Tillsammans i den nya styrelsen med medlemmar och andra intresserade ska vi utifrån årsmötets beslut och uppdrag driva de sociala omsorgsfrågorna och arbeta för att FSO ska bli en aktör att räkna med i den socialpolitiska debatten.

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Modernisera kommunikationskanalerna

2011-03-08T17:43:00.001+01:00

Idag fick jag ett mail till mig från en kund (omsorgstagare) som undrade över varför vi inte lämnar ut våra epostadresser. Det undrar jag med. Vi utgår ifrån att äldre inte använder datorer och internet. Ofta hänvisar vi slentrianmässigt till telefon eller snigelpost (traditionellt brev). Vilken förutfattad och föråldrad syn. Allt fler använder internet och här behöver äldreomsorgen bli bättre på att modernisera och anpassa tillgängligheten och kommunikationen. Vi behöver förbättra kommunikationen genom e-post, hemsidor, som alltför ofta är för torftiga och svårnavigerade (även för anställda); bloggar där vi bjuder in till dialog; träffpunkter och dialigforum IRL (in real life); välkomstbrorschyrer och twitter.

Kärnan är att möta den enskilde på olika arenor för att i samtal fånga upp och utbyta tankar, idéer och synpunkter för att utveckla och anpassa vår verksamhet efter behov och önskemål.

• Hur många kunder (omsorgstagare) och närstående kommunicerar du med i din verksamhet?
• Använder din verksamhet aktivt hemsidor, bloggar och twitter för att kommunicera med era kunder?

Biståndshandläggare - att vakta pengar eller bedöma äldres behov

2011-02-26T14:17:00.004+01:00

Stiftelsen Stockholm läns Äldrecentrum har tagit fram en rapport om biståndshandläggarnas roll utifrån seminarier som genomfördes med 100-tal biståndshandläggare i Stockholms stad under januari och februari 2010. Målet med seminarierna var att ta reda på vilka faktorer som styr och vilka förutsättningar som krävs för att biståndshandläggarna ska kunna göra mera individuella bedömningar och beslut om äldres behov av stöd och hjälp.

Ladda ner rapporten Biståndshandläggare - att vakta pengar eller bedöma äldres behov.

Hur klarar biståndshandläggaren att hantera de komplexa kraven att både hålla sig inom ekonomiska ramar, genomföra rättssäkra utredningar och samtidigt vara lyhörd för den äldres behov och önskemål?

Se hela människan hela livet

2011-02-24T18:18:00.003+01:00

Expo Medica arrangerar i samarbete med Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner & Landsting, PRO med flera konferensen Se hela människan hela livet om äldre och psykisk ohälsa. Konferensen äger rum den 10-11 maj på City Conference Centre, Folkets Hus i Stockholm. För vidare information besök Äldre och psykiatrin.

Kulturen ska vara tillgänglig för alla - även äldre

2011-02-12T12:14:00.006+01:00

Jag kan inte förstå hur vi år 2011 fortfarande ska behöva tjafsa om kulturen behövs eller inte inom äldreomsorgen. Kulturen (inom vilket mycket rymmer med allt från musik, dans, poesi, konst, historia etc.) räknas liksom inte till basen i verksamheten såsom omsorg, service, omvårdnad, medicin och rehabilitering. Ska inte äldre med funktionshinder och begränsad rörlighet ha samma möjlighet att få tillgång till kulturen som alla andra? Varför ska äldre åsidosättas i det här sammanhanget? Tillgången till kulturen för äldre på särskilda boenden och i ordinärt boende med hemtjänst hänger ofta på eldsjälarna i äldreomsorgen, dvs. undersköterskor, vårdbiträden och enhetschefer som tycker kulturen är en viktig del av en människas liv. Ofta är den som anordnar och samordnar olika aktiviteter anställda på tillfälliga projektpengar. Ska det vara så?

Är det rimligt att ensamhet och social isolering ska vara ett kriterium för att få en lägenhet på äldreboende? Det finns mycket att göra och satsa på för att fånga upp och bryta isolering för människor som bor kvar hemma som uppsökande verksamhet, träffpunkter, utflykter och framför allt individuella aktiviteter. Alla är inte bekväma med att umgås i grupper där de inte känner någon samhörighet.

Ska vi klara målet om ökat kvarboende behövs långsiktiga planer och rejäla satsningar på kultur och fritid för äldre. Det lär ur ett ekonomiskt perspektiv bli billigare i längden. En plats på äldreboende kostar ca 500 tusen kronor per år. Det räcker inte att satsa på hälso- och sjukvård. Ska vi lyckas få människor att orka, vilja och förmå bo kvar i sin egna bostad med livskvalitet så krävs satsningar på att att bilda nätverk på kors och tvärsen mellan biståndshandläggare, hemtjänst, förebyggande verksamhet, frivilligorganisationer, träffpunkter, pensionärsorganisationer, bibliotek, kulturinstitutioner, musiker osv. Dock räcker inte med löst sammansatta nätverk som återigen bygger på eldsjälars engagemang.

För att arbeta aktivt med kulturen i äldreomsorgen behövs:

# Aktiviteter som är individuellt anpassade och utformade.

# En långsiktig plan för kultur och hälsa i äldreomsorg.

# Tydliga mål och prioriteringar från den strategiska ledningen.

# Tydliga uppdrag för och ansvarsfördelning mellan olika aktörer.

# Personer som har i uppdrag att samordna program och aktiviteter.

# Formaliserat samarbete mellan olika aktörer inom kultursektorn.

# Professioner med kompetens inom åldrande, kultur och hälsa, dvs. kulturvetare, danspedagoger, konstnärer, hälsovetare, socionomer m.fl.

# Göra kulturen som en naturlig del av äldreomsorgen såsom service, omsorg, omvårdnad, medicin och rehabilitering.

Hur har stimulansmedlen använts?

2011-02-10T22:35:00.003+01:00

Regeringen är väldigt tydlig med vilka områden som är viktiga att satsa särskilt på inom äldreomsorg och äldrevård. Det ska bli intressant att ta del av hur kommunerna och landstingen använt de 680 miljoner i stimulansmedel som regeringen avsatt för 2010 för att höja kvaliteten vården och omsorgen om äldre.

De prioriterade områdena var/är:

läkemedelsgenomgångar
förebyggande arbete
demensvård
rehabilitering
kost och nutrition
det sociala innehållet

För vidare läsning gå in på Regeringskansliet.

Hur har stimulansmedlen kommit till nytta i den verksamhet som du arbetar?

Har du några bra tids och erfarenheter att dela med dig av?

Sjuksköterskan behövs för en välfungerande äldreomsorg

2011-02-09T21:00:00.005+01:00

Jag vet att jag inte har skrivit så mycket om sjuksköterskans roll och det beror på att jag har undersköterskor och vårdbiträden som medarbetare. Jag tycker att sjuksköterskan är avgörande för en väl fungerande äldreomsorg som är en betydelsefull länk mellan den sociala omsorgen och hälso- och sjukvården. Gränsen mellan socialtjänstlagens område och hälso- och sjukvårdslagens område är inte helt lätt att dra. Var går gränsen mellan att må bra och vara frisk å ena sidan och att må dåligt och vara sjuk å andra sidan. Det finns många gråzoner. När räcker socialtjänstlagen inte till och som kräver behandling och medicinska insatser enligt HSL? Vi kan inte se allt svart eller vit. Friskt eller sjukt. Salutogent eller patogent.

Jag har i min profession både som undersköterska och de senaste åren som chef stött på den här segdragna kampen mellan social omsorg och omvårdnad. Att vara salutogen eller tänka utifrån ett social omsorgsperspektiv inkluderar för mig hälso- och sjukvård. Jag betraktar människor som kapabla att fatta egna beslut och har resurser att ta tillvara oavsett sjukdom och/eller funktionshinder. Det gäller att fokusera på det friska. Men för att människor utifrån sina förutsättningar ska kunna må bra och ha en god livskvalitet kan det många gånger vara nödvändigt med bromsmediciner vid demens eller depression, operation mot kraftig övervikt osv.

För mig finns det ingen kamp. Båda kunskaps- och forskningsfält, praktik och professioner behövs för helheten. Sjuksköterskan har en särskilt viktig roll. Om en omsorgstagare mår mycket dåligt, har blivit förändrad i sitt beteende, är utåtagerande, uttrycker självmordstankar och är missnöjd kan det finnas problem som kräver både insatser enligt socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Omsorgstagaren kan behöva träffa en läkare för medicinsk behandling eller läkemedelsordination. Omsorgstagaren kan behöva träffa en psykolog för samtal. Eller helt enkelt bara ha någon att vända sig till och prata med. Att bli sedd. Det behöver alltid inte vara så komplicerat. Och ibland kan omsorgstagaren behöva många resurser av flera parter. Hur får vi reda på det? Naturligtvis genom att träffa omsorgstagaren och genom samarbete. Ska det fungera krävs ett gott samarbete mellan professionerna där alla vet sin och andras roll och kompetens. Då behöver man träffas regelbundet och bygga professionella relationer. Annars är risken för revirtänkande, sämre kvalitet vad gäller insatser för den enskilde, sämre helhetssyn och brister omsorgs- och vårdkedjan.

Ska hela kedjan i äldreomsorgen fungera och insatser vare sätts in för tidigt eller för sent t.ex. vid förstoppning så behövs ett nära samarbete mellan undersköterskan, som är närmast omsorgstagaren, och sjuksköterskan, som är handleder i omvårdnadsarbetet.

Vilka förutsättningar kan då behövas?

# Att sjuksköterskan har ett rimligt antal personer att vara patientansvarig för.

# Att sjuksköterskan regelbundet träffar undersköterskorna.

# Att sjuksköterskan ingår i tvärprofessionella team med undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, biståndshandläggare, läkare, chef etc.

# Att ansvariga chefer ser till att skapa de förutsättningar som krävs för arbeta utifrån teamsamverkan.

Var är Äldreomsorgsledarna?

2011-02-08T20:55:00.004+01:00

De nationella kraven vad gäller värdighetsgarantier, kvalitetsledningssystem och kompetensförsörjning ställer högre krav på ledarskapet inom äldreomsorgens verksamheter. Minister Maria Larsson vill att en nationell utbildning för enhetschefer i äldreomsorgen ska vara sjösatt (om än frivillig) år 2012. Jag har skrivit om det tidigare och är positiv. Har skolan rektorsutbildning, som numera är obligatorisk, är det rimligt att ställa motsvarande krav inom äldreomsorgen.

Samtidigt finns ingen samlingspunkt, arena eller organisation för chefer och ledare i äldreomsorgen att mötas, utbyta tankar och idéer, driva frågor och opinion, svara på remisser och vara en viktig aktör i debatten om äldreomsorgen. Varför är det så? Frågar du en enhetschef eller områdeschef om facklig tillhörighet kan du få flera svar. SKTF, Akademikerförbundet SSR, Ledarna eller inte alls ansluten. Några kanske är med i Föreningen Social Omsorg, som inte är någon facklig organisation utan en yrkesförening för chefer, handläggare, utvecklare, lärare och studenter inom äldreomsorg, funktionshinder och socialpsykiatri. Varför är då äldreomsorgsledarna så splittrade?

De Medicinskt Ansvariga Sjuksköterskorna - MAS - har sin egen förening. Sjuksköterskorna har sin förening. Arbetsterapeuterna har sin förening. Socialarbetarna har sin förening. Till och med den nya yrkesgruppen äldrepedagoger har en egen förening.

Vore det inte på tiden att ledare och chefer i äldreomsorgen sluter sig samman och bildar Äldreomsorgsledarna?

Vill Du vara med att starta Äldreomsorgsledarna?

Lämna gärna Dina kommentarer här på bloggen eller skicka ett mail.

Vilka är framtidens ledare i företag och offentlig sektor?

2011-02-08T18:43:00.005+01:00

Jag läste en artikel på Arbetsliv om en förändrads chefsroll och att få företag trots kommande chefsbrist funderar över hur ledarskapet ska se ut i organisationen. Vilka ledare och vilken typ av ledarskap efterfrågas? Det gäller att skapa en bild av en attraktiv arbetsgivare som intresserar yngre med andra värderingar, livsstilar och synsätt på arbete och fritid.

För egen del ser jag skillnader både i synsätt på ledarskapet och ledarstilen mellan generationer, framför allt markant mellan 40-talister och vi som är under 40 år födda på 70- och 80-talen. Inget illa om 40-talister. En av de chefer jag respekterat för sin skicklighet, sitt kunnande, engagemang i arbetsmiljöfrågor och strategisk tänkande är född på 40-talet. En chef som jag vet är uppskattad och omtyckt av många.

De skillnader jag framför allt ser är att många av oss yngre vill styra över våra arbetstider, arbete och fritid flyter ihop, vi är ambitiösa och välutbildade men otåliga, vi stannar inte så länge på samma ställe,vi är ständigt uppkopplade, vi vill kunna arbeta både operativt och strategiskt parallellt och vi vill bli sedda och inte arbeta i det tysta.

Jag har hos min arbetsgivare haft förmånen att delta i ett projekt under 2010 som heter Unga ledare. I Göteborgs Stad är vi endast ca 2 % (40 personer) av alla ca 2 000 chefer som är under 40 år. Vi har träffats varje månad med en handledare för att reflektera kring och utveckla vårt ledarskap. Det har varit mycket givande. Även om vi arbetar i vitt skilda verksamheter vare sig det är förvaltning eller bolag från äldreomsorg, utbildning till teknisk sektor så finns det många likheter i problematik, frågeställningar och dilemman.

Vi unga och (kanske) framtidens ledare är några få. Var är då alla andra? Vilka miljöer kommer de ifrån? Vilka utbildningar har de? Vilka erfarenheter bär de med sig? Vilka krav och förväntningar har de på sin arbetsgivare? Vilka är de som ska ta vid på olika nivåer inom en snar framtid? Om 10 år har mer än hälften av cheferna i Göteborgs Stad pensionerats. Hur ser ledarförsörjningen den offentliga sektorn ut?

Vad organisationer för strategier att attrahera och rekrytera de chefer som ska ersätta 40-talisterna som nu håller på att gå i pension?

Vilka är intresserade av och vill bli chefer och under vilka förutsättningar?

Kompetensutveckling för ALLA - inte bara chefer

2011-02-05T13:51:00.004+01:00

Något jag har funderat över en del är att ofta satsar arbetsgivare på utbildningar för chefer i ledarskapsutveckling, arbetsrätt, arbetsmiljö, ekonomi, verksamhetsledning, kommunikation, mångfald etc. Sedan verkar man på något sätt räkna med att cheferna ska föra sina kunskaper vidare till sina medarbetare. Men så enkelt är det inte. Visst, chefer behöver kontinuerligt utveckla sig både i formella delar med lagstiftning, ledning och styrning och i sitt personliga ledarskap med coaching, nätverkande och seminarier. Samtidigt får inte medarbetare utan ledararuppdrag glömmas bort, framför allt inte i kärnverksamheten.

De strategiska kompetensutvecklingsplanerna ska omfatta alla personal på alla nivåer. Ska enheterna klara att låta medarbetare gå t.ex. vidareutbildningar på arbetstid krävs utbildningssatsningar. Det får heller inte bli upp till varje enhetschef att avgöra. Vissa undersköterskor går utbildning inom YH (YrkesHögskola) eller motsvarande på arbetstid. Andra får göra det på sin fritid. I längden är det inte hållbart för att bygga upp en verksamhet av hög kvalitet. Särskilt inte hos samma arbetsgivare där likvärdighet både gentemot medarbetare och brukare ska eftersträvas.

Därför måste den strategiska nivån ta ett ansvar i planering och uppföljning av utbildningsinsatser såsom upphandling av utbildare. Enhetschefen (eller i förekommande fall gruppchefen) har ansvar för att under utvecklingssamtal tillsammans med medarbetare identifiera, bedöma och skriva upp kompetensbehov i en utvecklingsplan. Därefter bör enhetschefen tillsammans med medarbetare på sin enhet prioritera vilka kompetenshöjande insatser som är viktiga att satsa på. Sedan ska enhetschefen rapportera vidare till de som planerar utbildningar hur kompetensbehovet inom enheten ser ut. Ibland kan det vara effektivt att samordna satsningar inom ett verksamhetsområde.

Själv har jag svårt att förstå mig på att det fokuseras så mycket på chefen. Det är utbildningar i diverse IT-system som i många fall riktas till enbart chefer. Samtidigt finns det många duktiga medarbetare som i regel är bättre lämpade att utbildas i dessa system. Chefen är en generalist som har ansvar för utveckling, planering och uppföljning av sina verksamhet. Chefen behöver omge sig med experter på olika områden. Chefen vare sig kan eller ska veta och kunna allt. Den tiden är över när chefen kunde och förväntades ge svar på alla möjliga frågor.

Min slutsats är att helt enkelt att inte så ensidigt fokusera på chefer när det gäller kompetensutveckling. Det är lite hierarkiskt och gammalmodigt tänkande.

Det som behövs är:

# Satsningar på kompetensutveckling ses som en del i att vara en attraktiv arbetsgivare.

# Kompetensutveckling ses som en självklarhet för att ha en verksamhet av god kvalitet utifrån ett brukar- och kundperspektiv.

# Strategiska kompetensutvecklingsplaner som är väl förankrade.

# Kompetensmedel på övergripande nivå att fördela efter behov.

# Personal som arbetar med kompetensutvecklingsfrågor på övergripande nivå.

Det kostar att INTE satsa på kompetensutveckling

2011-02-05T12:20:00.002+01:00

Äldrevården är inte säker hävdar forskare. Karin Josefsson menar att lösningen på problemen stavas utbildning och jag instämmer. Dels utbildning inklusive vidareutbildning och dels ett integrerat synsätt där både det sociala omsorgsperspektivet och beteendevetenskapen tillsammans med hälso- och sjukvårdsperspektivet och den medicinska vetenskapen ses som viktiga delar vilka skapar förutsättningar för en god omsorg och omvårdnad. Jag har talat och skrivit om detta flera gånger att jag ser ingen motsättning mellan social omsorg och socialt arbete å ena sidan och omvårdnad och hälso- och sjukvård å andra sidan. Vi har inte råd rent ekonomiskt och kvalitetsmässigt att strida mot varandra. Undersköterskor, sjuksköterskor, socionomer, pedagoger, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, läkare och chefer är professioner som alla behövs och har alla sin roll för en välfungerande vårdkedja.

Omsorgspersonalen i äldreomsorgen behöver ha allmänna kunskaper inom social omsorg/socialt arbete, psykologi, äldrepedagogik, rehabilitering, omvårdnad och medicin. I arbetet ingår både social omsorg och hälso- och sjukvård. Vidare behöver äldreomsorgen specialistundersköterskor med fördjupad kompetens och utbildning från Yrkeshögskola inom t.ex. rehabilitering, demenssjukdomar, äldrepedagogik, kost- och nutrition, psykiatri etc.

Ska vi i äldreomsorgen klara uppdragen med ökat kvarboende i den enskildes hem krävs fördjupade kunskaper och satsningar på att arbeta i tvärprofessionella där biståndshandläggare, undersköterskor, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, pedagoger och anhörigkonsulenter ingår.

På kort sikt kanske det kostar utifrån varje enhets budget, men dessa satsningar lönar sig i längden och bidrar till en högre kvalitet både för den enskilde omsorgstagaren och för personal som får möjlighet att utveckla sig i arbetet.

# Arbeta bort revirtänkande och kortsiktighet

# Satsa på kompetensutveckling

# Satsa på specialistuppdrag för alla yrkeskategorier

# Satsa på tvärprofessionella och processorienterade team med olika yrkeskategorier

Vad har du för tankar vad gäller att skapa en säker och god äldreomsorg?

Dåliga chefer = dåliga förutsättningar?

2011-01-30T14:36:00.006+01:00

Dåliga chefer har vi väl alla sett och kanske själva haft någon gång? Det kan bero på dåliga förutsättningar, men också på ett dåligt ledarskap. Jag vill inte påstå att jag är en fantastisk chef, men jag kan med gott samvete utan att skryta säga att jag är en hyggligt bra chef. Hur vet jag det då? Jo, genom feedback från medarbetare, kollegor, samarbetspartners, chefer och fackliga företrädare. Det har jag fått bekräftat i olika utvärderingar som medarbetarenkäter, chefsvalidering och Utmärkelsen och fått höra i vardagen i möten med människor. Som ledare är det viktigt att lyssna in och känna av andra och att våga erkänna misstag. Det handlar om att ha en humanitär människosyn som omsätts i det dagliga ledarskapet, att vara medmänsklig, lyhörd, prestigelös och tydlig.

Jag har även kunnat vara en bra chef tack vare bra förutsättningar med duktiga byråsekreterare, medarbetare som är kunniga på och har uppdrag inom planering, schemaläggning, dokumentation osv., egen kompetensutveckling, kollegialt stöd och möjlighet till coachning. Att vara chef brukar jag säga inte är speciellt svårt och då menar jag att attestera poster i personal- och ekonomisystem, skriva dagordningar, protokoll och handlingsplaner och att delta i möten. Risken att bli administrativ chef och inte ha tid för ledarskapet blir stor utan tillgång på sekreterare. Ledarnas chefsbarometer 2010 visar på att chefer ägnar 26 % av arbetstiden åt administration och att det är för mycket. Återupprättelse för sekreteraren menar Åsa Udd på chefsbloggen och jag kan inte annat än att till fullo hålla med.

För att lyckas vara en bra ledare krävs det att vara trygg i sig själv och sitt ledarskap, att vilja och våga vara ledare på allvar. Även i motgång och svåra tider. Som ledare behöver man ibland vara bestämd och sätta ner foten. Ledarskapet är ingen dans på rosor. Om man mår dåligt och har en livskris kanske man ska välja att kliva åt sidan ett tag och inte jobba som chef.

Jag har sett chefer som både har dåliga förutsättningar och är dåliga ledare och det är förödande för medarbetare och verksamhet. Det är grogrund för misstänksamhet, missnöje, avundsjuka, konflikter och oreda. Det är mänskligt, ekonomiskt och kvalitetsmässigt kostsamt och för kommande chefer slitsamt att ta itu med.

Man kan vara en dålig chef med bra förutsättningar, men dåliga förutsättningar kan leda till dåliga chefer. Vad kan bidra till att minimera risken för en kombination av både dåliga chefer och dåliga förutsättningar?

# Överordnade chefer som lyssnar, känner och förstår

# Genomtänkta chefsrekryteringar

# Tydliga uppdrag

# Förutsättningar kopplade till uppdraget

# Löpande utvärderingar av ledarskapet

# Tillgång till kontinuerlig kompetensutveckling

# Vad är en dålig chef för dig?

# Vad tror det beror på att vissa chefer är dåliga?

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Jim-Alex

Äldrediskriminering i socialtjänst och sjukvård

2011-01-23T12:32:00.009+01:00

En sak som jag funderat på länge och som jag aldrig har fått något riktigt svar på är den magiska 65-årsgränsen inom socialtjänstens och sjukvårdens verksamheter och vad det medför. I korthet innebär det att någon som fyllt 65 år i praktiken inte får samma insatser trots likvärdiga behov som någon under 65 år. Är inte det att anse som åldersdiskriminering, vilket numera inte är tillåtet enligt lag?

I vilket fall organiseras ofta socialtjänstens verksamhetsområden utifrån ålder, vilket jag förhåller mig kritisk till. Ska vi inte se hela människan utifrån ett livsloppsperspektiv? Är det inte bättre att organisera verksamheterna mer individuellt? Är verkligen 65-årsgränsen relevant idag när 70-åringar är som 60-talets 50-åringar? Alla som är 67 år har inte åldersrelaterade sjukdomar och problem, men det kan man ha vid 55 års ålder.

Själv har jag som chef, mina medarbetare och framför allt äldreomsorgens biståndshandläggare, vars uppdrag är att vara utredare och besluta om rätt till insatser utifrån socialtjänstlagen, i olika sammanhang med andra aktörer med olika framgång stridit för äldres möjlighet att få en lika bra vård och omsorg som för dem under 65 år. Många äldre får sämre medicinsk behandling på grund av psykiska sjukdomar, prioriteras lägre inom psykiatri, missbruksvård och sjukvård generellt. I kommunal verksamhet sparas det in på äldreomsorg med minskad bemanning på boenden och mindre resurser till hemtjänst.

Varför är det så?

Dels så finns det attityder som bottnar i en ålderism, dvs. negativa attityder och stereotypa föreställningar utifrån ålder. En förklaring kan vara att kunskaperna om åldrandet generellt är låg inte bara hos allmänheten utan i hög grad hos den profession som arbetar med äldre.

Dels har geriatriken har låg status inom sjukvården och att det finns så få läkare som är utbildad i geriatrik på vårdcentralerna. Svensk geriatrisk förening varnar för att det finns för få geriatriker. Det är oroväckande eftersom läkarna har en central roll för att de äldre ska kunna ha en god vård och omsorg. Läkare utreder hälsotillstånd, föreskriver läkemedel, skriver utlåtande om behov av god man etc. En annan sak är läkarnas bristande kunskaper om åldrande och läkarnas frånvaro i äldreomsorgen. Jag har sällan i min profession vare sig inom äldreboende eller hemtjänst mött på en läkare.

Några satsningar från nationellt håll är på gång. En statlig utredning har i sitt betänkande föreslagit förstärkt skydd mot åldersdiskriminering i sjukvård, socialtjänst m.m, vilket diskrimineringsombudsmannen välkomnar.

Regeringen ska nu satsa 3,75 miljader på de äldre som har ett omfattande vård- och omsorgsbehov och Eva Nilsson Bågenholm, f.d. ordförande i Svenska läkarförbundet, till äldresamordnare. Bra, men glöm inte mitt i allt vårdfokus bort det sociala perspektivet och det faktum att vi människor, trots svåra sjukdomar och funktionshinder, är kulturella varelser med intellekt, känslor och medvetande. Därför behövs fler psykologer, kuratorer, äldrepedagoger och kulturvetare verksamma i äldreomsorg.

Vilka satnsingar behövs för att stärka de äldres rätt till god omsorg och vård?

# Lagstiftning med stärkt skydd mot åldersdiskriminering, som är på gång.

# Höj kunskapsnivån inom gerontologi (läran om det friska åldrandet) och geriatrik (läran om åldersrelaterade sjukdomar) och se till att dessa ämnen ingår i alla utbidningar till yrken verksamma inom äldreomsorgen såsom undersköterskor, sjuksköterskor, socionomer, läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kostekonomer m.fl.

# Fler psykologer, kuratorer, äldrepedagoger och kulturvetare i äldreomsorgen för att balansera sjukvård kontra beteendevetenskap.

# Utbilda politiker, som beslutar om resursfördelning, om äldres behov.

# Fler geriatriskt utbildade läkare på vårdcentralerna.

# Förstärk samarbetet mellan vårdcentraler, specialistvård, myndighetsutövning och omsorgsutförare (hemtjänst, äldreboende).

# Förstärk kommunikationen mellan olika nivåer i organisationer från minsta enhet till nämnd och styrelse.

# Förstärk samarbetet mellan verksamhetsområdena äldreomsorg, individ- och familjeomsorg och funktionshinder.

Vad tycker du? Hur kan vi se till att de som är över 65 år får en god vård och omsorg som inte är åldersdiskriminerande?

Konferenser 2011

2011-01-09T19:39:00.005+01:00

Nu har vi trätt in i ett nytt år - 2011, med eller utan nyårslöften. Själv har jag inte gett några nyårslöften.

Vad händer år 2011 då? Jag tänkte här presentera några viktiga och intressanta konferenser och seminarier för äldreomsorgen under år året. Vi som jobbar i branschen behöver prioritera omvärldsbevakning som en del i det dagliga arbetet och det innebär förutom att läsa bloggar, tidsskrifter och facklitteratur att delta i konferenser. Genom att träffas på olika arenor för att nätverka, bli inspirerade och utbyta erfarenheter utvecklas vi i vår profession, vilket bidrar till att utveckla våra verksamheter.

Så här kommer ett smakprov av konferenser och seminarier.

Seminarium om nationellt fackspråk för vård och omsorg 24 februari på Fässbergsgymnasiet i Mölndal. Socialstyrelsen medverkar. Arrangeras av FoU i Väst/GR och Mölndals stad. För vidare information gå in på www.grkom.se

Nationell konferens om multisjuka äldre 15 mars på Norra Latin i Stockholm. Arrangeras av Sveriges Kommuner och Landsting. För vidare information gå in på www.skl.se

Sveriges gerontologidag 23 mars på Folkets hus i Falun. Arrangeras av Sveriges gerontologiska sällskap tillsammans med Dalarnas forskningsråd och högskolan i Dalarna. För vidare information gå in på Sveriges gerontologiska sällskap.

Rikskonferens Kvalitet i äldreomsorg 24-25 mars i Stockholm. Arrangeras av Kompetensutvecklingsinstitutet. För mer information gå in på www.kui.se

Mötesplats Äldreomsorg 4-5 maj på Folkets hus i Göteborg. För mer information gå in på www.grkom.se

Äldreomsorgsdagarna 18-19 oktober på Stockholmsmässan. Firar år 10 årsjubileum. Observera att uppgiften är endast preliminär. Mer information kommer på http://aldreomsorgsdagarna.wordpress.com/

Kontakta mig gärna för tips på konferenser och seminarier som kan vara av intresse.

God fortsättning!

Jim-Alex

God Jul & Gott Nytt År!

2010-12-17T05:55:00.003+01:00

Jag ska nu på semester över jul och nyår så därmed tar jag paus från bloggandet och kör igång igen efter Trettondagshelgen.

Därmed vill jag framföra mina önskningar till er alla om en riktigt

GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR!

/Jim-Alex

Rätt att neka hemtjänst pga dålig arbetsmiljö

2010-12-15T22:12:00.004+01:00

Kammarrätten har beslutat om att hemtjänst har rätt att neka den enskilde rätt till insatser på grund av dålig arbetsmiljö för personal. Det framgår i en artikel i SKTF-tidningen. Sölvesborgs kommun har beslutat om att dra in insatser pga brister i arbetsmiljön med stöd av Arbetsmiljöverket. Kvinnan i detta fall erbjöds annan hjälp. Hon överklagade till Förvaltningsrätten som gav kommunen rätt. Hon överklagade då vidare till Kammarrätten som gick på kommunens linje med anledning av att de erbjudna alternativen ansågs tillräckliga.

Ja, fler prejudikat av det här slaget behövs för att visa på gränser för vad personal ska acceptera vad gäller sin arbetsmiljösituation. Den enskilde har naturligtvis rätt till insatser, men samtidigt ska inte personal arbeta under vilka förhållanden som helst. Och i alla fall är det inte tillräckligt med att en enskild enhetschef reagerar och agerar.

Själv stöter mina medarbetare och jag som chef i hemtjänsten på situationer ibland där arbetsmiljön blir dålig på grund av hot och våld från den enskilde, anhörig och/eller närmiljö, sanitär olägenhet etc. där det många gånger är svårt att hitta en bra lösning. Den här typen av problem kan inte en enskild medarbetare eller chef lösa själv utan här krävs insatser från annat håll, väl fungerande samverkan som strategiska chefer ansvarar för att utforma och inte minst av allt lagligt stöd.

För tydligare riktlinjer är det utmärkt för alla parter att fall av det här slaget prövas juridiskt i domstol.

Det kommer att bli intressant att se vilken påverkan den här domen får.

# I vilka lägen tycker du att hemtjänsten inte kan utföra sitt uppdrag pga ohållbar arbetsmiljö?

# Hur tycker du verksamheten bör agera då? Dvs. ansvarig chef?

När är du stolt över att vara chef?

2010-12-11T14:48:00.006+01:00

Vad tycker du är roligast med jobbet som chef och vad gör dig mest stolt i ditt arbete? För mig är det inte mina egna prestationer eller frågor som mina chefer lyckas driva igenom i olika styr- och arbetsgrupper. Det är vad medarbetarna åstadkommer.

I en av mina grupper har det gått magsjuka. Nästan alla har legat hemma sjuka och flera av de äldre har själva drabbats. Vi har arbetat för att minska smittospridning, bl.a. skärpt handhygien, förkläden och framför allt genom att begränsa personal till de äldre som blivit sjuka samt att de äldre i området som har hemtjänst inte gått iväg till dagverksamhet och dagrehab för att inte smitta andra.

Medarbetarna har klarat situationen med bravur, trots många sjuka, kort om folk och stor press. De har varit duktiga på att planera, prioritera och informera. Det har varit svårt eftersom vi samtidigt fått ta emot nya ärenden där den enskilde är behov av omsorgsinsatser. Vi kan aldrig hindra någon äldre från att komma hem från sjukhus eller korttidsboende. Vi är skyldiga att utföra insatser ändå.

Däremot har vi fått prioritera om vilket inneburit att vi av naturliga skäl inte kunnat utföra t.ex. städ och social samvaro utan fått fokusera på personlig omvårdnad, mediciner, inköp och matleveranser. Några insatser har helt fått utebli och i möjligaste mån skjutits upp för att kunna göras senare. Ändå har ingen av de äldre framfört klagomål. Det beror på att medarbetarna informerat på ett begripligt sätt så den enskilde är införstådd med situationen. Medarbetarna har även isolerat sig på sin arbetsplats och t.ex. inte använt personalrummet för att undvika komma i kontakt med annan personal i samma byggnad.

Jag har under hela tiden stämt av med, uppdaterat mig på läget och i vissa fall fått ta beslut. Mina medarbetare har varit väldigt självständiga och agerat på ett klokt och bra sätt utan att stressa upp sig och utan att klaga. Medarbetarnas fokus har varit att göra så bra som möjligt för våra kunder (de äldre) och har därför jobbat på och flera gånger jobbat över.

I dessa lägen känner jag mig stolt över att vara chef med så engagerade, kundfokuserade, driftiga, självständiga och stresståliga medarbetare.

# När är du stolt över att vara chef?

Hur många medarbetare har du?

2010-12-09T21:40:00.008+01:00

Hur många direkt underställa medarbetare bör en chef ha som mest? Det är inte ovanligt att första linjens chefer kan ha upp till 40-50 medarbetare medan de strategiska cheferna kan ha en handfull direkt underställda.

Jag har nu jobbat några år som enhetschef i äldreomsorgen på både äldreboende och i hemtjänst. Jag har alltid haft mellan 30-60 medarbetare direkt under mig. När jag berättar det för vänner och bekanta som jobbar i det privata blir de ofta förvånade och undrar hur jag klarar det? Ja, det beror på vad som förväntas av chefen och hur chefen tacklar situationen. I den verksamhet jag jobbat i har medarbetarna inte varit vana vid en chef som dagligen är på plats och har 10-15 medarbetare. Det gäller att hitta sina strategier för ett hållbart ledarskap där medarbetarna kan känna förtroende för sin chef och där chefen ändå kan klara sitt uppdrag.

I Göteborgs stad där jag arbetar finns ett riktmärke på max 25 per chef. Antalet medarbetare i Göteborg stad är totalt ca 48 ooo. Dela sedan med antalet chefer som är ca 2 000. Snittet blir då 24 medarbetare per chef. Många har dock betydligt fler och andra har färre.

Hur många medarbetare en chef bör ha är lite ensidig fokusering. Det är många andra faktorer som är avgörande som bland annat:

Hur välfungerande grupperna är.
Hur etablerade värderingar, rutiner och systematiska arbetssätt är.
Vilka krav som ställs på verksamheten.
Vilka förändringar som ska genomföras.
Omfattning av rekrytering.
En eller flera yrkeskategorier
Hur spridd verksamheten är (om den är samlad eller finns på flera platser).
Hur det administrativa stödet ser ut.
Hur strukturerad och strategisk chefen själv är.

Trots det kan jag ändå inte låta bli att fundera över om det finns ett maxtak? I nuläget har jag över 60 medarbetare (inräknat timvikarier). Är det möjligt att ha en dialog med, se och bekräfta varje individ med så många direkt underställda? Det finns inget enkelt svar, men det lär hur som helst vara svårare att vara närvarande och tillgänglig. Sedan får man anpassa sina krav till de omständigheter som råder för att inte känna sig alltför pressad.

Jag tror en grundproblematik med tanke på alla skriverier om vanvård och missförhållanden i äldreomsorgen är att chefen dels inte utövar ett närvarande ledarskap och dels inte har kontakt med ledningen som fattar beslut om resursfördelningen. Det kan i sin tur bero på att chefen inte har de rätta förutsättningarna för att kunna vara närvarande, vilket jag bloggat om tidigare. Chefios-projektet och avhandlingen Två kommunala rum belyser och problematiserar hur förutsättningar för chefer ser ut.

I vilket fall kräver ett närvarande ledarskap ett rimligt antal anställda, ett möjligt uppdrag, tillräckliga resurser, stöd från stab och ledning och kollegor att bolla frågor med.

Själv tycker jag att när antalet medarbetare passerar 25 så bör antingen fler enhetschefer anställas eller gruppchefer inrättas om det är för en längre period. Tillfälligt kan man hantera större enheter. Fördelen med att ha gruppchefer i större verksamheter är att de är nära verksamheten, deltar i det dagliga arbetet med sina medarbetare och är även nära brukare. Nu menar jag inte att gruppchefer ska finnas i alla verksamheter. Det är onödigt att inrätta flera chefsled där det inte behövs. Däremot kan det finnas motiv för att ha gruppchefer inom större enheter där enhetschefen inte har möjlighet att finnas till hands i det dagliga arbetet.

# Hur många medarbetare har du som jobbar som chef?

# Hur många medarbetare tycker du en chef bör ha som mest?

# Tycker du att gruppchefer kan vara en bra lösning för att minska antalet närmaste medarbetare?

Staberna gör cheferna till organisatoriska slasktrattar

2010-12-04T12:34:00.003+01:00

Jag har läst debattinlägget om att chefer har omöjliga villkor på Chef av Magnus Dalsvall och Kjell Lindström och känner igen vissa delar.

Min upplevelse är orimliga krav ställs på chefer samtidigt som de rätta förutsättningarna inte ges. Mattan dras liksom bort. Staberna blir alltmer av kontrollfunktioner som ska se till att cheferna gör det de ska istället för att stödja, underlätta och avlasta.

Det borde fungera tvärtom att cheferna upprättar kravlistor på staberna att följa. Visst, i stabernas (HR-avdelning, ekonomiavdelning, utvecklingsavdelning) uppdrag ingår att kontrollera och följa upp så att verksamheten följer lagar, regler och policy.

Men cheferna och verksamheterna måste ges rimliga förutsättningar. Den administrativa bördan ökar medan det professionella administrativa stödet minskar. En osund ekvation och utveckling som bör ändras på. Risken är att chefen blir mer av en administratör än en ledare för sin verksamhet och sina medarbetare.

Det är dags att se över och uppvärdera ledarskapets del i chefsrollen.

# Vad tycker du?

# Hur ska chefens villkor se ut?

# Hur ser du på stabernas uppdrag?

Planera för hållbart ledarskap

2010-11-24T18:23:00.003+01:00

Jag hittade en krönika på nätmagasinet Ledarskap & Förnyelse om att planera för hållbart ledarskap av Kenth Åkerman från Relationsbyggarna. Kenth Åkerman beskriver ett sätt att fokusera sin tid som kallas PRV-metoden för ett hållbart ledarskap och jag återger den här i kortversion.

Planeringsdagar (planera kommande uppgifter, boka möten i kalender, reflektera, läsa..)
Resultatdagar (producerar och bockar av att-göra-listan)
Vilodagar (återhämtning, avkoppling och njuta)

Ja, så borde varje chef och ledare arbeta. Jag brukar själv sätta av några timmar i början av veckan eller slutet av föregående vecka åt att planera vad ska göra de närmaste dagarna, förbereda och följa upp möten och hur jag ska prioritera. Planering fokuseras det mycket på med verksamhetsplaner, budgetar och handlingsplaner. Det är väl snarare så att vi tenderar att planera för mycket inom offentlig verksamhet. Fast kanske på fel sätt. Vi kan planera mera strukturerat. Resultatdelen säger i regel sig självt - saker ska helt enkelt göras. Däremot är kvaliteten på resultaten påverkad av hur god planeringen är, som i sin tur förutsätter en bra analys.

Det som ofta prioriteras bort eller inte hinns med (vanlig kommentar) är i regel uppföljning och analys. För att kunna göra klarsynta och genomtänkta analyser krävs att man är pigg och utvilad. Det som många glömmer eller skippar är att vila upp sig för att vara på alerten. Med andra ord vilodagar. Men det behöver vi alla för att klara stressen, pressen, kraven och att kunna leverera goda resultat.

Jag ska i alla fall läsa på mig mer om PRV-metoden för att applicera den i mitt arbete.

# Hur arbetar du (som är chef) för ett hållbart ledarskap?

# Avsätter du tid för reflektion, planering och vila?

Bygg verksamheten från grunden

2010-11-20T13:15:00.006+01:00

Sten på omsorgsbloggen skriver om den svåra chefskulturen i äldreomsorgen med tanke på uppgifter om missförhållanden och vanvård som kommer fram. Vad kan det bero på? Hur kan dessa omständigheter tillåtas uppstå? Sten skriver att enhetschefen inte kan ta sitt ansvar utan är fast förvaltningsledningens klor. Problemet är alltså en besvärlig förvaltningskultur där en förlamning uppstår och kan lösas bara med att chefer får gå.

Själv tror jag att ett stort problem är att dessa organisationer inte arbetar från grunden med värderingsfrågor och förhållningssätt på ett seriöst sätt. Där visar heller inte högre chefer intresse för själva kärnverksamheten. Även högre chefer behöver komma ut och hälsa på i vardagen på skolor, äldreboenden, hemtjänst, kök osv. Det är viktigt för att inte tappa distansen och förankringen. Sten tar upp de här frågorna på chefsbloggen. Ledarstilen Management by walking fick genomslag på 80-talet. Visst, de högre cheferna behöver träffas på sina arenor och utbyta tankar och fatta beslut, men för att kunna fatta kloka beslut som skapar trovärdighet behöver de komma ut. Därför är det bra att där jag jobbar är vår nuvarande stadsdelschef ute i verksamheterna en dag i veckan och det är många arbetsplatser att hinna med. Det kan bidra till att otäcka och problematiska förvaltningskulturer växer fram om ledningen kommer ut, visar intresse för och har en dialog med medarbetarna och känner av hur företagskulturen är.

När det gäller förvaltningskulturer kom jag att tänka på en modell för effektiv organisation av Birgitta Södergren, som är docent och varit verksam som forskare vid Handelshögskolan i Stockholm med inriktning på förändring och lärande i organisationer. Själva modellen är en pyramid som bygger på vad som är viktigast för en effektiv organisation där värderingar ligger i botten.

1) Värderingar

2) Kompetens

3) Roller

4) System (t.ex. resursmodell)

5) Struktur (organisation)

En organisation kan och bör arbeta med alla dessa delar parallellt, men fokus bör ligga på att skapa en sund och god organisationskultur, alltså värderingarna eller värdegrunden. I vissa företag eller verksamheter talar man om en anda som råder. Tyvärr ägnas många gånger alltför stort fokus åt strukturer med att rita organisationsskisser, trots att det ger väldigt lite effekt i verkligheten. Hur organisationen ser ut på kartan och i verkligheten är två skilda saker. Det avgörande är vilka personer som sitter i de rutorna, deras auktoritet och inflytande och vilka värderingar och prioriteringar de har.

Med andra ord bygg från grunden och inte toppen och satsa rejält på att arbeta med att få värderingar att genomsyra organisationen, vilket försätter en god kommunikation mellan alla nivåer, som i sin tur avspeglar vilken förvaltningskultur som är önskvärd.

Rektorsutbildning fast för äldreomsorgschefer

2010-11-19T18:41:00.003+01:00

Socialstyrelsen har enligt SKTF-tidningen i uppdrag att ta fram en nationell utbildning för chefer i äldreomsorgen motsvarande rektorsutbildningen inom utbildningssektorn. Utbildningen för enhetschefer ska vara klar att sjösättas år 2012, men den är inte obligatorisk. Syftet är dock att stärka äldreomsorgen.

Personligen tycker jag det är bra av flera skäl.

En nationell utbildning för chefer i äldreomsorgen innebär (förhoppningsvis) att :

1) Äldreomsorgen sätts i fokus

2) Ledarskapet prioriteras högre

3) Enhetscheferna lyfts fram

Jag är positiv till en nationell utbildning, men även strategiska chefer och mellanchefer (sektorschefer, verksamhetschefer och områdeschefer) är viktiga i sammanhanget och bör också involveras.

Vad tycker du om en nationell utbildning för enhetschefer i äldreomsorgen?

Ung omsorg förbättrar den sociala omsorgen

2010-11-13T09:59:00.003+01:00

Ung omsorg är ett bemanningsföretag med anställda ungdomar som åker ut till äldreboenden för att förbättra den sociala omsorgen genom att bland annat promenera med de äldre, ordna aktiviteter och ha högläsning. Meningen är att de äldre oavsett funktionshinder ska kunna ha ett meningsfullt liv och social samvaro. Ung omsorgs nationella samarbetspartner är Carema Care.

Jag tycker själv det är kul med den här typen av generationsöverskridande satsningar. Vi behöver fler arenor för olika generationer att mötas och där äldre och yngre kan dela med sig av varandras tankar, erfarenheter och idéer.

Vi som är verksamma inom äldreomsorgen behöver bryta mönster genom att tänka och arbeta i nya banor när det gäller att stärka, utveckla och lyfta fram den sociala omsorgens betydelse för människors hälsa och meningsfullhet.

Metodutvecklare i det dagliga arbetet

2010-11-08T21:45:00.006+01:00

Ja, varför är inte äldreomsorgen lika modiga som funktionshinder vars målsättning är 20 % medarbetare med högskolekompetens?

I äldreomsorgen pågår satsningar på kompetensutveckling som baseras på flera steg. I Göteborgs stad finns Kompetensmodellen för undersköterskor, biståndshandläggare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor. Jag fokuserar här på undersköterskor.

# Basnivå: Undersköterska (omsorgsassistent) som är kontaktperson för ett antal brukare.

# Fördjupningsnivå: Undersköterska med fördjupad kompetens och uppdrag inom t.ex. demens, psykisk ohälsa, kost och nutrition, kvalitet, dokumentation.

# Expertnivå: Undersköterska med specialistkompetens, t.ex. yrkeshögskoleutbildning (YH) inom demens eller äldrepsykiatri. Uppdrag här kan vara aktivitetspedagog inom daglig verksamhet.

Vi har i verksamheterna utvecklingsledare och verksamhetsutvecklare på olika nivåer i organisationen, men sällan på den operativa nivån. Jag ser att det finns behov av metodutvecklare och pedagog som ingår i det dagliga omsorgsarbetet med uppdrag att:

Pedagogiskt vägleda och coacha kollegor i besvärliga situationer och ärenden.
Leda samtal och reflektionstillfällen individuellt och i grupp kring olika teman, exempelvis bemötande, etiska dilemman, värderingar.
Ansvara för kvalitetssäkring av arbetssätt och metoder, t.ex. genomförandeplan.
Driva olika utvecklingsprojekt.

# Vad tycker du? Behöver äldreomsorgen metodutvecklare och pedagoger i det dagliga arbetet eller ska chefen sköta det?

FSO har ett viktigt uppdrag

2010-11-01T21:14:00.005+01:00

En av de viktiga frågorna som jag ser det är hur vi (chefer, handläggare, utvecklare, lärare, forskare m.fl.) ska arbeta för att värna och stärka det sociala omsorgsperspektivet inom äldreomsorgen och funktionshinder? Särskilt med tanke på att:

1) Social omsorg försvinner som eget ämne i förslaget till nytt omvårdnadsprogram på gymnasienivå och ersätts inte ens med socialt arbete.

2) Social omsorg finns längre inte som eget ämne eller program på högskolan utan ingår som ett perspektiv inom socialt arbete på socionomutbildningen.

Mot bakgrund av det har jag funderat en hel del fram och tillbaka och ser att det finns en organisation som har och kan fortsätta ha detta viktiga uppdrag, nämligen Föreningen Social Omsorg (FSO). Men FSO står inför ett avgörande vägskäl. Att avvecklas eller utvecklas. Därför blev jag hedrad över att ha blivit tillfrågad att skriva en ledare där jag ger min syn på saken.

Ska FSO finnas kvar eller inte? Och om ja, vad ska vi i så fall ha FSO till? Det är den stora frågan. När jag fick frågan om att skriva ledaren för nästa nummer var jag fundersam över om jag skulle ställa upp och i så fall vad jag skulle skriva om. Samtidigt kände jag mig hedrad över att få förtroendet och tänkte varför inte? Ganska snabbt kom jag fram till den viktigaste frågan för FSO ändå måste vara just utveckling eller avveckling? På årsmötet 2009 var min uppfattning att FSO inte hade någon framtid mot bakgrund av de händelser som då ägt rum, men jag har av olika skäl ändrat mig. Sedan dess har jag fått distans till de turer fram och tillbaka då och fått nya perspektiv och tankar. Vi har alla sett en ny styrelse med stort engagemang och vilja att ta vid och som gjort ett imponerande förnyelsearbete av FSO på den korta tiden.

Resten av ledaren finns att läsa i nummer 4/2010 av FSO:s medlemstidning Social Omsorg.

Hot och våld i nära relationer

2010-11-01T19:53:00.004+01:00

I den organisation som jag arbetar i har vi ett politiskt prioriterat mål om jämställdhetssäkring av våra verksamheter. Exakt vad jämställdhetssäkring går ut på är lite oklart. I vilket fall har vi på mitt arbete i mina grupper börjat arbeta med jämställdhetsfrågor utifrån konkreta fallbeskrivningar med frågeställningar. Det har varit mycket intressanta och viktiga diskussioner och reflektioner. Det har visat sig vara angeläget att arbeta vidare med och satsa på handlar om hot och våld i nära relationer, som är kanske vanligare än vad vi tror och något som undersköterskorna i hemtjänsten möter dagligen.

Min egen reflektion av de workshops vi haft är att vi måste höja kunskapsnivån i verksamheterna inom äldreomsorgen på alla nivåer och där vi kan använda oss av all den kompetens som finns hos Dialoga.

Jag kan se att följande satsningar behövs när det gäller hot och våld i nära relationer:

# Utbildning för medarbetare och chefer.

# Handledning för medarbetare och chefer.

# Rutiner och policies på både övergripande organisatorisk nivå.

# Handlingsplaner på individuell nivå.

# Gott samarbete med biståndshandläggare och andra viktiga samarbetspartners.

# Har du något tips om hur du arbetar med hot och våld i nära relationer?

CHEFiOS - forskning om chefens förutsättningar

2010-10-30T16:48:00.006+02:00

Det är bra att det genom forskning fokuseras alltmer på chefers förutsättningar och på de organisatoriska strukturerna med uppdrag, resurser och befogenheter än ensidigt på personens egna förmågor. Det behövs med tanke på att inom äldreomsorgen saknar ofta enhetscheferna (i regel kvinnor) stöd från ledning och stabfunktioner där många vill byta arbetsplats och även sluta som chef. Dessa resultat presenterar CHEFiOS. Det är oroväckande och något behöver göras.

CHEFiOS är ett tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsprojekt på Institutionen för arbetsliv vid Göteborgs universitet. Projektet fokuserar på de organisatoriska förutsättningarna för att vara chef. Det hjälper inte om en chef ha utmärkta ledaregenskaper om han/hon leder en organisation som inte fungerar. I deras informationsfolder - Chef idag - tar de upp att många organisationer har ett dåligt stöd för chefer. Det är den strategiska ledningens ansvar att stödja verksamheten och första linjens chefer. En annan viktig sak som lyfts fram är att chefen ges handlingsutrymme och handlingskraft. Det räcker inte bara med att ha rätt förhållningssätt i sitt ledarskap. Annika Härenstam, som är professor i arbetsorganisation nämner bland annat att budskapet från forskningen är att chefen behöver redskap, resurser och kunskap. De refererar även till Tina Forsberg Kankkunens forskning om chefers arbetsvillkor i relation till genus och organisationsstrukturer.

CHEFiOS har även publicerat en folder om hur chefer har det utifrån en enkät hösten 2010 till 550 chefer där de redovisar åtta typiska arbetssituationer. I kategorin de gynnade hamnar män över 55 år med gott om resurser. Det är ofta verksamhets- och expertchefer inom tekniska förvaltningar. I kategorin de klämda ingår ofta kvinnor som är enhetschefer inom vård och omsorg, framför allt äldreomsorgen.

Alltså finns det flera studier och forskningsrapporter som pekar på att cheferna saknar stöd och befogenheter och att genus spelar roll när det är oacceptabla skillnader mellan mansdominerande och kvinnodominerande verksamheter.

Frågan är hur organisationerna kommer att använda dessa resultat för att omsätta det i praktiskt arbete och förbättra arbetsvillkoren för första linjens chefer?

# Har du som chef eller din chef tydliga befogenheter och handlingsutrymme?

# Får du stöd från din strategiska ledning för att klara ditt uppdrag?

Anställ kuratorer i äldreomsorgen

2010-10-30T16:12:00.003+02:00

Ska kommunerna klara av utmaningarna i äldreomsorgen med ökad psykosocial ohälsa och komplexa sociala problem, ökade krav på god kvalitet, ökat kvarboende och minskade resurser krävs satsningar på det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet. Fokus måste vara på att förebygga och arbeta med den psykiska ohälsan som breder ut sig. Det lönar sig både för att de äldre ska må bättre och samhällsekonomiskt med att behov av äldreboende kan minskas. Ska vi lyckas med de utmaningarna behövs nytänkande och att professioner med kunskaper inom det psykosociala fältet släpps in och får ta plats i äldreomsorgen som t.ex. psykologer, socialpedagoger, hälsovetare och kuratorer.

Norrköping är en av de få kommuner som valt att anställa kuratorer inom äldreomsorgen som finns till som stöd för både de äldre, närstående och personal. Skara är en annan kommun som har kurator med uppgift att bl.a. handleda och utbilda personal, information och utbildning och enskilda ärenden.

Jag hoppas att fler kommuner satsar förebyggande och anställer kuratorer som stärker det psykosociala arbetet inom äldreomsorgen.

Samspel

2010-10-25T20:27:00.003+02:00

Jag vill passa på att göra lite reklam för Samspel där jag sitter med i redaktionsrådet. Samspel är en tidning om och för äldreomsorg som ges ut av Senior Göteborg vid Göteborgs stad och skickas till alla medarbetare i äldreomsorgen inom organisationen. Samspel ges ut 3 gånger om året. Det senaste numret handlar om att bejaka olikheter. Syftet är att sprida kunskap, ge inspiration och visa på goda exempel för att lära av varandra.

Besök gärna webbsidan och ladda ner ett nummer av Samspel.

Trevlig läsning!

Framgångsfaktorer och socialt innehålll

2010-10-18T22:13:00.007+02:00

I rapporten Framgångsfaktorer inom äldreomsorgen som Sveriges Kommuner och Landsting nyligen gett ut framgår att viktiga framgångsfaktor för en individuellt anpassad omsorg är att omsorg värderas lika högt som vård, att genomförandeplaner är ett centralt verktyg i det dagliga arbetet och en skräddarsydd omsorg genom kontaktmannaskapet.

Hur de sociala aspekterna värderas och kommer till uttryck i praktiken är att flera kommuner infört socialt ansvarig samordnare (SAS) vars uppgift är att bevaka att det sociala innehållet efterlevs och att arbeta med utveckling av kvalitetsledningssystem. Motvikten till den obligatoriska befattningen Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska (MAS) behövs verkligen. Bland annat har jag tagit del av en rapport om brister inom äldreboende där både omsorgspersonal och chefer har svårt att klargöra vad avvikelse enligt SOL (Socialtjänstlagen) är samt att rutiner för avvikelsehantering saknas på flera håll. Att inte ens chefer har tillräcklig kunskap om vad som ska rapporteras som avvikelser enligt socialtjänstlagen är inte okej.

Chefer måste ha mycket goda kunskap om social omsorg/socialt arbete och arbeta praktiskt utifrån det därför att:
1) Det är primärt Socialtjänstlagen som styr verksamheterna inom äldreomsorgen.
2) Det är snart 20 år sedan Ädelreformen infördes (1 januari 1992) och kommunerna borde ha kommit längre i utvecklingen av en socialt omsorgspräglad äldreomsorg.
3) Äldreomsorgen är faktiskt en del av Socialtjänstlagens verksamhetsområde och inte en del av sjukvården (som många fortfarande tycks tro), men däremot är har den kommunala hälso- och sjukvården en avgörande betydelse för att de äldre ska få en god omvårdnad och bidrar till att skapa en helhetssyn.
4) Socialtjänsten har skyldighet att samverka enligt 3 kap. 5 §. Samverkan mellan olika professioner (chef, biståndshandläggare, undersköterska, sjuksköterska, rehabpersonal, läkare) och organisationer (kommun, primärvård, specialistvård) är viktig för att den enskilde ska få en god omsorg och omvårdnad.

Jag vill understryka att det inte ska behöva råda någon motsättning mellan den sociala omsorgen och omvårdnaden. Snarare tvärtom. Den sociala omsorgen behövs för att förstå människor i sitt sammanhang i samspel med andra och i samhället. Medan omvårdnad och medicinsk kompetens behövs för att förstå sjukdom, ohälsa, anatomi och behandling. Dessa perspektiv kompletterar varandra och bidrar till att skapa en helhetssyn (så gott det går) utifrån en människas situation.

Rapporten från SKL tar inte upp så mycket om vad som krävs av cheferna för framgångsfaktorerna. Min egen reflektion är att verksamheterna bland annat behöver ha chefer som:
# Drivs av ett äkta engagemang för äldrefrågor.
# Är utvecklingsfokuserade och kvalitetsmedvetna.
# Har ett tydligt brukarfokus.
# Lyfter fram och stärker sina medarbetare.
# Är lyhörda och empatiska.
# Har goda kunskaper om äldreomsorg, social omsorg, organisation och ledarskap.
# Är modiga och vågar trotsa den djupt rotade jantelagen http://www.ne.se/jantelagen. Ett inlägg om hur jantelagen yttrar sig i praktiken kommer i ett annat inlägg.
# Utvecklar och reflekterar över sitt ledarskap.

# Vad tycker du? Vad krävs för framgångsfaktorer och stärkt socialt innehåll i äldreomsorgen?

Framgångsrik äldreomsorg

2010-10-12T19:51:00.002+02:00

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har kommit ut med en ny rapport där åtta framgångsfaktorer identifierats utifrån Öppna jämförelser. Några kommuner har infört socialt tillsynsansvariga, anställt socialpedagoger och kulturarbetare.

Enligt SKL är framgångsfaktorerna för en speciellt utmärkande för en välfungerande och högkvalitativ äldreomsorg.
1) Att ge en individuellt anpassad omsorg.
2) Att ha en välutvecklad personalstrategi.
3) Att verksamhetsstyrningen är förankrad i organisationen
4) Att skapa en tydlig rollfördelning mellan politiker och tjänstemän.
5) Att arbeta systematiskt med kvalitetsutveckling.
6) Att skapa en brukarorienterad organisationskultur
7) Att samarbeta strukturerat med landstinget.
8) Att etablera ett aktivt samarbete i kommunala nätverk.

Vill du läsa mer om konkreta tips och åtgärder och hämta ner rapporten gå in på följande länk http://brs.skl.se/publikationer/index.jsp?http://brs.skl.se/publikationer/publdoc.jsp?searchpage=dummy&search_titn=%2239818%22&db=KATA&from=1&toc_length=20&currdoc=1

Hemtjänsten sliter ut folk

2010-09-29T17:21:00.009+02:00

Högt tempo, ensamarbete, dåligt stöd från cheferna och för lite tid för reflektion gör arbetet i hemtjänsten ohållbart. Pressen på de anställda ökar när varje enhet ska bära sina egna kostnader. Det är slutsatsen i en ny rapport.

Karolinska institutet har på uppdrag av Stockholms läns landsting tagit fram rapporten "Styrningens påverkan på ekonomi, arbetsförhållanden och kvalitet i hemtjänst", som finns att ladda ner från http://www.folkhalsoguiden.se/Rapport.aspx?id=3745. Syftet med rapporten var att ta reda på vilka förutsättningar och eventuella målkonflikter de olika styrsystemen skapar och om förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommunal och privat hemtjänst. I rapporten framkommer även att resultaten visar att det ekonomiska ersättningssystemet skapar tidspress och små möjligheter till kompetensutveckling, utvecklingsarbete och stöd till personalen, medan lagen ställer krav på god kvalitet i omsorgen.

Kommunalarbetaren refererar i en artikel till rapporten http://www.ka.se/index.cfm?c=94204där personalvetaren och utredaren Ingela Målqvist vid Karolinska institutets folkhälsoakademibland annat uttalar följande "Arbetsförhållandena i hemtjänsten är inte hållbara, de sliter ut folk."

Jag har längtat efter en rapport av det här slaget som bekräftar det mina kollegor och jag tar upp och diskuterar. Den här frågan om hemtjänstens krav och förutsättningar behöver lyftas upp, belysas, diskuteras och analyseras utifrån flera perspektiv. Många verkar inte riktigt förstå komplexiteten i hemtjänstens verksamhet med all logistik vad gäller planering, allt som ska samordnas och alla kontakter med brukare, anhöriga, samarbetspartners (hemsjukvård, rehab, biståndshandläggare, primärvård, apotek, livsmedelsbutik, städfirmor etc.)

En sak som jag länge funderat på är varför vi som jobbar i hemtjänsten inte får ekonomisk ersättning för alla kringuppgifter, dvs. den indirekta brukartiden där gångtid, telefonsamtal, dokumentation, arbetsplatsträffar, schemaläggning, planering, fortbildning m.m. ingår. Olika studier har visat på att den faktiska kringtiden uppgår mellan 20-60 %. I realiteten får vi betalt för 20 % (eller mindre).

Så, hur ska vi minska stressen och pressen? Hur ska vi göra?

Koppla krav och uppdrag för hemtjänst med ekonomiska resurser och strukturella förutsättningar. Ge cheferna mandat och inte bara ansvar. Ge utrymme för att kompetensutveckla medarbetarna. Stäng inte ute möjligheterna till arbetsledare eller gruppchefer som leder och fördelar det dagliga arbetet då enhetscheferna i regel har stora verksamheter att ansvara för. Alternativet är att anställa fler enhetschefer, men det är ofta för dyrt. Andra, särskilt tekniska och manligt dominerande branscher som inom bygg exempelvis, finner det givet att ha en arbetsledare på plats. Varför är det inte lika givet i en verksamhet som är såpass logistikt och mänskligt komplicerad som äldreomsorg? Varför ska chefer i omsorgerna ha sämre förutsättningar och större verksamheter att leda än i tekniska verksamheter (se även Tina Forsberg Kankkunens avhandling).

Ja, vad tycker du?

# Tycker du kraven och förutsättningarna är rimliga i hemtjänsten?

# Hur tycker du vi kan skapa en god kvalitet på omsorgen och en goda arbetsvillkor i hemtjänst?

Lika många äldre idag får hjälp som på 1970-talet

2010-09-25T10:02:00.004+02:00

Jag får faktiskt erkänna att jag själv gått på föreställningen om att färre äldre får insatser från kommunen. Det är en myt som inte stämmer.

Därför är det intressant att läsa häftet Myter och fakta 2010 som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gett ut. Syftet är att ge en nyanserad bild av kommuner och landsting och att visa på att vissa vanliga föreställningar är rent av felaktiga.

Här är ett exempel.
Myt: "Allt färre äldre får hjälp från kommunen".
Fakta: Antalet personer med hemtjänst har ökat under 2000-talet liksom antalet som har trygghetslarm, matleverans och korttidsvård. En fjärdedel av dem som är över 65 år har någon form av offentlig äldreomsorg. Det är samma andel som på 1970-talet.
73 procent av personer över 65 år uppger att de inte har något hjälpbehov.

Källa: Socialstyrelsen
För vidare läsning: http://skl.se/web/Demokrati.aspx

# Hur kommer det sig att föreställningar som inte stämmer och inte baseras på fakta sprids och görs till sanning? Vad tror du?

Spelet om Valköping

2010-09-25T09:55:00.003+02:00

I fredags den 24 september besökte jag Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Där hamnade jag bl.a. i Sveriges Kommuners och Landstings monter. De hade en enkät med ett antal frågor att besvara. Jag hade fel på någon av dem. Men, jag vann ändå ett pris. De gav mig Spelet om Valköping. Syftet med spelet är att visa på vilket ansvar de lokala politikerna ansvarar för olika områden och komplexiteten i lokalpolitiken. Framför allt har skolan beställt spelet som går lika bra att spela hemma eller på arbetsplatserna för att på ett roligt sätt få insikt i vilka frågor de lokala politikerna har att hantera och vad svårt det kan vara att tvingas prioritera. Spelarna är ledamöter i fullmäktige och representerar varsitt parti med egna prioriteringar. Spelet går ut på att satsa och omfördela resurser utifrån egna prioriteringar och för Valköpings bästa. Läs mer om spelet här. http://skl.se/web/Spelet_om_Valkoping.aspx

Jag ska i alla fall ta och testa spelet.

Två kommunala rum

2010-09-24T10:33:00.004+02:00

Tina Forsberg Kankkunen tar upp i sin avhandling "Två kommunala rum: Ledningsarbete i genusmärkta tekniska respektive omsorgs- och utbildningsverksamheter" att cheferna i de de kvinnliga verksamheterna ansvarar för i genomsnitt tre gånger så stora organisationer - 18 mot 55 personer. Läs pressmeddelande angående avhandlingen:
http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=426&a=62274

Jag hittade avhandlingen genom ett debattinlägg i GP 22/9-2010 av Lars Flodin, ordförande i Skolledarförbundet, som tar upp att skolans problem inte når fram till politikerna. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.451947-skolans-problem-nar-inte-fram-till-politikerna. Flodin refererar i sitt inlägg til Forsberg Kankkunens avhandling och hans beskrivning av skolan tycker jag går att översätta till omständigheterna i t.e.x äldreomsorgen. Flodin föreslår att beslutsstrukturerna ska ses över och de kontakter politikerna behöver för att kunna fatta mera välgrundande beslut.

Varför är det så att chefer i kvinnodominerande verksamheter som omsorg, vård och skola som är mer mänskligt komplicerad och oförutsägbar har sämre stöd och fler medarbetare att leda än chefer i mansdominerande tekniska verksamheter?

Varför accepterar chefer i omsorg, vård och skola att leda stora komplexa verksamheter med dåligt stöd och begränsade möjligheter att påverka strategiska beslut?

Hur ska ansvariga politiker kunna fatta bra och kloka beslut när de inte har så bra dialog med enheterna inom omsorg, skola och vård?

Vad tycker du?
Hur ska vi ändra de här genusmärkta skillnaderna?

Ledaren fastnar i detaljer

2010-09-12T19:06:00.005+02:00

Anders Hanson skriver in sin bok "Salutogent ledarskap - för hälsosam framgång" (se litteraturlistan) om att ledare behöver ha helhetssyn, men att det ganska svårt att överblicka och hantera helheten och att det förklarar att ledaren blir kvar i detaljer och närliggande problem. Därmed blir det en överlevnadsstrategi för ledaren i komplexa verksamheter att ägna sig åt just detaljfrågor. Anders menar då att om ledaren har en tendens att fastna i detaljer så ska du se ditt ledarskap som en roll där du är kapten på en båt som ska ta gruppen mot målet på ett bra sätt. Gruppen är då besättningen som behöver ha tydliga roller, kunna samarbeta och vilja ta ansvar För att kunna navigera åt rätt håll föreslår Anders den salutogena idén som kompass för vad en ledare ska i sikte.

Den metaformen tilltalar mig skarpt. Kaptenen på ett fartyg har det yttersta ansvaret för besättningen och passagerarna ombord. Likaså chefen. Men kaptenen lagar inte mat i köket, serverar drinkar i baren eller mekar på motorn i maskin. Det gör kocken, bartendern och maskinisten. Chefen ska alltså inte göra allt som att lägga scheman, planera det daglig arbetet, ordna frukost osv. Däremot har chefen ansvar för att skapa förutsättningar och strukturer för att arbetet kan utföras på ett säkert och tryggt sätt.

# Hur gör du som är chef för att undvika fastna i detaljer?

# Hur gör du som chef för att behålla helhetssynen?

Dela med dig av dina tankar och funderingar.

4 månaders bloggande

2010-09-12T14:42:00.006+02:00

Idag noterade jag att min blogg har varit uppe nu i 4 månader. Jag lanserade Släpp loss de äldre den 15 maj 2010.

25 inlägg senare så tycker jag det fortfarande är roligt blogga eftersom det bidragit till att jag ökat min omvärldsbevakning , dvs blivit mer aktiv på att läsa och undersöka om vad som händer omgivningen inom äldreområdet. Och det är en hel del som sker ständigt och jämt. Det pågår en hel del inom äldrepolitiken, forskningen, utbildningen och teknikutvecklingen. Det gäller verkligen att sålla av all information.

Omvärldsbevakning och omvärldsanalys är en viktig uppgift att avsätta tid för, särskilt i rollen som chef som sysslar med verksamhetsutveckling. Den chef som prioriterar bort att läsa tidsskrifter, bloggar, tidningar, forskningsartiklar m.m. borde tänka om. Alla behöver naturligtvis inte blogga, men åtminstone hålla sig lite uppdaterad. Det handlar inte om att läsa 10 avhandlingar i veckan utan att varje dag några minuter ge lite tid åt att bevaka omvärlden. Det inte något som bara bara informations- och utvecklingsavdelningar ska sköta, men de kan fungera som stöd och ge råd och tips till chefer.

Hur ska jag som chef utveckla verksamheten och medarbetarna om jag inte är uppdaterad på förändringar inom lagstiftningen, politiska beslut, krav från brukare och anhöriga och hur andra organisationer jobbar med de här frågorna? Det är mitt ansvar som chef att tillsammans med mina medarbetare diskutera och bolla frågor om ändrad lagstiftning, äldrepolitik, vad som debatteras i media osv. för att som verksamhet kunna hantera förändringar i omgivningen och kort och gott följa med i samhällsutvecklingen. Jag tror inte som chef på att lägga locket på, att hålla inne med information och att bara föra diskussionerna i lednings- och chefsgrupper med motivet att inte oroa medarbetarna Det är för mig en slags paternalism. Medarbetare som känner förtroende från sin chef och får information blir mera engagerad och motiverad och presterar därmed bättre. Min ledarskapsfilosofi bottnar i ett intresse för människor, delaktighet, öppenhet och dialog.

Mina inlägg på bloggen har hittills handlat om ledarskap, social omsorg, kompetens, omvärldsbevakning, kvalitet, styrsystem och hur lagen ska efterlevas bland en del annat.

Jag vill tacka dig som tar dig tid och kommer tillbaka hit för att läsa min blogg. Skriv gärna något inlägg om du inte håller med eller om du har andra tankar du vill dela med dig av.

Bästa hälsningar!

Jim-Alex

Cheferna kommer i kläm

2010-09-10T10:47:00.002+02:00

Många chefer lever i en djungel av styrsystem. Sven Sivebro och Johan Åkesson har under längre tid studerat styrsystem i privat och offentlig sektor. Läs mera på Chefs hemsida. http://chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/de-varnar-foer-oeverdos-av-styrning/201153.htmlÄr det något du känner igen?

I slutet av artikeln står det följande "Det är en dyster bild som Johan Åkesson och Sven Sivebro målar upp när de talar om chefernas vardag, där de hela tiden får motstridiga signaler om vilket styrsystem som gäller. Men de hävdar att cheferna kan göra något åt situationen.
»Jag skulle råda cheferna att vara lite kaxigare och våga göra motstånd när ledningen vill införa ytterligare ett styrsystem utan att ta bort något gammalt."«

Är du tillräckligt kaxig? Vågar du säga ifrån?

Var är cheferna i debatten?!?

2010-09-09T21:27:00.004+02:00

En sak som jag inte kan låta bli att undra över är var cheferna, i synnerhet enhetscheferna, håller hus i debatten om äldreomsorgen? I tidningarna går att läsa insändare från brukare, undersköterskor, politiker, fackliga, pensionärsorganisationer, anhöriga, men väldigt sällan chefer på den operativa nivån.

Det borde vara cheferna som går i bräschen för att driva och utveckla en god äldreomsorg! Det borde vara cheferna som för debatten i media om hur äldreomsorgen kan bli bättre. Visst åligger det ett större lojalitetskrav på chefer, men ytrrandefriheten gäller alla medborgare i landet. Lojalitetskravet inskränker inte på möjligheten att delta i debatter och samtal om en god äldreomsorg i det offentliga rummet.

Visst, jag som chef är arbetsgivarens företrädare och ska vara lojal mot beslut. Är jag missnöjd och kritisk mot min arbetsgivare ska jag ta det internt med mina närmaste chefer eller säga upp mig. Ingen tvekan om saken. Men, jag ett ansvar att berätta hur olika reformer och beslut på verkar verksamheterna, vilka förändringar som är på gång, vilka förutsättningar som behövs för att bedriva en bra verksamhet, att kommunicera internt som externt om verksamheten och att vara ett språkrör gentemot högre chefer och politiker.

Rektorerna syns oftare i debatten. Kanske handlar det om en kultur inom äldreomsorgen?

# Varför är enhetscheferna i äldreomsorgen inte så aktiva i debatten? Vad tror du det beror på?

Inlåsta och ensamma

2010-09-09T21:07:00.004+02:00

Uppdrag Granskning visade ett reportage om hur personer med demenssjukdom blir behandlade inom äldreomsorgen i Piteå http://svt.se/2.2232/uppdrag_granskning.

Vem blir inte upprörd, ledsen och förbannad? Ska det verkligen behöva vara så illa ställt i Sverige år 2010? Ska människor behöva bli behandlade så här?

Det som förekommit i Piteå är även en avspegling av hur vi ser på åldrandet och på äldre människor och säger något om vår egen rädsla och fruktan för att bli äldre och att vi glömmer bort att det är en människa med en lång livshistoria bakom sig. Det är bedrövligt.

Men hur kan det egentligen bli så illa utan att någon reagerar tidigare? Det finns ingen enkel förklaring. Människor runt omkring verkar bli apatiska och tappa empati. Därför behövs granskning.

Vad krävs för att bygga en äldreomsorg som präglas av värdighet, respekt, delaktighet, empati och meningsfullhet?

Omsorgspersonal som får ta ansvar, utvecklas i sitt arbete och har stöd och förtroende från sin chef att vara självständig.
Engagerade, drivande och lyhörda chefer med mandat och som lyssnar till sina medarbetare och skapar utrymme för samtal och reflektion.
En organisation som präglas av ett tillåtande klimat, där kritik, synpunkter och idéer framförs och diskuteras seriöst och nyanserat.
Systematiskt arbetsmiljöarbete där medarbetare och chefer tillsammans verkar för en god arbetsplats.
Dialog mellan medarbetare, chefer, fackliga företrädare, brukare, intresseorganisationer strategisk ledning och politiker.
Kvalitetssystem med avvikelse- och synpunktshantering samt insyn av utomstående.

# Hur ser det ut hos dig? Hur ser omsorgen och omvårdnaden om personer med demens ut i din verksamhet?

GP:s insändare om dålig hemtjänst

2010-09-02T08:26:00.002+02:00

Har läst insändare i GP både igår och idag om att hemtjänsten inte fungerar och har för dålig arbetsledning. Det är fruktansvärt tråkigt. Jag pratade med mina medarbetare här på morgonen om insändarna och det är lite synd att goda exempel sällan kommer fram. Men, det är heller inte medias uppgift. Det är naturligtvis bra med debatt och utan den får vi inte vetskap om hur vi kan bli bättre.

Göteborgs stad har många bra verksamheter, men variationerna på kvaliteten är för stor mellan stadsdelarna. Det är ingen hemlighet. Förhoppningen är att dessa skillnader ska utjämnas med färre stadsdelar efter införandet av en ny SDN-organisation 1 januari 2011 när samordning och samverkan ska underlättas. Medborgarna har rätt att förvänta sig likvärdig service, omsorg och omvårdnad i samma kommun. Jag hoppas att man ser över och tar fram gemensamma processer och arbetssätt för hemtjänsten i hela staden.

En bra verksamhet kräver engagerad och lyhörd ledning, ett tillåtande klimat där medarbetarna får vara delaktiga och utrymme ges för reflektion och ett kritiskt förhållningssätt. Medarbetare och chefer måste våga säga ifrån när något är fel. En annan viktig sak är att enhetscheferna får förutsättningar och mandat att vara närvarande och tillgänglig för sina medarbetare, att kunna fatta självständiga beslut och ägna sig åt rätta frågor, dvs. planering, uppföljning, analys, omvärldsbevakning och utveckling.

# Hur tycker du vi kan arbeta för en hemtjänst av god kvalitet?

# Vad krävs för att få en väl fungerade hemtjänst utifrån den enskildes behov

Hur ska de nationella kraven efterlevas?

2010-08-30T21:40:00.000+02:00

Nu i valtider vill politikerna överträffa varandra om vem som satsar och lovar mest. Det talas mycket om satsningar på äldreomsorgen i det ena utspelet efter det andra. Det talas om ut-och-gå-garantier, värdighetsgarantier, egen tid, förenklad biståndshandläggning, maxtak på 100 kronor för hemtjänstavgift, valfrihet med olika utövare osv. Det låter och verkar bra förstås bra, men hur är det tänkt att genomföras på bred front i landets alla kommuner? Hur ska de politiska visionerna omsättas till vardagsarbetet? Vägen från ord till handling är lång, krokig och fylld av både hall is och lerig sörja. Det kräver ett politiskt ledarskap, drivande chefer och engagerade medarbetare.

Några tankar som jag har för att stärka de nationella kraven och socialtjänstlagens ställning i äldreomsorgen är att:
1) Inrätta socialt tillsynsansvariga i kommunerna (Socialt Ansvarig Samordnare eller Tillsynsansvarig för Social omsorg). Kungsbacka, Höör, Eskilstuna, Kristinehamn och andra kommuner har gjort det. För att komma åt bristerna inom äldreomsorgen måste socialtjänstlagen kvalitetssäkras, alltså uppföljning av hur den sociala omsorgen efterlevs i praktiken på motsvarande sätt som hälso- & sjukvårdslagen där det sedan länge finns MAS (Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska). Den socialt tillsynsansvariga kan ha i uppdrag att följa upp så nationella krav inom socialtjänstlagens område efterlevs.

2) Politikerna är tydliga med vilka prestationer, alltså förväntade resultat som ställs med satsningarna. Hur ska kommunerna efterleva gällande krav i äldreomsorgen? Vad krävs i fråga om kompetens, bemanning, ledarskap och inflytande?

2) Satsningarna behöver följas upp och då behövs klara kriterier för hur prestationerna ska mätas och vilka parametrar som ska användas. Vilka mätmetoder ska användas? Hur ska jämförelser göras? Idag är det fortfarande svårt för den enskilde medborgaren att göra jämförelser mellan kommunerna för att det trots Det är fortfarande som att jämföra äpplen och päron. Öppna jämförelser behöver vidareutvecklas. Gärna i samverkan mellan myndigheter, SKL, brukarorganisationer och de som arbetar ute i verksamheterna.

3) Sanktioner bör införas i de fall resultat inte uppnås och inom vilken tidsram. Vem som då är ansvarig bör utrönas. Kommunfullmäktige? Socialnämnden? Förvaltningschefen? Enhetschefen? Ska det finnas möjlighet att befria den ansvarige för sin tjänst eller sitt uppdrag om inte kraven uppnås?

4) Staten behöver lägga en lägsta nivå för de krav som skall uppfyllas och är obligatorisk för alla. Men hur ska det mätas? Idag mäts inte alltid om beslutade biståndsinsatser verkligen blir utförda.

5) Politiker, undersköterskor, enhetschefer, förvaltningschefer, pensionärer och intresseorganisationer behöver träffas i tvärgrupper med jämna mellanrum för att tillsammans prata om hur äldreomsorgen kan bli bättre. Det behövs arenor för dialog om innehåll och vision om äldreomsorg mellan olika parter och nivåer politiskt och organisatoriskt.

6) Goda exempel och verksamheter bör uppmärksammas och lyftas fram mycket mera i olika sammanhang. Det finns många äldreboenden, hemtjänstgrupper och dagliga verksamheter som håller en hög kvalitet, har nöjda kunder, medarbetare som trivs, lyhörda och engagerade ledare och håller sig inom budgetram.

En kärnfråga är hur de nationella kraven, kommunernas självstyrelse och det överordnade kravet om att hålla budget ska balanseras?

Lägg inte bara ansvaret på enhetscheferna och i den konkreta situationen omsorgspersonalen att lösa de motstridiga kraven. Se till att nämnd/styrelse och förvaltningsledning tar sitt strategiska ansvar att skapa förutsättningarna för att kraven ska kunna efterlevas.

Den empatiska organisationskulturen

2010-08-19T11:13:00.004+02:00

På Äldreomsorgsbloggen http://aldreomsorgsbloggen.se/content/?p=8247#comment-27470 frågar Lill Jansson om man kan lära sig empati.

Jag har skrivit följande kommentar för att lyfta fram det organistoriska perspektivet.

Hur en människa utvecklas och mognas är även individuellt och visst det kräver personlig erfarenhet. Däremot blir man mera vis och klok som människa med åren om man är en person som reflekterar, är självkritisk, har distans till sig själv, har ett bra självförtroende och är framför allt är ödmjuk och prestigelös.

Det har fokuserats väldigt mycket kring individ. Jag hamnar kanske lite utanför spåret, men jag skulle ändå vilja lyfta in det organisatoriska perspektivet. Ofta talar man om att den enskilde medarbetaren gör fel, att den operativa chefen inte tar sitt ansvar eller att den lokala arbetsplatsen inte fungerar. Det är många gånger att förenkla och frånsäga sig ett ganska komplext problem utan att ta ifrån varje individ sitt eget ansvar. Medarbetare kan visst ha empatisk förmåga, men genomsyrar den organisation där du arbetar i av ett empatisk och reflekterande förhållningssätt? Jag vill bara peka på att de sociala faktorerna såsom grupptillhörighet, organisationskultur hur ledningen spelar roll. Sedan kan det naturligtvis vara så att medarbetaren saknar utbildning, handledning eller helt enkelt inte är lämpad för jobbet.

Men om inte strategisk ledning uttalar i visioner och styrdokument och praktiskt tillämpar empati, respekt, hänsyn och ödmjuk finns risk för likgiltighet, nonchalans och uppgivenhet. Det handlar snarare om systemfel som behöver åtgärdas och att inte så snabbt hänga ut individer när något går snett inom en organisation. Det finns tyvärr organisationer som inte tar tillvara på medarbetarnas kompetens och resurser och det riskerar att leda till medarbetare som inte är motiverade och därmed presterar sämre, vilket i sin tur leder till ineffektivitet och sjukskrivningar. För mig är det viktigt som chef att arbeta utifrån att varje människa har en vilja, tillgångar och styrkor (med andra ord ett salutogent förhållningssätt). Trivs du inte så sluta då, sägs det, men alla har ett ansvar för att påtala fel och brister och arbetsgivaren bör visa intresse för och ta reda på varför medarbetare vill sluta . Annars kan ingen förbättring ske. Om det inte hjälper finns kanske ingen annan utväg än att säga upp sig.

Den strategiska ledningen med nämnd och styrelse i spetsen har ett stort ansvar som de inte kan lägga på enskilda chefer och medarbetare, att skapa förutsättningarna och värdegrunden i organisationen för ett empatiskt, reflekterande och lärande förhållningssätt.

# Vilket ansvar har varje enskild medarbetare för att utveckla den empatiska organisationskulturen?

Hur skyddar vi personer med demens 2?

2010-08-19T11:05:00.005+02:00

Debatten fortsätter om hur vi bäst skyddar personer som har demenssjukdom. På GP debatt idag 19/8-2010 skriver Maria Larsson (KD), äldre- & folkhälsominister och Ragnwi Marcelind (KG), regionfullmäktigekandidat, VGR om att lagarna ska skydda personer med demenssjukdom. Håller Du med debattörerna? Eller har vi som vissa påstår hamnat i ett moment 22?
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.428177-lagarna-ska-skydda-de-demenssjuka

Hur skyddar vi personer med demens?

2010-08-18T17:00:00.015+02:00

Hur skyddar vi personer med demens som bor på äldreboende utifrån att Socialstyrelsen vid halvårsskiftet upphävde allmänna föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder?

Hur skapar vi en trygg och säker social omsorg och omvårdnad kring personer med demens? Hur tycker Du man kan göra för att värna tryggheten och säkerheten utan att inkräkta på den enskildes integritet? Krävs mer resurser och ökad bemanning?

Läs GP:s ledare från 18/8-2010 på temat. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.427587-skydda-de-demenssjuka

Social omsorg är utsmetat och minimerat

2010-08-11T16:21:00.008+02:00

Social omsorg är utsmetat och minimerat. Idag 11/8 kl. 9-12 deltog jag i ett möte på Göteborgs stadskansli om den nya vård- och omsorgsutbildningen som presenterades mer i detalj av en kunnig lärare från Uddevalla, som verkligen är insatt i de här frågorna.

Tidigare kurser Social omsorg på 150 poäng och Omvårdnad på 150 poäng ersätts med Vård - & omsorgsarbete på 150 poäng. Alltså en minskning med 150 poäng. Dessutom har de tidigare social omsorgskurserna Människan socialt & kulturellt samt Etik & livsfrågor på sammanlagt 200 poäng ersatts med Människan på 150 päng. En ytterligare minskning med 50 poäng. Dessutom nämns inget om social omsorg i kursen Människan (som för övrigt inte är något riktigt ämne).

Med andra ord, social omsorg går inte bara upp i andra kurser med nya benämningar utan förankring till existerande ämnen. Social omsorg flyttas och packeteras om till oigenkännbarhet.

Det finns mycket att ha synpunkter på gällande utbildningen. Missa inte chansen att säga Din åsikt. Gå nu in på Skolverkets diskussionforum och framför Dina åsikter och delta i diskussionen. Se länk i höger spalt. Deadline är 16/8.

Nu blev det flera inlägg på samma dag. Jag ska inte blogga mer denna vecka för att jag ska på resa och är tillbaka om några dagar.

Till dess. Ha det så bra!

Räcker utbildning för att göra ett bra jobb?

2010-08-11T15:51:00.022+02:00

Jag har skrivit en kommentar på Äldreomsorgsbloggen om man gör ett bättre jobb bara för att man har utbildning.

Utbildningen tillsammans med reflektionen är själva basen i verksamheten och en del i kvalitetssäkringen där kompetens och erfarenhet ska stämma med krav och uppdrag. Somliga har praktiska erfarenheter som kan valideras och därför är jag positiv till lärande på arbetsplatsen (LPA) där medarbetaren arbetar och samtidigt studerar. Det behövs teoretiska kunskaper i bl.a. social omsorg, omvårdnad, psykologi, pedagogik, sociologi, samhällsvetenskap, medicin, etik och kommunikation. Men, utbildning räcker inte. Du som arbetar inom social omsorg och vård behöver ha empatiförmåga, vara ödmjuk, professionell, visa hänsyn och respekt. Du måste kunna omsätta Dina teoretiska kunskaper i praktiskt handlande. Verksamheterna behöver skapa förutsättningar och utrymme för reflektion och eftertanke samt aktivt arbete med avvikelser på exempelvis APT och studiecirklar. Det är chefens ansvar. Annars är risken att ett slentrianmässigt rutinarbete utförs och det kan leda till kräkningar av individens integritet.

En annan sak som är viktigt är ett prestigelöst och lyhört ledarskap, att chefen lyssnar, är öppen för kritik och förslag och tillåtande.

Där jag arbetar har vi utbildat undersköterskor till cirkelledare som hållit studiecirklar i dels bemötande och dels vardagsrehabilitering. Dessa cirklar har varit uppskattade och värdefulla då medarbetarna får möjlighet att tillsammans i ett lärande reflektera över angelägna frågor och etiska dilemman i det dagliga arbetet.

# Vad tycker Du? Räcker utbildning?
# Vilka förutsättningar behöver Du för att göra ett bra jobb?
# Vad har Din chef för ansvar?

De äldre får inte de insatser som är beviljade

2010-08-11T15:19:00.007+02:00

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum presenterar rapporten Från ord till handling om att de beviljade biståndsinsatserna inte överensstämer med faktiska insatserna i hemtjänsten i 70 % av fallen. Allvarligt, men kanske inte särskilt fårvånande? Rapportförfattarna föreslår mindre detaljreglering med förenklad biståndshandläggning där den enskilde får bestämma mer över sina insatser. Det ligger helt i linje med det salutogena synsättet där den enskilde ses som en självständig och delaktig individ.

http://www.webfinanser.com/nyheter/1361357/beviljade-insatser-for-aldre-stammer-sallan-med-vad-som-faktiskt-utfors-i-hemmen/

Göteborgs stad håller nu på att implementera en valmöjlighetsmodell där den enskilde ska få ökat inflytande över sina serviceinsatser, vilket är bra. Mer av den varan!

Äldrepedagoger och hälsocoacher - nya yrkesroller

2010-08-06T18:48:00.011+02:00

Det är roligt att nya yrkesroller håller på att växa fram inom äldreomsorgen som fokuserar på hälsa och på det friska åldrandet. Ett exempel är Äldrepedagogprogrammet vid Malmö högskola som består av 4 terminer och 120 högskolepoäng. I programmet ingår kurserna Teorier och perspektiv i arbete med äldre, Äldres livsvillkor, Äldres hälsa och Pedagogiskt arbete med äldre.

Pedagogik är inte bara viktig inom utbildningsväsendet utan även inom äldreomsorg fastän den har en annan karaktär och inriktning. Själv tog jag initiativet till att anställa socialpedagog när jag var chef på ett boende för att lyfta fram vikten av ett socialt innehåll och pedagogikens betydelse för att omsätta det i praktiken.

Vad gäller nya yrkesroller har Regeringen gett Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete starta en försöksverksamhet med hälsocoacher. Uppdraget är på tre år för åren 2010-2012 och 15 miljoner avsätts årligen. Målsättningen är att främja ett aktivt och hälsosamt åldrande och att samtliga kommuner ska få ta del av dessa erfarenheter.

Äntligen får de beteendevetenskapliga teorierna, ämnena och perspektiven större utrymme i äldreomsorgen, vilket är nödvändigt för att fokusera på och utveckla arbetssätt och metoder som främjar hälsa och ett aktivt åldrande. Därför behövs olika yrkesroller och kompetenser i äldreomsorgen som kompletterar varandra och bidrar till en helhetssyn kring den enskilde såsom omsorgsassistenter, undersköterskor, äldrepedagoger, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, läkare, biståndshandläggare, kuratorer, hälsocoacher, samordnare och grupp- och enhetschefer.

Trevlig helg!

Social omsorg ingår i Vård och omsorg

2010-08-05T13:14:00.005+02:00

Expertgruppen har svarat på min fråga som jag ställt på Skolverkets diskussionsforum för vård- och omsorgsprogrammet. De menar att social omsorg och omvårdnad är borttagna och istället ingår i kursen Vård och omsorg. Detta svar anser jag mig vara oroväckande eftersom ämnet social omsorg och dess koppling till kunskapsfältet och forskningen inom socialt arbete riskerar att fragmenteras. Se här expertgruppens svar.

Var är Social omsorg?!!!(Ann-Christin Högberg, expertgruppen)
Ämnes- och kursbenämningarna Social omsorg och Omvårdnad är i detta förslag borttagna. Innehållet från dagens kurser finns dock kvar i ämnet Vård och omsorg. I begreppet vård och omsorg ryms både vård, (social) omsorg och omvårdnad.
Ämnet Vård och omsorg ska tillsammans med övriga gemensamma karaktärsämnen bidra till utveckling av de kunskaper som krävs för arbete inom samtliga verksamhetsområden. Ämnen såsom Gerontologi och geriatrik, Specialpedagogik och Pedagogik i vård och omsorg bidrar till fördjupade kunskaper för arbete inom verksamheter som i huvudsak styrs av Socialtjänstlagen.

Se nu till att gå in och skriv vad Du tycker?

Social omsorg upphör!?

2010-07-30T08:55:00.005+02:00

Jag blir något fundersam när jag läser innehållet i Skolverkerkets förslag till nytt Omvårdnadsprogram, som ska heta Vård- & Omsorgsprogrammet. Var har ämnet Social omsorg tagit vägen och varför har det inte i så fall ersatts med ämnet Socialt arbete? Den fråga vill jag ha ett bra svar på.

Numera ingår Social omsorg som ett perspektiv inom Socialt arbete utifrån de nya socionomutbildningarna och strukturen på högskolorna och universiteten. I Omvårdnadsprogrammet ingick 7 kurser i ämnet Social omsorg: Etik & livsfrågor, Människan socialt & kulturellt, Socialt behandlingsarbete, Social omsorg, Socialpsykiatri, Rehabilitering och habilitering samt Utvecklingsstörning & funktionshinder.

Många kommer att jobba inom Socialtjänstens verksamheter, bl.a. Äldreomsorgen som primärt just styrs av Socialtjänstlagen. Kommer studenterna efter att ha läst det nya vård- & omsorgsprogrammet ha tillräckliga kunskaper och kompetens inom socialt arbete och det sociala perspektivet? I Göteborgs stad pågår ett arbete med att implementera ett salutogent synsätt och arbetssätt och det verkar inte överensstämma med utformningen av den nya omvårdnadsutbildningen. Därför blir jag som chef inom äldreomsorgen både orolig och fundersam över den framtida kompetensförsörjningen. Hur har utredarna resonerat och har arbetsgivarnas behov av kompetens efterfrågats inom just socialtjänstens område? Har dessa frågor kommunicerats med Socialdepartementet vad gäller satsningarna inom äldrepolitiken? Det är ingen tvekan om att baspersonal behöver kunskaper inom omvårdnad och medicin. Men, vad händer med kopplingen till kunskapsfältet och forskningen inom socialt arbete/social omsorg, som är av stor betydelse för socialtjänstens verksamheter?

# Vad tycker Du? Behövs kunskaper i social omsorg och socialt arbete i äldreomsorgen?

# Kommer det nya Vård- & Omsorgsprogrammet leda till anställningsbarhet inom äldreomsorgen?

Ps. Jag går visserligen på semester, men är så engagerad i utbildningsfrågorna att jag kommer att delta på ett möte 11/8 för att lämna yttrande till Skolverkets förslag. DS

Semester

2010-07-27T22:38:00.002+02:00

Nu på fredag 30/7 går jag på semester och är åter på jobbet 23/8. Det innebär även att jag tar lite semester från mitt bloggande här. Jag ska ladda batterierna för en intensiv och spännande höst genom några resor och andra fritidssysslor.

Jag återuppar mitt bloggande senare i augusti.

Trevlig semester och/eller fortsatt trevlig sommar!

/Jim-Alex

Hur jobbar du med omvärldsbevakning?

2010-07-25T12:43:00.008+02:00

Jag fick av en kollega ett frågeformulär kopplat till kvalitetsarbete med 32 frågor och påståenden med svarsalternativen JA eller NEJ. Ett påstående var "Jag lägger större delen av min arbetstid på planering, uppföljning och utvärdering". Om svaret är nej bör man vidta åtgärder. Mitt svar blir, trots att jag är lägger ner mycket tid på planering och håller på med listor för uppföljning och trots att vår verksamhet håller på med ett målmedvetet och strukturerat kvalitetsarbete ändå nej. Hur kan det komma sig?

Jag är inte dålig på de här sakerna, men jag får erkänna att jag har ägnat för lite tid åt det, vilket jag knappast är ensam om. Jag behöver bli bättre på att prioritera och planera in tid för att arbeta systematiskt med planering, uppföljning och utvärdering. Och omvärldsbevakning. Det är väldigt lätt att fastna i den operativa vardagen, att agera på frågor och bollar som dyker upp här och nu, och att lite vårdslöst uttryckt grotta ner sig i sin egen verksamhet och tappa distansen. Det är inte bra. Som chef behöver jag omvärldsperspektiv, kunna hålla distans och vara systematisk för att verksamheten ska utvecklas och anpassa sig efter de behov, krav och förväntningar som omgivningen ställer.

Det ställer krav på en strategisk, proaktiv och integrerad omvärldsbevakning. Ett hänsyn som i planering, uppföljning och utvärdering är lätt att ge otillräckligt utrymme är att relatera till hur faktorer i omvärlden påverkar den egna verksamheten på kort och på lång sikt. Med andra ord omvärldsanalys där SWOT-modellen kan användas för kartläggning av interna Styrkor (Strenghts) och Svagheter (Weaknesses) och Möjligheter (Opportunities) och Hot (Threats) som ligger utanför organisationen. Det finns även andra metoder för omvärldsanalys som jag tänker återkomma till en annan gång.

Omvärldsbevakning handlar i korta drag om att hålla sig á jour med vad som pågår inom politiken såsom propositioner, utredningar, direktiv, lagstiftning och vägledande avgöranden i förvaltningsdomstolar och arbetsdomstol, forskning och utveckling inom socialt arbete, medicin, geriatrik, hälsovetenskap, omvårdnad, gerontologi etc., utvecklingsprojekt i andra kommuner och företag, samverkansprojekt, bloggar och tidningar, intresse- och yrkesorganisationer osv.

Men det räcker inte. Verksamheten behöver skapa en struktur för omvärldsbevakningen genom olika verktyg, sätta upp mål för sin omvärldsbevakning, ta reda på och identifiera företeelser, händelser och källor som är viktiga att bevaka, att vara aktiv på communities och forum, att bevaka trender samt att följa upp och utvärdera arbetet med omvärldsbevakningen. För att medarbetare och chefer ska vara motiverade att arbeta med en aktiv omvärldsbevakning krävs tydlighet och medvetenhet vad gäller syftet med och anledningen till omvärldsbevakning som en integrerad del i arbetet. Genom en aktiv omvärldsbevakning samlar organisationen in olika underlag för att fatta så bra beslut som möjligt om färdriktning och prioriteringar och för att kunna ligga steget före och hantera olika situationer som uppstår, dvs. handlingsberedskap.

Alltså, har jag kommit att inse att jag ägnar för lite tid åt inte bara planering, uppföljning och utvärdering utan även åt omvärldsbevakning. För att bli bättre på det har jag planerat in tid för dessa moment i min kalender och börjat kartlägga vilka organisationer, nyhetsbrev, hemsidor och bloggar som jag och min verksamhet bör hålla mig uppdaterad på. Jag ska även se till att fördjupa mig i litteratur om omvärldsbevakning och omvärldsanalys.

¤ Hur mycket tid lägger du ner på planering, uppföljning och utvärdering?
¤ Hur mycket tid lägger du på omvärldsbevakning?
¤ Hur arbetar du med omvärldsbevakning?

Kom gärna med dina tips, tankar och idéer.